Enda sedan jag började sticka har jag tyckt att mina aviga maskor har blivit väldigt ojämna. Jag tyckte det var lite konstigt i början när jag bara testade och sticka fram och tillbaka och fick så himla ojämt resultat. Jag minns att jag sökte runt på det men allt jag kunde hitta var att ”övning ger färdighet” ungefär och att det berodde på att man kanske spände sig mer på antingen aviga eller räta varv. Jag tyckte att det var lite konstigt med tanke på att jag fick väldigt jämt resultat när jag stickade runt runt, samt att jag i stort sett alltid har haft bra ”fasthet” och lagom med drag i händerna när jag virkat. Jag har aldrig behövt kämpa för att virka hårdare eller lösare. Min virkfasthet har funnits hos mig sedan start i stort sett.
Under hösten har jag stickat på en tröja som hade förkortade varv uppe vid halsen. Det innebar att man stickade fram och tillbaka en bit . När jag hade gjort färdigt de varven och började på slätstickning så såg jag som en kant där jag bytte mellan fram och tillbaka och slätstickningen. Jag funderade inte så mycket vidare på det och har låtit mig sticka vidare på tröjan. Igår blev tröjan klar och jag blockade den och fick då återigen en funderare på varför jag får en sådan skarp ojämn kant uppe vid halsen. Det är synd att det blev så för tröjan är så fin men kanten syns så tydligt och jag vill lära mig varför det blev så där.
Tänkte vidare att det måste ju nästan ha att göra med mina aviga varv så jag bestämde mig för att testa sticka en provlapp ”fram och tillbaka” igen för att få koll på mina aviga varv. Jag startade att göra så som jag har lärt mig i somras och mycket riktigt fick jag ett ojämt resultat. Sedan ”youtuba” jag lite och hittade en annan teknik att göra aviga maskor på som kallades ”norsk vis”. Det blev genast bättre och jag blev lite glad. Efter det kollade jag vidare igen och hittade ännu ett sätt vilket jag tror är det ”vanliga svenska viset” att sticka en avig maska på. Resultatet: helt jämt och fint!!
Efter min lilla provlapp skickade jag en film på hur jag har stickat aviga maskor till en kompis som är bra på stickning. Hon kom fram till att jag har stickat vridna aviga maskor. Så himla skönt att ha kommit fram till varför det har blivit så himla ojämt resultat alla gånger jag har försökt med stickning fram och tillbaka. Inte konstigt när man har stickat på fel sätt! På resårstickning har det dock inte märkts så himla mycket. Men nu är det bara att vänja om sig och göra rätt så jag får ett finare resultat. Övar redan på en resårstickad mössa som jag startade igår!
Under lila markör: så som jag stickat aviga sedan i somras. Mellan lila och grön markör: norskt vis. Över grön markör: ”vanliga” aviga maskor.
Förra helgen skulle vi ta och frosta av frysen här hemma och jag har ju samlat lite avokadoskal och kärnor i en påse i frysen sedan i somras. Så när vi väl hade plockat ut allting från frysen så kände jag att det inte var läge att lägga tillbaka en påse med gamla avokadoskal i en ren och fin frys. Dessutom var det ju ett tag sedan jag färgade nu så blev sugen på att ta tag i det.
Sagt och gjort hämtade jag min färgningskastrull från källaren och satte igång. Först åkte alla skal och kärnor ner i 5 liter vatten. Det var runt 6-8 st avokados som jag hade sparat. Enligt recepetet i boken ”Naturlig färgning” som jag ”följde” skulle man ha betydligt mindre skal och kärnor men jag kände att jag kör på med alla. Jag hade nämligen bara en härva kvar av mina ullhärvor som jag köpte förra sommaren så detta fick bli det sista ullbadet innan jag måste köpa mer garn (fast har lite bomullsgarn kvar att färga på). Tyvärr har adlibris slutat sälja sitt ull-diy-garn så jag måste leta upp något nytt ställe att få tag på billigt garn att färga nu. Kanske låter lite konstigt att säga billigt ullgarn men just nu när jag färgar för skojs skull och utan att veta vad jag ska göra av garnet så vill jag helst ha så billiga det går, mest för att jag inte vet vad jag ska göra med garnet innan jag färgar. Och om det skiter sig så är det inte så kul med jättedyrt garn heller. Jag är ju fortfarande i prova-på stadiet. Om någon vet något bra ullgarn att färga på så får ni gärna säga till!
