I november fick vi återigen börja vara på plats på universitetet efter corona-distansutbildningen som varade ett och ett halvt år. Det har varit riktigt kyligt i skolan sen dess, jag har fryst om händerna varje dag. Inte så kul att sitta och frysa när man försöker anteckna och hänga med på föreläsningar, så då kom jag på att jag skulle ta och sticka mig ett par handledsvärmare till mig. Jag mindes järbos vantar från häftet vildmark så jag tog och beställde hem det häftet. Garn hade jag nämligen redan hemma.
På mönsterbilden kan man se att vantarna ser ganska ”lösa” ut i passformen. De liksom hänger lite extra tyg och de ser inte alls ut att sitta tajt på modellens hand. Dessutom hörde jag en från en podd en tjej som också hade gjort vantarna att hon också tyckte de blev för stora i modellen. Så jag bestämde mig för att gå ner en hel stickstorlek samt sticka den minsta storleken och hoppas på det bästa att passformen skulle bli bra. Jag la upp vantarna i lördags och i tisdags var de klara. Mönstret var lätt och det gick verkligen snabbt att sticka dom! Jag gillar verkligen såna här lätta mönster nu för tiden för det är verkligen bara att sticka på och det är avslappnade att inte behöva tänka.
Så hur blev nu vantarna tillslut då? Jo de sitter ganska bra. Jag valde att tvätta upp de väldigt försiktigt för att få maskorna lite mer jämna. Och det känns som de kan ha växt en aning i tvätten trots att jag verkligen tog det väldigt försiktigt. Men jag kan inbilla mig också. Dock är jag lite sugen på att sticka ett par till i ännu mindre stickstorlek bara för att försöka få de ännu lite tajtare. Garn och mönster har jag iaf så det kanske blir att jag lägger upp ett par till! De var ju roliga att sticka!
Jag använde mig av: Tencel Raggi Rundsticka: 2.5mm
I mitten av sommaren hade jag och två vänner en liten stickträff och när vi skulle bestämma nästa träff så kom vi fram till att början av oktober blev bra. Jag kom då på idén av att vi kunde lägga upp och sticka ett par sockor tillsammans som en liten minikal i socktober! De andra hängde på idén och bad mig att leta upp ett mönster som vi kunde sticka. Vi skulle ha ett mönster som var gratis och inte var för svårt att göra, utan något som man kunde sticka på utan att tänka så mycket. Jag letade mönster på Ravelry och hittade tillslut ett som jag höll mönstret hemligt. Till de andra gav jag alltså bara ledtrådar på vilken garntjocklek samt stickstorlek de skulle inskaffa tills vår träff i oktober. Så väl i oktober så presenterade jag mönstret för dom och vi la upp till dessa sockor, nämligen Flying North.
Det var första gången jag stickade sockor från tån och upp så min vän fick förklara för mig hur man la upp maskorna då, men det gick ganska bra iaf! Dock ville jag sticka två samtidigt på samma sticka, så jag la upp på olika stickor och skulle sedan föra över de två sockorna till en socka. Då hände något väldigt konstigt men efter någon halvtimmes luskande så fick jag rätt på det. Mönstret var roligt att sticka och var lätt att lära sig så jag behövde inte ha koll på rader så mycket eftersom jag såg på mönstret hur nästa varv skulle se ut. Däremot är jag inget jättestort fan av garnet för det liksom rullade sig runt stickan som en korv så jag fick hela tiden dra ut garnet för att se maskorna på stickan. L
När jag kom fram till hälen så satte jag mig och letade runt lite häl-instruktioner på youtube innan jag bestämde mig för att testa ”german short row heel”. Det blev en hel del koncentration när jag gjorde hälen men efter två kvällar hade jag båda hälarna klara. För enkelhetens skull så förde jag över en socka i taget på en annan sticka medan jag gjorde hälen på den andra så man slapp tänka på två hälar samtidigt. När hälen var klar så gick det galant att sticka skaftet och sedan resåren.
