Jag har varit sugen på att färga garn med vass enda sen förra året, men då blev det aldrig av för jag var ute lite väl sent på året. Men i år, i slutet av semestern så tog jag tag att färga garn med vass.
Vi alla vet ju hur mycket regn det kommit den här sommaren, och jag kan säga att även om det ser trevligt och soligt ut på bilden nedan var verkligheten något annorlunda när jag skulle plocka mina vass, eller ja, närmare bestämt vassvippor. Jag tog mig ut efter att det hade ösregnat här i drygt en vecka. Grundvattnet var högt och det är fortfarande (trots en månad nästan har gått sen detta gjordes) vattenpölar som inte tar sig ner i jorden. Hur som helst så hade jag tittat ut ett ställe, en park/stor gräsplätt i närheten där jag visste att det fanns vass. Just denna dag som jag cyklade dit var ju vädret prima, så jag hade på mig sandaler dagen till ära. Jag led cykeln med mig ut på gräsmattan och insåg ganska snabbt att det inte längre är en gräsmatta jag går på, utan snarare en mindre sjö. Sandalerna blev dyngsura direkt och jag sjönk ner. Men när jag ändå redan var blöt tänkte jag att det inte spelar någon roll nu, så jag fortsatte ta mig mot vassen. Väl i närheten av vassen, insåg jag att jag fick lämna cykeln och ta mig igenom ett snår av högt gräs för att kunna komma fram och plocka vassvipporna. När jag klipp några vippor så började alla insekter göra entre. Getingar, mygg och pissmyror. Ja, fötterna som var i blöta sandaler var fulla av pissmyror som bet mig så det sved. Tillslut fick jag nog och ungefär sprang genom snåren tillbaka till cykeln, traskade snabbt genom ”grässjön” och ut på cykelbanan igen, utan tillräckligt med vassvippor såklart.
Jag tänkte att det måste väl ändå finnas något bättre ställe att plocka på, så jag cyklade iväg ungefär 300m och insåg att vassen bokstavligen HÄNGDE ut över cykelbanan där. Ja, där och då, med blöta, svidande fötter av pissmyrebett kunde jag inte annat än att skratta åt mitt extremt dumma val till äventyr. Men glad iaf att jag hittade lite mer lättåtkomligt vass och jag kunde klippa av så många vassvippor jag kände att jag behövde innan jag bar mig hemåt igen.
Väl hemma mätte jag upp hur mycket vassvippor jag hade fått ihop, det blev närmare 933g totalt. Jag la i allt i min största kastrull och fyllde på med vatten till 9 liter. Sen värmde jag på hela badet och lät det vara på spisen i cirka 2 timmar. Denna gång kokade jag inte badet, utan lät det ligga runt 80 grader. Sedan drog jag bort badet från plattan och det fick stå till dagen efter.
Jag silade bort alla vassvippor och kvar i kastrullen var ungefär 6.5 liter färgbad. Detta delade jag upp i två kastruller, dvs hällde 3.25 liter vatten i varje kastrull och hällde sedan i 2 liter vanligt vatten i varje kastrull också. Uppdelningen av färgbadet var för att jag tänkte färga med ett garn jag har köpt på Adlibris för många år sedan, som jag hade en tröjmängd i. Jag ville försöka ha så lika färgbad som möjligt så jag kunde lägga två härvor i varje bad och hoppas på att de blev samma färg i båda baden. Garnet var iaf en vit bas och heter Merino Fine DIY, 100g/400m.
Jag hade förbetat garnet med alun och lät det nu ligga i blöt i cirka en halvtimme innan jag stoppade ner det i färgbaden. Först när jag la ner garnet drog badet åt det brunröda hållet. Men när badet kom upp i runt 60-70 grader så skedde en förändring och hela badet började skifta i grönt istället.
Jag hade på färgbadet med garnet i på spisen drygt en timme, runt 80 grader. När en timme hade gått så stängde jag av plattan, och lät garnet ligga kvar i kastrullerna till nästa dag.
Dagen efter så tog jag upp garnet och sköljde ur det tills det slutade att vara färg i vattnet, och hade även i en skvätt fintvättmedel på slutet. Sedan hängde jag ut garnet på tork i skuggan.
Att färga med vass var verkligen så himla roligt. Färgen blev helt otroligt fin tycker jag. Det är svårt att tro att garnet är växtfärgat tycker jag. Färgen blev så skarp och vacker. Och om det nu är något positivt, så tycker jag härvorna/färgen ser köpa ut snarare. Jag var ganska orolig för att det skulle bli olika toner på de två olika färgbaden jag gjorde eftersom så himla mycket spelar roll när man växtfärgar. Tex temperaturen i baden, kastrullerna, hur lång tid man har på värme osv. Men jag lyckades ju faktiskt få härvor där jag inte ser någon större skillnad på färgbaden alls. Det tycker jag var superroligt att lyckas med faktiskt!
Verkligen den perfekta gröna! Får mig att tänka på skogen och lugnet där inne ☺️☺️
Ja håller med! 😀
Pingback: Växtfärgat garn med vass #2 – litevirkning