Jag kokade i alla fall kärnorna och vattnet i 30 minuter och efter det så lät jag badet stå och vila till dagen efter, ungefär 24 timmar. Jag plockade upp alla skal ur badet (insåg än en gång att jag måste få tag på en sil till mina färgningsredskap) och även lite avokadokött som hade lossnat från skalen och låg och flöt på ytan innan jag skulle lägga i garnet. De flesta kärnorna lät jag ligga kvar i under själva färgningen.
Jag hällde i lite salt i badet och rörde runt en stund. Sedan var det dags att lägga i garnet som jag hade tvättat innan med olivtvål samt låtit ligga i blöt i ungefär en kvart innan. Jag lyfte ner garnet och startade sedan spisplattan och lät temperaturen stiga långsamt till den låg på ungefär 80-85 grader. Färgen som blev på garnet var ganska brunaktig och jag hade läst någon gång på internet någonstans att man kunde göra badet basiskt om man ville ha mer rosa-aktigt bad när man färgade med avokado. Jag var inte så sugen på just rosa men jag tyckte mitt bad drog åt det bruna hållet och tänkte att jag testar att ha i lite bikarbonat för att se vad som händer. Jag körde i en halv tsk ungefär och efter det så läste jag på lite mer om bikarbonat och insåg att det visst kunde skada ullens fiber. Jaha tänkte jag, kanske skulle läst lite först innan jag hällde i! Men som tur är gick bra för mitt garn ändå verkar det som. Och jag tyckte faktiskt att färgen efteråt drog mer åt det röda hållet än det bruna, kanske inbillning, kanske inte. Jag vet inte. Hur som helst så höll jag graderna i ungefär en timme efter det för att färgen skulle fastna i garnet.
Efter det började den eviga väntan. Jag lät mitt bad svalna och sedan stå i två dagar till för att färgen riktigt skulle sjunka in innan jag tog upp det. Då var det dags att skölja ur garnet och se hur mycket färg som faktiskt hade fastnat. Jag gjorde många ursköljningar och tillslut så släppte det inte ifrån sig mer färg. Jag körde då i lite ulltvättmedel och sköljde sedan av några gånger till innan jag hängde upp härvan på tork.
När garnet väl hade torkat så skulle jag nysta upp det. Hittade trots all tvättning av garnet en bit av ett avokadoskal som hängde ut när jag skulle börja nysta garnet. Lite charmigt ändå tyckte jag eftersom det visar var färgen kom ifrån. Tyvärr så gick min skruv till min garnvinda sönder när jag skulle fästa den där lilla trägrejen som håller vindan i ett visst läge. Så jag fick tejpa fast den istället och det gick att nysta då som tur var. Men mycket tråkigt ändå med tejp och funderar på hur jag ska göra för att kunna laga den igen. Tror det kanske är svårt att få tag i bara en skruv till en garnvinda och är ju inte så sugen på att köpa en helt ny för denna är ju väldigt fin och bra annars. Får fundera lite helt enkelt.
Den här gången blev jag faktiskt riktigt nöjd med resultatet av färgandet. Det har jag väl blivit alla gången men jag blev lite förvånad över hur rött garnet blev ändå. Många får ju antingen brunt eller rosa när de färgar med avokado men kanske blev det så passt rött för jag hade så mycket avokado i badet. Tycker också att jag lyckades fånga färgen som den är på bilderna den här gången så det är ju roligt att ni kan se färgen som den verkligen är.