Nu hade vi stickträff igen första advent och jag insåg hur mycket mer löst jag stickar än mina två vänner! Deras sockor hade mycket tajtare stickfasthet och hade också fler upprepningar av själva mönster-V:et på grund av det. Så framöver tänkte jag testa att kanske hålla tråden lite annorlunda för att försöka få lite tajtare stickfasthet. Men hur som helst så gillar jag mina sockor. Tycker de blev fina (trots att de inte är blockade) och de är varma också! Däremot gillar jag nog bättre att sticka uppifrån och ner nu när jag har testat båda varianterna. Men kul att testa tå-upp också!
Jag använde mig av: Viking, Fröja Rundsticka: 2.25mm
Mönstret hittar ni här: Flying North av Maria Montzka
Jag har stickat på dessa raggsockor i oktober. I somras fick jag lite garn av min sambos mamma som hon tänkte göra sig av med. Bland det så fanns det två nystan av mellanraggi (ett helgrönt och ett randat). Jag har aldrig använt det garnet förut och jag tänkte direkt på att jag ville sticka ett par sockor! Jag har heller inte stickat något till min sambo så jag bestämde mig för att göra sockor till honom i det garnet. Det var lite taget av det nystanet som var randat så jag visste inte riktigt om det skulle räcka till ett par hela sockor. Så jag bestämde mig för att använda det gröna som mudd/häl/tå-färg.
Jag nystade upp båda nystanen så det blev 4 små garnkakor av dom. Sen ville jag prova på att sticka båda sockorna samtidigt på magic loop för varje gång jag har stickat sockor har jag tyckt socka nr två varit jättetråkig att göra. Så jag kollade upp det och satte igång. Blev förvånad över hur lätt det var att sticka båda samtidigt… tills jag kom till hälen. Då fick jag tänka till lite men jag lyckades på något sätt ta mig igenom hälen. Jag stickade hälen fram och tillbaka och när det var dags för hälkilen körde jag en häl åt taget fast båda sockorna satt kvar på mina stickor. När det blev dags att plocka upp maskor blev det en aning klurigt men eftersom jag hade stickat några sockor innan så lyckades jag ändå lösa det. Ni kanske tänker att mönstret jag följde borde ha förklarat det, men grejen var att mönstret jag följde var för strumpstickor dessutom så det blev en hel del att tänka på där just vid hälen.
Efter hälen så var det inga problem längre och jag kunde fortsätta fram till tån. Väl vid tån så tog jag av den ena sockan från rundstickan och stickade båda sockors tår separat. Var tvungen att flytta runt lite maskor så jag kände att det blev enklast så.
Dessa sockor är jag iaf nöjd med! Hälupptagningarna kunde kanske ha blivit lite snyggare men det är inget som stör mig. Jag hade också kunnat anpassa garnet så sockorna fick exakt samma randning. Men eftersom ränderna är olika tjocka så är det inte så farligt ändå att de randar lite olika. Man hade nog tänkt mer på det om ränderna hade varit exakt lika tjocka hela tiden. Och det bästa av allt såklart, sockorna passade min sambos fötter!
Jag använde mig av: Järbo Mellanraggi (28237, 28364) Stickor nr 2.5 och 3.0 Nål
I september blev jag av någon anledning väldigt sugen på att sticka något till en bebis. Konstigt för jag har inga bebisar i närheten av mig men jag ville bara sticka smått helt enkelt. Jag tänkte till 100% att jag skulle försöka leta upp ett garn jag hade hemma och sticka med och ville även använda ett gratismönster. Så jag letade runt men tyckte inte jag hittade något passande mönster eller garn. Tillslut kom jag på att jag hade sett något bebismönster i tidningen Stickat & sånt. Hittade koftan i tidningen och tänkte att den kör jag på. Hittade också ett bomullsgarn i mina gömmor som hade samma löplängd som det rekommenderade garnet (dock var det ett merinoull-garn som var original).
