Yey, jag har äntligen tagit tag i att färga garn igen. Jag påbörjade processen i början av oktober med att gå ut och plocka ihop lite ekollon. Det var en jätteblåsig dag så jag var väldigt glad över att jag hade tittat ut ett ekollonträd på sommaren så jag bara kunde plocka mina ekollon och sedan cykla hem igen.

När jag kom hem så rensade jag lite bland ekollonen och sedan la jag de på ”tork” i min färgkastrull. Efter ungefär en månad hade ekollonen torkat till ganska bra, samt att jag hade plockat bort några djur som hade kläckts av värmen (tacka vet jag att jag hade de i en kastrull med lock! Vädrade dock ibland också). Så när jag tyckte att de hade torkat tillräckligt nog så tog jag ekollonen och la en pappkasse på en skärbräda och slog sönder varje ekollon med en hammare. Enligt receptet kunde man mala sönder de men jag har ingen ”malningsmaskin” så jag hittade på eget vis att krossa dom.

Jag la ner ekollonen tillsammans med 5liter vatten i kastrullen och lät stormkoka i 30 minuter. Kan tala om att det INTE luktade kanelbulle i köket iaf. Tänk er sådan där riktigt sunkig skogslukt i något kärr. Nu snackar vi alltså inte om god skogslukt utan typ murket trä i vatten ungefär. Ingen höjdare alls! Jag var glad att jag kunde ha ett stort fönster helt öppet under koktiden.

Sedan fick iaf hela geggan stå och svalna i ett dygn. Efter det var det dags att öppna locket igen på den goda ”ekollonsoppan” och koka upp den igen. Efter ett uppkok fick den återigen svalna (ute på balkongen denna gång) för att sedan sila bort ekollonen. Jag gjorde en sorts sil av en gammal glassburk som jag skar små hål i botten på. Sedan hällde jag röran igenom så alla ekollon stannade kvar i glassburken. Efter det hällde jag i vinäger i vattnet, som jag åter hällde tillbaka i kastrullen, för att sänka pH-värdet.

Under tiden grytan svalnade så tvättade jag upp mitt merinoullgarn (från adlibris diy) med olivtvål. Sedan fick det ligga i vatten i några timmar. När vattnet i kastrullen svalnat helt och hållet hällde jag i lite rostigt vatten (1/2dl) som jag fått genom att lägga rostiga spikar i en burk med vatten i ungefär en månad. Detta skulle tydligen göra att färgen drog mer mot det gråa hållet. Sedan var det dags att stoppa ner garnet och sakta värma upp allt igen mot ungefär 80 grader. Jag höll bra och jämn temperatur denna gång i en timme. Köket stank dock under tiden, men vad gör man inte för lite naturfärgat garn!

Efter det så var det dags för grytan att återigen svalna. Jag lät garnet ligga kvar i vattnet i två dygn innan jag tog ur det och tvättade upp med lite olivtvål igen i flera omgångar. Sedan skölde jag hur många gånger som helst innan jag tyckte att vattnet var någorlunda rent efter att ha stoppat ner garnet. Detta eftersläppte mycket mer färg än när jag färgade med morotsblast. Efter det hängde jag upp det på tork i några dagar och tillsist vevade jag ihop det till ett nystan med min nystmaskin.

Puh vilken process! Men så himla roligt! Egentligen strävade jag efter att få garnet mer åt det grå/svarta hållet som man kunde uppnå med järnvatten. Jag tror kanske att jag tillsatte för lite järnvatten för att få någon effekt av det. Men det stod också att man egentligen skulle koka upp allt igen med ekollonen i och sedan tillsätta järn. Men jag hade ingen lust med det och jag tyckte ändå att jag hade fått en fin mörkbrun färg på garnet som jag gillade. Endel av det mörka försvann dock när jag tvättade garnet så tillslut blev det ändå lite mer ljust och jag tycker att färgen påminner lite om pepparkaka. Jag är ändå glad över färgen och jag kan absolut tänka mig att färga om på ekollon igen i framtiden för att försöka experimentera fram den där lite mer grå/svarta färgen. Men som det är nu fick jag ett brunt garn och jag ser verkligen fram emot att göra något kul med det!

Boken jag använt som hjälp under processen heter ”Naturlig färgning”.