Den enda lilla missen jag gjorde den här gången var att jag glömde att knyta om garnets trådar som sitter fast på tre ställen i härvan. Det kom jag inte på förän jag hade haft i garnet i badet och det var uppe i grader. Lite sent att knyta upp trådarna då och sätta dit nya lösare trådar. Det blev en aning ljusare nyans just där trådarna hade suttit men tack och lov tog det ändå upp mycket färg där också så tror inte det är något som kommer märkas när man använder garnet.
Detta var alltså min första avokadofärgning. I framtiden skulle jag lätt kunna tänka mig att färga på avokado igen nu när jag ser vilken fin rödbrun färg det gick att få fram. Jag har dragit mig lite från att färga på avokado för jag har inte varit så sugen på just rosafärgen jag sett endel får. Men nu känner jag att det vore kul att färga mer när färgen blir så här mörk och härlig. Men innan det sker har jag en hel del annat jag vill testa färga med också!
Mina tre naturfärgade garner hittills. Avokado i topp, morotsblast i mitten och ekollon i botten. De är ändå väldigt fina ihop!
Så då har jag äntligen blivit klar med julvanten 2020. Järbos jul-KAL som de ordnade i december. I perfekt tid tills snön och kylan kom till oss. Det har verkligen stickats många vantar i den här KAL:en och många har gjort de så himla fort. Jag har tagit det i lite lugnare tempo dock men nu kan jag iaf visa upp mina!
Jag har aldrig stickat vantar förut och jag har dessutom aldrig stickat flerfärgsstickning. Jag har heller aldrig läst ett stickmönster på diagram. Jag var också lite smått rädd för att göra en tumme och den där lettiska flätan på vanten tyckte jag såg väldigt avancerad ut. Sen skulle ju dessutom vanten stickas på strumpstickor vilket jag heller aldrig har använt förut. Men jag tänkte ändå att jag kör bara. Det kan inte gå annat än fel liksom, det värsta som kan hända är att man får repa upp och göra något annat med garnet istället.
Så innan julen så satte jag igång med den första vanten. Jag gick upp lite i stickstorlek för jag hade fått tillsagt att man ofta stickar tajtare med flerfärgsstickning. Sen satte jag igång och kollade mönster och la upp min första vante på strumpstickor. Alltså ni anar inte hur obekvämt jag tyckte det var att sticka med strumpstickor. Kanske var det för långa stickor för mitt projekt eller så var det bara jag som tyckte det var klumpigt och att alla andra stickor man inte använde bara var ivägen hela tiden. Så efter ungefär 3 varv och mycket frustration så kastade jag över alla maskor till en rundsticka och då föll lugnet över mig. Sån enorm lättnad att få använda sin rundsticka igen och magic loop.
Sen flöt det på bra. Lettiska flätan var långt ifrån krånglig. Det var hur bra som helst beskrivet och jag klarade det utan några problem alls. När jag skulle börja med flerfärgsstickningspartiet så följde jag Linneas råd om att se till att hålla mönsterfärgen närmast mig hela tiden. Jag hade lite problem med flotteringarna så efter några varv kollade jag upp och insåg hur man kunde göra om det blev för långa trådar på insidan. Men annars tycker jag det flöt på med flerfärgspartiet ändå. Visst det var lite klurigt ett bra tag med hur jag skulle hålla trådarna men mot slutet av vanten hade jag fått koll på det.
När jag hade stickat färdigt den första vanten så tyckte jag att den var så liten. Kanske att det hade gått och blocka ut den men jag var tveksam till det. Kändes som den satt som ett korvskinn på handen och samtidigt var den lite för kort. Blev lite ledsen över det såklart eftersom jag hade kämpat med en hel vante så jag la undan stickningen några dagar. Efter nyår så hade jag tänkt färdigt och var 100% redo att repa upp den. Jag vill inte ha saker jag inte kan använda så kände mig bekväm med mitt val. Dessutom kunde jag nu också fixa till flotteringarna i början av vanten som hade blivit lite dåliga.
Så jag repade upp till flätan och tog fram större stickor samt stickade efter den långa verisionen av mönstret som hade tillkommit på KAL:ens fb-sida. Jag var inte den enda som hade problem med storleken på vanten.