Koftan stickades fram och tillbaka och själva mönsterdelen på oket var roligt att göra. Det var lite förvirrande i diagrammet bara för maskbeteckningarna betydde olika saker på det räta och det aviga varvet. Så jag fick vara med lite i huvudet när jag stickade det partiet. Jag vet också att jag har ojämn stickfasthet på ”fram och tillbaka” stickning. Ett varv blir mycket lösare maskor än på det andra varvet, så det blir en aning randigt. Man kan justera det med att ha olika stickstorlekar men jag orkade inte hålla på att prova det så jag körde bara på. Jag hade också otroligt lös stickfasthet på kroppen för jag testade såklart inte min stickfasthet innan jag började. När jag kom till ärmarna så valde jag att sticka runt med magic loop och jag insåg direkt att det blev en helt annan stickfasthet där. Även om jag visste det så orkade jag inte med att försöka ändra på det, så jag körde bara på. När en arm var klar så var jag så sjukt missnöjd men hade ingen som helst lust till att repa upp (för jag vet inte hur man repar större partier än), och jag hade ingen lust att sticka den andra ärmen heller. Men jag tog tag i det ändå för jag ville heller inte ha ett ufo liggandes. Så jag stickade den andra ärmen och sen lät jag tröjan ändå ligga några veckor.
Låt oss ta en sekund och konstatera att jag har heller ingen aning om ärmarna ens är i en lagom längd för en bebis ska kunna ha på sig koftan. Med tanke på att stickfastheten var så off på kroppen så är det ju nästan snarare en barntröja på kroppen men med bebisärmar? Ja vi får väl se om denna kofta någonsin kommer användas. Kanske till något gosedjur eller liknade annars. Vem vet!
Iaf efter några veckor tog jag upp koftan, fäste trådar och virkade två band och sydde fast istället för att ha någon knäppkant som koftan egentligen skulle ha. Kanten rullar sig ändå så det går ju att ha koftan så där öppen med en rullkant istället tänker jag. Jag har inte blockat tröjan än, men tror inte det kommer hjälpa heller eftersom stickfastheten är så off. Det är trots allt bomull också. Så ja, nu är den klar och jag blev inte nöjd och hela processen var egentligen ganska tråkig eftersom jag snabbt insåg att allt bara blev fel. Men i och med livet (studier som tar så mycket energi) så behövde jag bara köra på med mitt handarbete så det fick bli som det blev helt enkelt. Fanns ingen ork till att göra något perfekt och stanna upp och tänka angående fel, samt att det behövde inte bli perfekt heller för den var inte ens tänkt till någon. Det är svårt när man inte behärskar en teknik så bra att ändra och göra som man vill. För varje sak måste man då kolla upp eller prova och tänka mycket kring, och sånt tar mycket energi. Stickning sitter liksom inte i mina händer och huvud så som virkningen gör.
Så ja, det blev ett ganska misslyckat projekt men jag tänker ändå visa upp det. Allting kan man inte bli nöjd med!
Jag använde mig av: Garn: Scheepjes Sunkissed (color 16) Stickor: 3.0mm Nål
Mönster finns i tidningen Stickat & Sånt nr 1, 2021
Och ja, avigsidan ska vara utåt på denna tröja. Den är designad så.
Förra hösten var jag i Nora en dag och gick runt och tittade lite. Där hamnade jag i någon liten handarbetsbod och fick syn på boken ”Sticka och virka” av Jenny och Kamilla Alderbrant. I den fanns ett mönster på lingonvantar som jag tyckte var väldigt fina. Jag tänkte där och då att det kommer ta år och dar innan jag kan flerfärgssticka, eftersom jag precis hade lärt mig sticka, men bestämde mig ändå för att köpa med mig boken hem. Under året 2021 har jag försökt sticka och virka lite mer från böcker som jag har köpt och har varit väldigt sugen på att lägga upp dessa blåbärsvantar. Jag hade ju hunnit prova på lite flerfärgsstickning under julen med julvanten 2020 i alla fall. Garnhärvans podcast har också haft en sagoKAL under sommaren och tyckte att dessa blåbärsvantar kunde passa bra in där. Med tanke på Puttes äventyr i blåbärsskogen som jag läste när jag var liten.
