Stjärnfall

 
Denna månad var temat metall på Monthly Makers. Jag började genast att tänka på vad jag skulle göra och kände att det skulle bli svårt att använda virkning till detta tema. Jag fick upp en bild i hjärnan på en konservbruk som jag har sett att någon hade virkat runt för att sedan ha som virknåls-hållare typ. Blev lite sugen på att göra en sån, men kände också att jag måste vidga mina vyer lite innan jag kunde bestämma mig. Så jag började googla och pinteresta runt och fick ganska snabbt syn på dessa vackra vallmoblommor. Då och där gick det upp ett ljus i mitt huvud att jag kunde virka i metalltråd och inspirationen började flöda något enormt. Tillslut så slutade det upp i att jag skulle virka mig ett stjärnfall och hänga på någon sorts pinne. 
 
När jag hade bestämt det var det bara att börja leta efter vilken tråd jag skulle köpa. En silvrig koppartråd, 0.3 mm fick det bli. Väl hemma började jag testa och virka stjärnor, jag provade med lite olika storlek på virknålar och fick lite olika resultat. Det var svårare att virka ju mindre virknål man hade. Det var väldigt kul att prova att virka i koppartråd då det blir en helt annan känsla i händerna. Det är hårdare och strävare att köra igenom virknålen. Jag orkade också bara virka ungefär 2-3 stjärnor åt gången sen var händerna och fingrarna trötta. Det var även extremt svårt att repa upp om man gjorde något fel. Provade det lite men som sagt, det gick knappt. Tråden blev dessutom väldigt ful och böjd. Men det var det som var lite av charmen också, det blir inte helt perfekta stjärnor eftersom tråden är så pass hård. Det går inte att virka lika hårt/löst som vanligt. Men lite ojämt blev bara fint tycker jag. 
 
 
Här ovan ser ni några lite roligare bilder från under tiden jag virkade. Det kanske inte riktigt hör hit egentligen men det är en liten häftig parantes ändå tycker jag. Eftersom min sambo gillar att hålla på med elekronik så lekte vi lite och satte en lampa i mitten på en stjärna. Testade med olika färger på lamporna. Det blev väldigt coolt tycker jag och vi har filurat på att jag ska göra en stor virkad stjärna som han kan sätta någon lampa i mitten, eller någon sorts stjärna i toppen på granen med en lampa i! Det vore väl allt lite häftigt. Kul att man kan jobba ihop fast man har så olika intressen! 
 
 
När stjärnorna var färdigvirkade fick jag börja utveckla min idé om att sätta dom i något sorts stjärnfall. Jag bildade ett mönster med stjärnorna och satte ihop de med sytråd. Jag hittade en gammal metallpinne som min farmor har haft någon väggduk hängandes i. Jag tog bort kedjan som fanns på för jag tyckte inte att den skulle passa in. Sen satte jag igång och virka runt själva pinnen. Först trodde jag att det skulle bli jättebra om jag tog väldigt tjockt garn till det, att det skulle bli någon sorts kontrast mellan extremt tunt (metalltråden) och tjockt. Så jag virkade hela pinnen med det tjocka och hängde upp hela grejen på väggen men insåg direkt att jag tyckte det blev väldigt fult bara (se bilden ovan). Blev inte alls nöjd. Så jag bestämde mig för att ta ner den igen och göra om. Jag hittade då ett svagt grönt garn i mina gömmor och tänkte att det kunde passa fint på, började virka fast det istället och under tiden jag virkade så snurrade det på sig runt pinnen. Jag tyckte det blev väldigt häftig effekt så jag lät det snurra på. När jag blev färdig hängde jag återigen upp hela stjärnfallet på väggen och denna gång blev jag väldigt nöjd! 
 
Det var riktigt riktigt svårt att fotografera det färdiga resultatet och även stjärnorna var för sig. I verkligeheten så lyser de riktigt fint när en lampa eller solen lyser på stjärnorna, men jag kunde inte alls fånga det glänset på bild. Testade med blixt på för att få stjärnorna att synas och testade utan (ni ser tex skillnad på ej blixt och blixt i bilden däruppe). Men ingenting blev bra och som ni ser så slutade det upp i att det fick bli mestadels svartvita bilder för att få något att synas. Riktigt irriterande att det inte gick att fånga på bild tycker jag! Det närmaste jag kom med det fina guldsilvriga glittrandet var nog denna bild nedan. Så jag tänker att ni får tänka att det glänser så på alla bilder! 