Jag vet inte vad som hände sen för helt plötsligt så hade jag stickat två vantar och tummar på dom. Det kändes som det gick fort och jag minns knappt något från stickningen mer än att jag nötade maskor och stirrade på mönstret i appen. Jag använde mig föresten av en app som heter knitCompanion där jag kunde stoppa in mönsterdiagrammet som en pdf. Sedan fanns en smart liten genomskinlig men smått färgad ”rad” som man kunde dra med hela tiden så man såg vilket varv man var på. Väldigt praktiskt att använda vid diagram.
Jag är så glad att jag vågade testa dessa vantar trots att det var så mycket nya moment för mig. Jag är också glad att jag repade upp den första vanten så de blev helt perfekta i storlek istället för små. Tycker de blev hur bra som helst tillslut och det är ju något med färgen mörkblått som får mig på fall. Jag är nästan sugen på att lägga upp ett par till för de var ändå så roliga att göra och tycker som sagt de blev hur fina som helst.
Jag använde mig av: Järbo, Svensk Ull (Gotland grey och Bergslagen Dark blue) Stickor nr: 3.5 (till mudden o flätan), 4.5 till resten.
I början av december så fick jag syn på ett väldigt juligt garn som jag bestämde mig för att beställa hem. Verkligen juliga färger och dessutom glitter i garnet så de kändes festliga. I och med att julen var på ingång så letade jag upp ett basic sockmönster att använda mig utav. Min plan var att få sockorna färdiga till julafton och då behövde jag något mönster som bara gick att nöta och inte behöva koncentrera mig så mycket.
Det gick bra att sticka sockorna och garnet överraskade mig rejält med att faktiskt fungera även vid hälen. Innan jag började sticka tänkte jag inte på att det inte skulle bli likadana ränder vid hälen utan jag tänkte bara att sockan skulle bli så där ”perfekt randig”. Men när jag kom till hälen så insåg jag ju att ”just det hur kommer det här bli?”. Men jag körde på för jag hade inte så mycket annat val och blev överraskad hur bra det blev trots allt.
När jag skulle börja på socka nr 2 så hade jag lite problem med att få den relativt lik den första med färgerna eftersom jag började uppifrån och ner. Jag ville att de skulle bli relativt lika så jag kämpade en hel del med det innan jag fick till det. Hade jag tänkt lite mer när jag gjorde socka nr 1 så hade jag naturligtvis mätt upp hur långt in på den vita färgen jag började, men så långt tänkte jag inte där och då. Man lär sig något nytt hela tiden.
En sak som jag verkligen tyckte var bra med detta projekt var mönstret. Det var på engelska men det har jag personligen inge problem med alls, snarare så att jag bara stickat engelska mönster hittills. Men tyckte verkligen att det var ett jättebra basicmönster och lätt att följa och beskrev alla delar bra. Så kan rekommendera det till nybörjare som mig själv.
Sockorna blev iaf klara till fjärde advent och jag kunde ha de på julafton. Är så nöjd, festligare och juligare sockor får man leta efter!
Jag använde mig av: Hobbii, Christmas sock wool Rundsticka 2.25 (80)
Mönster: https://www.ravelry.com/patterns/library/basic-socks-29 Jag la upp 64 maskor, följde mönstret helt och hållet till tån, där valde jag när jag hade 12 maskor kvar på varje sticka att sy ihop med kitchener stitch.
Redan i slutet av oktober började min julstämning infalla sig i år. Jag vet inte vad som hände där men jag fick en sådan julstämning att den inte gick att hejda. Tänkte att jag kunde ju iaf börja med att göra julkort då för då borde jag iaf hinna med det innan jul. Så jag letade upp ett mönster på internet och satte igång och brodera lite korsstygn. Resultatet av min extrema lust att brodera blev två kvällars broderi och ett julkort, sen kom skolan ivägen och lusten till att brodera dog ut.
Nu precis någon vecka innan jul så fixade jag fast broderiet på ett pappersark. Jag skar ut en lagom stor öppning i pappersarket och sedan tejpade jag fast broderiet på baksidan. Sen tog jag ett nytt ark och satte fast med dubbelhäftande tejp så baksidan också skulle bli fin.