För mig blev det alltså inga lingonvantar som mönstret är uppstickat i boken. Blått har varit en favoritfärg väldigt länge för mig och jag kände direkt när jag såg mönstret att jag ville göra blåbärsvantar istället. Dessutom älskar jag blåbär, det om något är ju verkligen skogens guld. Vantarna gick hur som helst ganska bra att sticka bortsett från några små missöden. Jag hade lite problem med stickfastheten först men det löste sig och jag fick köpa hem nya stickor. När jag började sticka hade jag också glömt lite hur flerfärgsstickningen funkade men det kom snabbt tillbaka till mig när jag kollade upp lite youtubeklipp.
Det enda större misstaget jag åkte på med dessa vantar var det klassiska ”sticka två högervantar”. Jag körde nämligen på i mönstret och läste från samma håll och insåg det precis när jag hade stickat klart bladranden på vante nr 2, dvs jag hade stickat nästan 1dm. Där föll verkligen lusten till botten kan jag meddela men jag sov på saken och bestämde mig dagen efter att det helt enkelt fick vara så. Egentligen ska alltså blåbären som finns före bladen vara spegelvända. Jag löste problemet med att börja kolla på mönstret från andra hållet efter bladremsan istället. Så allt från lövdelen och uppåt har blivit rätt enligt mönstret iaf och tummen hamnade på rätt ställe. Känner mig verkligen tacksam att jag kom på felet innan jag hade kommit upp till tummen eller ännu värre stickat klart hela vanten. Då vet jag inte om de här någonsin hade blivit klara.
Mönstret i sig var okej. Jag förstod dock inte att jag stickade den längre versionen med den ”gröna” kanten först. För på bilderna i boken har vanten börjat stickas från den första vita kanten. Så det där gjorde mig lite förvirrad och jag hade nog också hoppat över den gröna kanten om jag hade förstått det innan jag började sticka (mudden är lång nog ändå). Hade varit bara med bara en liten notis om att vantarna på bilden inte var exakt lika som vantarna i mönstret. Men annars flöt det på bra förutom att jag då glömde läsa mönstret från ”fel håll” på vante nr 2.
Är jag då nöjd med dessa vantar? Ja! Jag är så nöjd. Jag var lite orolig att de skulle bli för små först för den första jag stickade kändes lite tajt. Jag hade väl dragit åt lite väl hårt i flerfärgstickningen. Men det löste sig faktiskt väldigt bra sen i blockningen så det är jag riktigt glad över och nu passar de mina händer jättebra. Och dessutom tycker jag de blev hur fina som helst! Tänk att jag kan sticka såna här vantar redan, har ju bara hållit på med stickningen i ett år. Allt går om man bara vill!
Vilket team är ni? Blåbär eller lingon?
Jag använde mig av: Filicolana Arwetta (145, 101, 148) Sticka: 2.0 (rundsticka)
Jag fick syn på Peacock Tee på Garnhärvans podcast i mitten av juni någon gång. Tone hade stickat en sån till sig i cremevitt och jag blev sjukt sugen på att bara kopiera hela tröjan. Den var så himla fin i den färgen. Jag letade upp mönstret direkt och köpte det. Min plan var att beställa hem garnet men det var söndag så jag tänkte att jag kan beställa i veckan. På måndagen skulle jag åka upp på stan för ett ärende och innan det satt jag en liten stund och kollade på instagram. Typ det första inlägget jag såg var att min lokala garnaffär hade lagt upp en bild på en låda med Sandnes Line som hon skulle rea ut med start den dagen. Exakt det garnet jag behövde till tröjan ju! Jag typ kastade mig på cykeln och cyklade iväg till stan och var väl vid garnaffären några minuter efter att den hade öppnat bara. Det fanns inte jättemånga nystan av varje färg och tyvärr fanns det bara typ 4 nystan av den cremevita jag ville ha med i rean. Men så fick jag syn på denna gröna och tänkte att den är ju också fin och dessutom passar färgen bra året runt! Så jag slog till på det och köpte 6 nystan. Så här i efterhand är jag så nöjd med färgen. Tycker den är himla fin! Men är också sugen på att göra en i cremevitt också framöver.