 
Denna månads bidrag till Monthly Makers är det bidraget som jag har lagt ner mest tid och energi på hittills. Det var pillig virkning och tidskrävande, man blev som sagt slut i händerna och fick pausa i processen. Men så här i efterhand så är jag mycket nöjd. Känns härligt att ha sitt egna stjärnfall hängandes på väggen och väldigt roligt att ha testat virka i koppartråd. Det ska jag prova mer av! 


Jag använde mig av: 
Koppartråd 0,3mm. (köpte 100m och har fortfarande tråd kvar) 
Virknål: 1,5 – 1,75 – 2.0 
Avbitare 
Metallpinne 
Schachenmayr, Catania 
Virknål: 3.0 
Vit sytråd 
Nål 
Sax

Så här gjorde jag: 

Virkade stjärnor efter mönster. 
Virkade vanliga fm runt en metallpinne, de snurrade sig själv och bildade ”snurriga” mönstret. 
Satte ihop stjärnorna med sytråd och satte fast på pinnen. 
Hängde upp på väggen. 
 
Mönster till stjärnorna kommer från boken ”100 snöflingor att virka” av Caitlin Sainio. Jag använde flingornas start som mall och gjorde sedan om slutet på mönstrena för att få de att se ut som stjärnor istället för flingor. Dessa flingor gick jag efter: 
Nr: 18 Isblomma , Nr: 91: Crivetz, Nr: 1 Barber , Nr: 84 Fallvind , Nr: 7 Frusen droppe , Nr: 13 Snödis, Nr: 23: Firn, Nr: 51: Nemere, Nr: 15: Vit buran  
Lite andra idéer som man också skulle kunna göra med såna här stjärnor:
– Hänga de i julgranen 
– Göra en stjärna till toppen av julgranen 
– Sätta fast som dekoration på julklappar 
– Ha som dekoration i hemmet 
– Göra en tavla av med svart bakgrund 
– Sätta fast på blockljus (de små stjärnorna) 
 
 
 
 

Snöflingor #18-22

 
 
Några små enstaka snöflingor blev virkade förra veckan. Jag håller ju på och försöker virka alla flingor ur min bok ”100 snöflingor att virka”, även om det går en aning segt. Men jag tänker att jag inte har något bråttom alls med det eftersom jag har många vintrar framöver på mig att virka snöflingor. Så om man tar några per år så kommer jag tillslut bli färdig med att ha virkat alla. Jag har en plan som jag håller på och filurar på till de 22 flingorna som jag har nu, men håller den hemlig tills den är färdig. Antagligen behöver jag även virka ihop några till för att det ska fungera också, så fler kommer det nog bli i år! 
 
Här kan ni se snöflingorna #1-17.
 
Jag använde mig av: 
Kinna Textil, Jasmine 8/4
Virknål: 2.0
Sax
Nål 
 
Mönster finnes i boken: 100 snöflingor att virka” av Caitlin Sainio
 
 

Mysterietofflorna #2

 
 
Det blev ett till par av bebistofflorna som jag virkade förra veckan, dock inte så mystiska denna gång eftersom jag redan hade virkat ett par; här. Jag ville göra dessa lite större pga de är tänkta till en bebis som redan är några månader. För att få tofflan större så virkade jag först stolpar istället för halvstolpar på sulan, och sen halvstolpar resten av skon. Men då blev det jätteknöckligt nere i tofflan, eftersom det blev oproportionerligt. Det borde jag ha förstått, men jag hade sett på Mysterievirkningens fb-sida att någon hade gjort så för att få de större, och då tänkte jag inte själv utan litade fullt på den kommentaren jag hade sett. Jag satt en kväll i veckan med den ena tofflan och när jag nästan var klar (hade tom gjort detaljerna på sulan) så orkade jag inte mer för den blev så dålig tyckte jag. Men tänkte då och där att jaja det får bli så nu och jag gör en till likadan även om de blev rätt dåligt. 

Men så blev det lördag morgon och jag hade fortfarnade inte gjort den andra tofflan, och då bestämde jag mig helt enkelt för att repa upp den dåliga tofflan och börja om och göra rätt. Så istället för att göra stolpar för att få den större bytte jag till virknål 5,0 istället för 4,5. Och större blev den då, och helt rätt med proportionerna också. Blev faktiskt förvånad över hur stor skillnad i storlek det blev genom att gå upp en halv virknål, titta liksom: 

 
Sulan på den stora är 10cm, på den lilla är den 8cm. Dock är ju garnet stretchtåligt en aning. 
 