Så kul att brodera lite ändå. Var extremt sugen där och då när jag gjorde det och är egentligen sugen nu med men finns så mycket annat att göra också. Men till nästa år kanske jag försöker igen med lite fler motiv. Vem vet!
Så med detta lilla julkort önskar jag också er alla som läser en god jul!
Ingen som har hängt på instagram med handarbetskonton den senaste tiden kan väl ha undgått järbos stora förvandling de gjort under året. Jag har det då inte iaf! Tycker de dyker upp överallt var jag än kollar, poddar som instagram.
För mig har järbo aldrig varit någon särskild speciell attraktiv källa att hämta varken garn eller mönster ifrån. Jag ska väl inte säga att jag egentligen har spenderat så mycket tid heller och undersökt deras utbud om jag ska vara ärlig. Jag har virkat endel i deras 8/4 garn men det är väl ungefär det jag har använt från dom vad jag kan minnas. Men ärligt talat har jag typ sett deras röda etikett och tänkt ”järbo”. Varken bu eller bä ungefär.
Men så i höstas hände något hos järbo och de gjorde en ny logga och släppte några moderna mönsterhäften i kollektionen ARV. Där det fanns både virkat och stickat. Själv hade jag ju precis börjat sticka men tyckte det var jätteroligt att även virkning fick vara med i deras häfte. Redan då blev jag jättesugen på att köpa mönsterhäfte nr 2 där jag tyckte det fanns väldigt fina mönster i. Men jag höll mig…tills nu. I början av december när de släppte och visade sitt nya garn ”Svensk ull” och hade en livesändning där de visade just Svensk ull, ett nytt mönsterhäfte samt information om en kal ”julvanten 2020”. Direkt efter den så beställde jag hem detta. Mönsterhäfte nr 2: ARV som jag suktat efter hela hösten, Mönsterhäfte nr 5: Svensk ull och tre härvor Svensk Ull (färg Gotland Grey och Bergslagen Dark Blue).
Med dessa härvor tänkte jag vara med och sticka på Julvanten 2020 som börjar nu på söndag. Vi får väl se om jag lyckas med tanke på att jag aldrig har stickat en vante, aldrig har stickat flerfärgsstickning och heller aldrig stickat med strumpstickor. Känns ju lite dömt till att misslyckas men man måste ju försöka iaf tänker jag! Sen tänkte jag sticka en vanlig mössa av den andra grå härvan som fanns i mönsterhäfte nr 5.
Sa för övrigt till en vän att det nästan är läskigt så inspirerad man kan bli av ett företag när de kör sina kampanjer över sociala medier och skickar ut massa gåvor till folk man följer. Hur taggad man kan bli på att köpa saker – vilket det såklart precis är vad de vill att man ska göra. Det var dels därför jag satt lite på att köpa mönsterhäfte nr 2 trots att jag var sugen. Kan ju lätt bli så att man slutar reflektera när man ”matas” från alla håll, även om det såklart är trevlig ”matning” med garn och mönster. Och även om man tycker att företaget gör något bra. Men tycker ändå att man inte får glömma bort att allt egentligen handlar om vinst hos företag när de drar fram som virvelvindar i sociala medier. Mest det där med att man hela tiden matas med smygreklam om man slutar reflektera över vilka man följer och varför. Ville bara nämna det i och med att det känns som jag är ännu en som bidrar till denna ”hysteri” med detta blogginlägg, trots att jag nu har köpt garnet själv. Innan jag avslutar denna lilla diskussion måste jag dock säga att det är så häftigt att ett företag som järbo har lyckats förvandla ett alldeles ”vanligt” företag till något så modernt och spännade. Såklart måste det ligga mycket jobb bakom det.
Men hur som helst så ska det bli spännande att testa att sticka i lite tjockare ull. Jag har bara använt tunna ullgarner hittills samt det varit merinoull. Så detta blir något nytt för mig.