Alltså det jag föll för med denna tröja var ju ändå mönstret. Det är någonting med det där små ”vågorna” och hålen som tilltalar mig extremt mycket. Tror faktiskt detta kan vara den finaste stickade t-shirt-tröjan jag sett. Den träffade verkligen rakt in på min klädstil (om jag nu har någon sådan).
Själva tröjan har faktiskt gått väldigt bra att sticka. På mönsterdelen på tröjan fick jag kolla upp lite maskor hur man gör men när jag väl lärde mig det så gick det jättebra. Det var också lite förkortade varv i ryggen och det var jag också tvungen att kolla upp. Men blev förvånad över hur enkelt det kändes med förkortade varv denna gång jämfört med förra gången jag gjorde det (min andra tröja). Kanske är det för att jag har mer koll på hur man ens gör räta och aviga maskor så jag kunde koncentrera mig mer på bara vändningen på förkortade varvet och inte behövde tänka på exakt allt. Övning ger färdighet brukar de ju säga.
Jag har hört att lin/bomullgarn har en förmåga att växa lite på längden (och kanske bredden också?). Så vi får se hur denna blir efter lite användningen. Älskar att jag prickade så rätt med storleken också. Tror det kan vara första gången jag verkligen tycker ett stickat plagg jag gjort själv passar perfekt! Just nu är jag iaf väldigt nöjd med den och ser fram emot att få använda den!
Jag använde mig av: Garn: Sandnes Line (6 nystan, 2340) Stickor: 3.0, 4.0 (enligt mönster)
Jag har hållit ögonen öppna efter en enkel och nybörjarvänlig stickad sjal som bara behövde en härva garn sedan i julas när jag fick en ”finhärva” i julklapp (här kan ni se hur härvan såg ut). Sen en dag i april när jag kollade på en podd så fick jag syn på denna sjal. Hon som har podden sa att sjalen var enkel och att hon bara hade använt just en härva till sin. Jag kollade lite mer noga på mönstret på Ravelry och tyckte sjalen såg väldigt fin ut. Mitt garn är ju melerat så jag ville inte ha en sjal som inte hade för mycket mönster eftersom mönstret ändå oftast inte syns när garnet är så melerat. Tyckte iaf sjalen var det perfekta mönstret och man fick även mönstret gratis om man registrerade sin mail till nyhetsbrev av designern.
Jag satt igång och la upp och jag tyckte faktiskt sjalen var jätterolig att sticka. Den växte ganska snabbt och när man väl hade lärt sig maskorna som var så gick det enkelt att sticka. Mönstret var otroligt bra tycker jag, man kunde följa varje rad vad som skulle hända. Sånt gillar jag verkligen! Det var även kul med hålpartiet. Kände samma sug som när jag stickade mina yoga-sockor, att det är jätteroligt att sticka såna små hål som bildar mönster, verkligen beroendeframkallande. Enda jag tyckte var lite klurigt var picotkanten. Där fick jag ta hjälp av youtube för att kolla upp hur man skulle göra eftersom jag aldrig hade stickat picoter förut. Men hittade en bra video här om någon mer behöver hjälp med den kanten.
Slutresultatet blev jag riktigt nöjd med. Min första stickade sjal och älskar verkligen att jag kunde använda denna härva till den. Det är roligt att ha fina härvor i skåpet att titta på, men det är också jätteroligt att använda dom och göra något av de. Det är svårt ibland att nysta upp en sån fin härva för man vill inte att den ska försvinna, men är glad jag gjorde det med denna. Tycker den passade så bra som garn till denna sjal och den här sjalen kommer jag absolut använda till hösten när det blir lite kallare igen. Älskar garnets murriga och dova men samtidigt starka färger. Färgen tycker jag ändå påminner lite om olja som speglar sig på något vis.