Så här i efterhand tycker jag det var väldigt bra att jag bestämde mig för att repa upp den dåliga tofflan. Men det är alltid jobbigt att repa upp något man har suttit ett tag med. Men som jag och många andra också tycker; det är typ alltid värt att repa upp om man är missnöjd. Slutresultatet blir så mycket bättre då.
 
Nu ska jag bara se om tofflorna passar på den tänkta bebisen, alltid svårt när man inte har några fötter att testa på. Tror kanske att de blev lite för stora men jag har ingen aning egentligen. Hellre för stora än för små iofs, för då kan ju bebisen alltid växa i de. Men det visar sig nästa vecka! 
 

Jag använde mig av: 
Svarta Fåret, Soft Lama (05 oblekt, 27 gråbrun) [ett nystan av varje räckte till 2 par tofflor-motsats färger]

Virknål nr: 5,0
Nål 
Sax
 

Mysterietofflorna

 
Det var ett tag sedan sen jag postade något här. Man kan tro att jag inte har virkat något på senaste tiden, men det stämmer icke! (förutom de senaste dagarna då jag har haft höstblåsor på hela händerna, då har jag inte kunnat virka så bra). Jag håller på med två relativt stora projekt som tar mycket tid och går långsamt framåt. Men ingenting har blivit färdigt och därför har det inte blivit så mycket postat här. Så kan det vara ibland.
 
Förra veckan fick jag syn på att en mysterievirkning skulle dra igång och jag blev genast sugen på att hänga på. Har sett ett antal mysterievirkningar förut men har aldrig varit så lockad till att hänga med då jag har haft andra projekt igång. Men när jag fick syn på denna mysterievirkningen så blev jag sugen, den skulle gå relativt fort (över på en vecka) och man behövde inte jättemycket garn. Tänkte att det kunde vara kul att göra något mellan mina två andra stora projekt. Så jag gick iväg och köpte garn och sedan väntade jag med spänning på att det skulle dra igång. 
 
Mysterievirkning är alltså någon som håller i, och man får bara reda på vad för material man behöver ha innan det drar igång. När det väl är igång så släpper de delar av mönstret under en längre eller kortare period. Så man har alltså ingen aning om vad det är man ska virka förän man har satt igång och kanske börjar lista ut vad det ska bli. Denna mysterievirkningen höll på under en veckas tid och de släppte delar av mönstret under tisdag, torsdag, lördag och måndag. Innan fick man också reda på att det skulle bli något till en relativt nyfödd knatte. 
 
 
Jag förstod redan i del ett att det skulle bli någon sorts socka/toffla. Men man kunde såklart aldrig gissa exakt hur den skulle bli. Mönstret var inte alls svårt att följa och jag hade inga större problem med att virka. Det enda som hände var att min hjärna slog spratt och helt plötsligt visste jag inte hur man gjorde halvstolpar även fast jag precis hade gjort det. Så då fick jag kolla upp på youtube hur man gjorde. Väldigt knasigt att man bara glömmer mitt i. Sen var det noga att hålla koll på varven också och räkna maskorna så man inte fick för många på något varv. Fick repa upp något varv pga det. Men alltså inga större bekymmer med mönstret iaf. En annan positiv sak tycker jag var att man virkade båda samtdigt, så båda blev klara samtidigt.
Det var även första gången jag virkade i garnet Soft Lama av Svarta Fåret. Kul att testa nåt nytt och så himla härligt garn att arbeta med! Och jag förstår att de valde det garnet till dessa tofflor. Dom är så mjuka! Enda negativa är väl att varje nystan kostade ungefär 70kr, vilket jag tyckte var jättedyrt. Men samtidigt förstår man det med tanke på att det är 100% baby lama. Skulle gärna jobba vidare i soft lama iaf, men som sagt, tror det är lite för dyrt för mig. Passar väl dock utmärkt till små projekt där det räcker med ett nystan, men jag tänker om man behöver många nystan kan det bli riktigt dyrt.
 
Jag tycker att det var en rolig mysterievirkning att följa. Lagom lång att hinna med varje dag och blev jättesöta tofflor tillslut. Kommer absolut följa några fler mysterievirkningar om det dyker upp i rätt tid. Tror dessutom att jag ska ta och virka ett par till sockor om garnet räcker. 
 
Jag använde mig av: 
Svarta Fåret, Soft Lama (05 oblekt, 27 gråbrun)
Virknål nr: 4,5 
Nål 
Sax