En annan sak jag reflekterat över är hur lite ullgarn har spelat roll när man bara var i virkningsträsket. Där var det mest bomull som gällde och som alla hypade över. Men så fort jag gick över till att börja sticka så ser jag bara ull och ull överallt. Som en helt ny värld som öppnat upp sig. Ganska spännande egentligen att det är så stor skillnad och att mitt garnskåp nästan enbart består av bomullsgarn efter alla år med virkning. Dock var det nu med världens finaste virkade filt (Angulus av @hooked_by_anna) kolla in!) i detta mönsterhäfte för svensk ull. Är så sugen på den men den får nog vänta tills man inte har en studentekonomi längre!
Är det någon mer som ska vara med och sticka på julvanten eller någon som också har fallit för järbos nya garn?
Förra helgen blev tredje helgen i rad då jag skapade en hjärtekatt. Har verkligen haft hjärtekatt-inspiration denna månaden och det har varit så härligt att känna virkningen flöda i mina fingrar igen efter ett långt uppehåll.
Denna katt är precis som Hjärtekatten Fredrika och Hjärtekatten Rosa virkad i garner som jag redan hade liggandes hemma. Garner som blivit över från andra projekt jag har gjort genom tiderna. Det är verkligen perfekt att göra hjärtekatter av sånt garn tycker jag.
Om den förra katten blev pastellig så fick denna bli en riktig stark färgbomb. Jag blandade hej vilt och tog bara nästa garnsnutt som dök upp i min glas-skål av garnsnuttar. Lite olika tjocklek på garnet ibland men tycker ändå de passade ihop godkänt bra. Eftersom katten blev färdig torsdag den 19e november så fick den sitt namn efter vem som hade namnsdag då, nämligen Lisbet. Jag tycker det är en rolig liten tvist att döpa hjärtekatterna på det sättet om jag själv inte kommer på något mer klockrent namn under tiden jag håller på och virkar den.
Nu har jag dock tänkt att lugna ner mig på hjärtekattfronten ett tag. Har endel julprojekt jag tänkt starta upp om jag hinner med det. Vi får se hur det går, något ska jag väl hinna med. Annars får jag bara fortsätta sticka på min tröja som börjar kännas som ett evighetsprojekt.
Jag använde mig av: Blandade bomull/akryl garner Virknål nr: 3.0 Stoppning
Hjärtekatten är ett projekt där man får skicka in handvirkade hjärtekatter till. Sedan skänks de bort till universitetssjukhusen i Lund och Göteborg. När det föds barn med hjärtproblem som behöver opereration så får dessa barn en egen hjärtekatt. Denna kan sedan användas pedagogiskt eller som tröst och glädje till barnet. En kompis för livet helt enkelt. Med ett lagat hjärta – precis som barnet.
Hjärtekatten Rosa – Hjärtekatten Fredrika – Hjärtekatten LisbetAlla dessa tre katter är virkade under november månad och jag är också med och bidrar med dessa hjärtekatter i sypeppen där månadens tema var färgsprakande.
Ibland ser man saker som man bara inte kan motstå att köpa. Lite så var det med det här. Jag spanade in Knitting Unicorns i somras på instagram och hittade en otroligt gullig rosa väska med mönster på katter. Tyckte den var så fin och var väldigt nära att klicka hem den direkt men avstod några dagar (bästa tipset för att se om suget finns kvar). Visst fanns suget kvar men det som gnagde inombords var trots allt att den var helt rosa. Jag har ingenting som är rosa och jag köper sällan rosa saker till mig. Jag tänkte flera gånger ”kommer jag verkligen kunna se mig att använda den här?” och det var där det föll på. Nej, jag kunde inte se mig gå runt med en rosa kattväska hur mycket jag än ville ha den.
Dock så följde jag henne på instagram och har till och från hela hösten tänkt på väskan samt kollat på hennes nya väskor och tillbehör som dykt upp på instagram. Så här för någon månad sedan började jag kolla runt lite på hennes hemsida och såg små katthuvudmarkörer. Blev förälskad direkt men det stod att de var slut i lager så jag mailade henne och frågade om de skulle komma in snart igen. Fick som svar att något var fel på hemsidan och att hon visst hade de i lager direkt. Tjoho tänkte jag bara att beställa då!
