Nu är mitt stora projekt för sommaren färdig. Jag kan säga att det inte har varit någon dans på rosor med den här inte! Snarare dans på tistlar. Jag startade upp det här projektet i början på maj. Det hela började med att jag hade väldigt svårt att välja färger till detta projekt, jag satt väldigt länge och valde på internet och jämförde färger. Men som ni säkert också upplevt är det svårt ibland med färger på skärmen, de ser inte alltid likadana ut när de väl kommer hem. jag hade bestämt mig för grå grundfärg och beställde sedan 4 andra färger som jag skulle kunna använda mig av, nämligen ljusgul, mörkgul, turkos och mörkgrön (som sedan kom till användning i detta projekt). När garnen kom hem blev det återigen att bestämma sig för vilka färger jag ville ha. Jag testvirkade några rutor med olika kombinationer men tyckte inte att några passade särskillt bra ihop med det gråa garnet. Det blev alltså en besvikelse med färgkombinationerna och det tillsammans med att jag inte kunde bestämma mig för blev till att jag la undan projekt. Redan här började jag tappa suget en aning.

En vecka senare tog jag fram projektet igen och bestämde mig tillslut för att rutorna fick bli endast mörkgula. Glad över att jag äntligen fattat ett beslut satte jag igång med rutorna. Såklart fick jag inte till rätt virkfasthet och höll på att krångla ett bra tag innan jag fick de att bli 10x10cm. Själva rutan i sig var också en aning krånglig vilket syns på testrutorna. Jag gjorde fel några gånger innan jag förstod mönstret helt.

När rutorna väl var klara var det dags att virka kroppen. Här tog jag dessutom ett uppehåll på över en månad innan jag hade ork att fortsätta. När jag väl satte igång igen fick jag virka, repa upp, virka, repa upp, virka, repa upp. Jag förstod inte riktigt mönstret alla gånger och fick gissa mig fram en del vilket resulterade i lite fula kanter som jag inte blev helt nöjd med. Detta störde mig lite eftersom mönstret var ett betalmönster och då har jag oftast lite högre förväntningar på hur det är skrivet. Dessutom så testade jag att göra virkfastheten innan jag började med projektet och fick rätt men ändå blev tröjan i sig fel proportionerad.

Efter extremt mycket upprepande (för att vara mig) var det dags att virka dit ärmarna. Jag virkade på efter mönstret eftersom jag ville ha långa ärmar. När jag gjort halva ärmen på ena sidan tvekade jag om detta verkligen skulle bli bra. Den blev så stor och pluffsig. Men jag ville se hur det blev så jag virkade klart ena sidan, testade tröjan och bara: NEJ. NEJ NEJ NEJ! Min ork var slut och tröjan åkte bort i en vecka till samtidigt som jag bara tänkte att ”jag struntar i den där tröjan, jag repar upp hela!”.

En vecka senare repade jag upp ärmen och testade tröjan igen. Jag virkade en rad med fasta maskor runt alla kanter på tröjan och virkade även ihop så två av rutorna sitter ihop (enligt mönstret var det bara den nedersta raden av rutorna som skulle virkas ihop). Sen la jag tröjan på blockning och ansåg den färdig.

Detta projekt har verkligen inte varit roligt och jag vet inte varför jag så envist skulle göra färdigt det ens. Den enda glädjen jag känt med projektet är väl när jag fick virka ”mag-delen” där det var enkla stolpvarv och att jag kunde kryssa för rutan ”Gör klart ett ufo” på sybingo. Men annars har det varit ett väldigt segt projekt som faktiskt har gjort att jag knappt virkat något i sommar. Så här i efterhand kan jag knappt ens vara nöjd med projektet och blir nästan bara sur av att se tröjan. Så vi får se om jag någongång kommer använda den eller om jag väljer att repa upp den tillslut ändå. Trådarna är iaf fästa och tröjan är helt klar. Men glad över projektet – nje det kan jag inte påstå! (dock tycker jag den gjorde sig väldigt bra på bild bredvid mina tomatplantor – alltid något!)

Jag använde mig av:
Scheepjes Sunkissed (color: 15, 16)
Virknål: 3.5
Nål
Sax

Mönstret hittar ni här: https://www.ravelry.com/patterns/library/tuberose-tunique