Jag använde mig av: Garn: Fru Valborg Merino sock (Belize) Stickor: 3.75mm och 4.0mm
Jag och en vän bestämde oss för att ha en liten miniKAL tillsammans och sticka ett par yogasockor. Jag letade runt efter mönster på yogasockor och fann mönstret ”Knitting is my yoga”. Tyckte de var himla snygga så vi bestämde oss för att göra varsitt par av det.
Vi letade därefter runt efter lite garnalternativ och slutade tillslut upp i Arwetta. Min vän bestämde sig snabbt för att ta den ljusblå lite halvt melerade färgen ”Blågrå Melange”. Jag var lite inne på andra färger men tyckte också att färgen hon valde var snygg och skulle passa bra till ett par yogasockor så tillslut valde jag samma färg som henne.
Vi körde igång och stickade på varsitt håll och det gick bra. Jag kan på riktigt säga att detta var det roligaste jag någonsin har stickat. Det var så beroendeframkallande med mönstret på framsidan av sockan. Riktigt roligt och lätt att följa med i hela tiden. Dessutom tycker jag mönstret är så himla snyggt! Jag är jättesugen på att göra dessa sockor till vanliga sockor med samma mönster som går ner så där på framsidan.
Olika långa resår och olika avmaskningar.
Jag stickade iaf klart en hel socka men kände att den främre resåren på sockan blev lite för lång. Dessutom maskade jag av med en stretchig resår vilket gjorde att hela resåren blev helt bubblig. Blev inte jättenöjd med det men körde på ändå med socka nr 2. Min vän gjorde direkt resåren till 4 varv istället för 6 varv som det ”skulle vara” enligt mönstret. Fick se bild på hennes och tyckte det blev mycket snyggare. Så när jag kom till resåren på socka 2 så gjorde jag endast 4 varv och sedan maska jag av ”vanligt” utan stretch. Sen så repade jag upp resåren på socka nr 1 och gjorde den likadan. Blev verkligen så mycket bättre som ni kan se, samt sitter mycket bättre på foten!
Även fast sockorna var jätteroliga att göra så har det tagit tid att få klart. Jag har haft otroligt mycket i skolan så jag har inte haft tid till något annat knappt. Just nu är det dessutom tenta-period och nu när jag fick fäst sockornas trådar så har jag faktiskt inget mer projekt pågående. Saker jag vill göra finns det gott om så bara jag får lite ork och tid så ska jag försöka mig på något igen.
Men om någon är sugen på yogasockor kan jag verkligen rekommendera dessa iaf. Så himla roliga att göra och så beroendeframkallande. Satt uppe till 00.30 någon kväll för jag inte kunde sluta sticka. Och alltså visst blev de fina ändå tillslut!
Jag använde mig av: Filcolana Arwetta Classic (Blågrå Melange) Rundsticka: 2.0mm Storlek: 64 m
Jag har inte haft någon riktigt varm mössa på evigheter. Den mössan jag brukar använda är min virkade blåa mössa som jag tycker är jättefin och sitter bra på mitt huvud. Men problemet med den är att när det är riktigt kallt eller blåser mycket så går kylan rakt igenom så det knappt känns som man har en mössa. Är väl egentligen mer en höst/vår-mössa eftersom jag gjort den i så tunt garn.
Så när Järbo släppte sitt nya garn Svensk Ull beställde jag 3 härvor. Två som skulle gå till julvanten 2020 och en som jag tänkte göra en mössa av. I ett av deras häften fanns mössan Untra med och den såg riktigt simpel ut så jag bestämde mig för att sticka den. Eftersom den bara är stickad med räta och aviga maskor så var den även perfekt att öva upp en teknik för rätt aviga maskor.