Jag fick också syn på halsband som var lite stick/garn relaterade. Föll pladask för det med garnhärvan på. Jag är ingen som brukar bära halsband men detta kunde jag inte motstå ändå. Kändes verkligen så fint och enkelt och kan se mig ha det på speciella ”garntillfällen” som framtiden förhoppningsvis ordnar åt mig (efter coronatiden ofc). Stickträffar med mina vänner och garnmässor och allmänt häng med folk som älskar handarbete lika mycket som en själv.
Tillsist tänkte jag att nu när jag ändå köper från henne så får jag faktiskt ta tag i att slå till på en väska också. Hon har ju jättemånga fina projektväskor som man kan titta på i all evighet. Kattväskan fanns kvar i lager men jag valde trots allt tillslut att gå på en väska som jag kan se mig använda i lång tid framöver och som kändes lite mer neutral och stilig. Nämligen denna fina väska med lite blommor och blad på. Och jag är så nöjd med den, tycker den är vacker på alla sätt och vis och färgerna är så mycket mer ”jag” och kommer känna mig bekväm med att använda den även utanför hemmet.
Efter drygt en månads väntan kom äntligen paktet hem till mig i fredags. Frakten tog lång tid men den som väntar på något gott! Är så glad över mitt inköp och ser det faktiskt som en försenad 30års present. Jag fyllde ju 30 år mitt när corona var som värst i våras så det jag fick i present då var pengar. Så nu har jag äntligen köpt något jag verkligen ville ha för det!
Inlägget är inte sponsrat, bara egna ord och upplevelser om hennes produkter.
Ännu en hjärtekatt gjord! En helg och en dag och så var den klar! Denna hände också så extremt fort. Sypeppen har ju temat ”färgsprakande” och min tanke var att jag skulle jobba med starka klara färger i hela hjärtekatten. Jag har nämligen en glasburk full av små snuttar av garn som blivit över från diverse projekt. Min tanke var att använda de garnsnuttarna så jag grävde fram de starkaste färgerna jag kunde hitta. Men jag hade inte överdrivet mycket starka färger just i den glasburken så när jag skulle börja med kroppen tänkte jag att om jag gör kroppen lite ljusare så får alla andra delar vara rejält färgstarka. Och….ni ser ju hur det gick med det! Planer kan verkligen ändras under tiden gång.
Jag tyckte nämligen att kroppen blev så fin i sina ljusa pastelliga färger, allting smälte ihop så fint, så jag ville fortsätta med pastell. Så, så fick det bli! Det är trots allt jag som bestämmer över min process, så otroligt skönt! Jag tänker dock att färgsprakande är den trots allt, inte så där extrema färgklickar och starka färger som jag egentligen tänker ordet ”färgsprakande” som, mer en lite blygsam färgsprakning. Men det är också färgsprakning fast på ett mjukare och lenare sätt.
Tänkte också att denna hjärtekatt kunde få sitt namn utifrån en av skaparna till sypeppen, nämligen Fredrika! Nu får vi se om det blir någon mer katt innan månaden är slut. Inte helt omöjligt!
Tycker för övrigt att detta är en av de finaste hjärtekatterna jag har gjort. Så perfekt i färgerna. Kommer bli svårt att skicka iväg denna!
Jag använde mig av: Blandade garner Virknål nr: 3.0 Stoppning
Hjärtekatten är ett projekt där man får skicka in handvirkade hjärtekatter till. Sedan skänks de bort till universitetssjukhusen i Lund och Göteborg. När det föds barn med hjärtproblem som behöver opereration så får dessa barn en egen hjärtekatt. Denna kan sedan användas pedagogiskt eller som tröst och glädje till barnet. En kompis för livet helt enkelt. Med ett lagat hjärta – precis som barnet.
Yey, jag har äntligen tagit tag i att färga garn igen. Jag påbörjade processen i början av oktober med att gå ut och plocka ihop lite ekollon. Det var en jätteblåsig dag så jag var väldigt glad över att jag hade tittat ut ett ekollonträd på sommaren så jag bara kunde plocka mina ekollon och sedan cykla hem igen.
När jag kom hem så rensade jag lite bland ekollonen och sedan la jag de på ”tork” i min färgkastrull. Efter ungefär en månad hade ekollonen torkat till ganska bra, samt att jag hade plockat bort några djur som hade kläckts av värmen (tacka vet jag att jag hade de i en kastrull med lock! Vädrade dock ibland också). Så när jag tyckte att de hade torkat tillräckligt nog så tog jag ekollonen och la en pappkasse på en skärbräda och slog sönder varje ekollon med en hammare. Enligt receptet kunde man mala sönder de men jag har ingen ”malningsmaskin” så jag hittade på eget vis att krossa dom.
Jag la ner ekollonen tillsammans med 5liter vatten i kastrullen och lät stormkoka i 30 minuter. Kan tala om att det INTE luktade kanelbulle i köket iaf. Tänk er sådan där riktigt sunkig skogslukt i något kärr. Nu snackar vi alltså inte om god skogslukt utan typ murket trä i vatten ungefär. Ingen höjdare alls! Jag var glad att jag kunde ha ett stort fönster helt öppet under koktiden.
Sedan fick iaf hela geggan stå och svalna i ett dygn. Efter det var det dags att öppna locket igen på den goda ”ekollonsoppan” och koka upp den igen. Efter ett uppkok fick den återigen svalna (ute på balkongen denna gång) för att sedan sila bort ekollonen. Jag gjorde en sorts sil av en gammal glassburk som jag skar små hål i botten på. Sedan hällde jag röran igenom så alla ekollon stannade kvar i glassburken. Efter det hällde jag i vinäger i vattnet, som jag åter hällde tillbaka i kastrullen, för att sänka pH-värdet.
Under tiden grytan svalnade så tvättade jag upp mitt merinoullgarn (från adlibris diy) med olivtvål. Sedan fick det ligga i vatten i några timmar. När vattnet i kastrullen svalnat helt och hållet hällde jag i lite rostigt vatten (1/2dl) som jag fått genom att lägga rostiga spikar i en burk med vatten i ungefär en månad. Detta skulle tydligen göra att färgen drog mer mot det gråa hållet. Sedan var det dags att stoppa ner garnet och sakta värma upp allt igen mot ungefär 80 grader. Jag höll bra och jämn temperatur denna gång i en timme. Köket stank dock under tiden, men vad gör man inte för lite naturfärgat garn!
Efter det så var det dags för grytan att återigen svalna. Jag lät garnet ligga kvar i vattnet i två dygn innan jag tog ur det och tvättade upp med lite olivtvål igen i flera omgångar. Sedan skölde jag hur många gånger som helst innan jag tyckte att vattnet var någorlunda rent efter att ha stoppat ner garnet. Detta eftersläppte mycket mer färg än när jag färgade med morotsblast. Efter det hängde jag upp det på tork i några dagar och tillsist vevade jag ihop det till ett nystan med min nystmaskin.
Puh vilken process! Men så himla roligt! Egentligen strävade jag efter att få garnet mer åt det grå/svarta hållet som man kunde uppnå med järnvatten. Jag tror kanske att jag tillsatte för lite järnvatten för att få någon effekt av det. Men det stod också att man egentligen skulle koka upp allt igen med ekollonen i och sedan tillsätta järn. Men jag hade ingen lust med det och jag tyckte ändå att jag hade fått en fin mörkbrun färg på garnet som jag gillade. Endel av det mörka försvann dock när jag tvättade garnet så tillslut blev det ändå lite mer ljust och jag tycker att färgen påminner lite om pepparkaka. Jag är ändå glad över färgen och jag kan absolut tänka mig att färga om på ekollon igen i framtiden för att försöka experimentera fram den där lite mer grå/svarta färgen. Men som det är nu fick jag ett brunt garn och jag ser verkligen fram emot att göra något kul med det!
Boken jag använt som hjälp under processen heter ”Naturlig färgning”.