Jag stickade med stickor nr 4 och på bara fyra kvällar var mössan färdig. Det gick så snabbt att jag själv knappt hann med. Jag valde att sticka den största storleken av mössan och egentligen hade jag nog kunnat ha den mellersta storleken eftersom mössan är i resårstickning. Men den blev ändå bra och passar på mitt huvud. Men stickar jag en till så ska jag nog testa en storlek mindre iaf för att få den lite tajtare på huvudet.
Jag hade premiär med mössan (och No frills) i lördags ute på isen och pimpelfiskade. Mössan höll också värmen och vädret var helt underbart vackert. Det är så fint med vinter och sol!
Jag använde mig av: Järbo, Svensk Ull (Gotland Gray) Rundsticka nr 4
Ända sedan september har jag stickat på denna tröja och nu är den äntligen färdig. Det tog oväntat långt tid, då min tanke från början var att jag skulle kunna ha den i höstas. Tänk vad optimistisk man kan vara ibland! Nu blev det ju inte riktigt så men jag har iaf en tröja som kommer passa perfekt till nästa höst!
Jag startade som sagt upp den i september och körde på ganska bra i några veckor. Jag minns att jag satt typ en hel lördag för att försöka få till förkortade varven som var precis i början av tröjan. Det var ganska svårt tyckte jag eftersom jag aldrig hade gjort det förut. Jag tyckte att maskorna också blev lite ojämna (vilket visade sig stämma sen), men jag stickade vidare ändå. Jag stickade en bit ner på kroppen och ville sedan göra ärmarna innan jag avslutade kroppen för att vara säkert på att garnet skulle räcka på ärmarna. Det momentet att kolla upp hur jag skulle påbörja ärmarna blev alldeles för jobbigt där och då så jag la undan tröjan i typ tre månader. Oktober och november kom och jag övergick till att sticka sockor och hjärtekatter istället. Hela december var galen i skolan så då fanns ingen ork till tröjan heller. Men i slutet av januari plockade jag fram den igen och la upp ärmarna (vilket såklart var jättelätt så jag förstår inte varför det var en sådan stor ”spärr” att inte orka med ärmarna…?). Hur som helst gick det superfort att sticka och helt plötsligt var jag färdig med hela tröjan. Äntligen!
Garnet jag har använt är Kid Silk och Arwetta Classic. Det var första gången jag använde båda dessa garnen och jag gillade dom ihop. Superkul att testa använda mohair också, och resultatet blir ju så mycket fluff! Vem gillar inte fluff liksom?
Storleksmässigt blev den här tröjan verkligen helt perfekt. Den sitter inte för tajt eller för löst utan den är verkligen som gjord för mig. Ärmarna blev precis lagom långa som jag gillar. Jag provade också på en superstretchig avmaskning på ärmarnas resår denna gång, efter att jag tyckte min Ankers tröja blev lite väl tajt med vanlig avmaskning. Så dessa ärmars resår tar inte emot någonting när man sätter på sig tröjan och det gillar jag verkligen. Sen kan vi också lägga någon sekund på att kolla på färgen på tröjan också? Hur fin är den inte?! Tycker det blev en jättefin nyans med mohairen och arwettan ihop.
Invigde tröjan på isen en solig vinterdag
Enda tråkiga med denna tröja är väl just de förkortade varven. Eftersom jag stickade fel sorts aviga maskor så syns kanten väldigt tydligt från när jag övergick från att sticka förkortade varv till slätstickning uppe vid halsen. Det är faktiskt väldigt tråkigt eftersom tröjan blev så bra i allt annat, men försöker att ändå tänka bort det och se det som att jag faktiskt lärt mig något nytt av det också! Och att jag har lyckats sticka en hel tröja! Nästa stickade tröja kommer jag dessutom veta hur man ska göra för att det inte ska bli så här, och detta är faktiskt bara min andra stickade tröja någonsin så jag är riktigt glad i att passformen blev så himla bra.
Jag använde mig av: 5 nystan Arwetta Classic (136 Mässing) 5 nystan Drops Kid Silk uni color (30 Curry) Stickor 4mm (kropp), 3mm (resår)
