I november så teststickade jag ett par vantar åt Annelie (@powerofwool). Hon har gjort en vintertröja som heter Winter Night Sweater och efter den så gjorde hon också ett par matchande vantar. Eftersom jag redan hade Svensk Ull 3tr hemma så var jag snabb på att fråga om jag fick teststicka de, och det fick jag!
Så jag valde bland grönt, vinröd, blått, beige och grått garn som jag hade hemma. Och det slutade upp med blått och grått, en beprövad kombination av färger som jag också gjorde julvanten 2020 i (vilket är mina absolut mest använda vantar). Så jag satte igång och stickade på bra, mönstret var bra skrivet och bara att följa vad det stod. Det enda jag ändrade lite på var att jag tog en halv storlek mindre i stickor på mudden men annars följde jag allting till punkt och pricka. Det gick snabbt att sticka och på två veckor så hade jag stickat båda vantarna.
Tycker de blev väldigt fina, de känns väldigt vintriga med sina granar mitt på. Jag tänkte fota vantarna i någon lite mer vintrig och fin miljö, därav har det tagit en sån lång tid att få upp inlägget här sen de blev klara. Men även fast december har varit helt underbart vintrigt så har jag inte hunnit med det. Jobb på dagarna, mörker på kvällarna och sedan legat sjuk i en vecka, och nu idag regnar det ute. Så ibland får man nöja sig med att fota enkelt för att ens få upp ett inlägg kände jag tillslut! Man ska inte göra det svårare för sig än vad det är.
Jag fick förra fredagskvällen syn på dessa halvvantar och kände genast att ”dessa vill jag sticka!”. Ni vet när man ett sånt himla sug så man bara vill börja på en gång. Men klockan var mycket och det var fredag kväll så jag lugnade ner mig och gick och la mig istället. Direkt morgonen efter köpte jag dock mönstret och började rota bland mina växtfärgade garner. Jag tror nämligen att just vetskapen av att jag kunde få använda mina växtfärgade garner i kombination med att jag verkligen vill ha fler halvvantar gjorde suget så stort.
Så jag provade några olika färgkombinationer och var väldigt sugen på att använda just den gröna färgen. Hade jag haft ljusgrått hemma så hade jag nog använt det, men jag hade tydligen färgat upp alla gråa härvor. Hur som helst så testade jag mig fram och gjorde även tricket med att fota färgkombinationer och göra bilderna svartvita för att kunna se kontrasten bättre då. Smälter färgerna ihop när bilen är svartvit så kommer mönsterstickningen inte bli så tydlig, ser man däremot stor skillnad mellan färgerna i svartvitt så kommer mönstret också komma fram bättre i stickningen. Så jag valde tillslut kombinationen grön och svagt rosa. Den gröna är färgad med rödlöksskal och den rosa är färgad med avokado. Rosa kanske ni nu tänker? Den är ju vit! Nja, det är väldigt svårt att fånga färgen på det där nystanet. Som ni kan se på bilderna så drar färgen mot rosa i vissa ljus, medan i andra ljus ser den helt kritvit ut.
Jag satte igång och sticka direkt på lördagen och sen kunde jag inte sluta. Jag satt väl och stickade ungefär hela dagen och mot kvällen så var den första halvvanten färdig. Riktigt roligt projekt och mönstret var verkligen sånt som man bara kände ”ett varv till” med. På söndagen var jag tvungen att plugga (som vanligt…) och då stickade jag bara lite på kvällen. Men sen blev det typ en-två kvällar till i veckan och sen var vante nummer två också färdig. Det var så roligt att se vanten växa fram i och med att jag hade färgat garnet själv. Liksom det är jag som har ”gjort” färgerna, kändes verkligen roligare/speciellare än att använda garn man köpt. Är nu jättesugen på att göra projekt med mina växtfärgade garnhärvor!
Är iaf hur nöjd som helst med vantarna, var lite orolig ett tag att vantarna skulle bli för små för jag valde att sticka den minsta storleken. Men efter förra årets halvvantar-försök så har jag ändå lärt mig att jag hellre har vanten lite tajt än löst. Och så här i efterhand tycker jag ändå de sitter helt perfekt. De sitter liksom på plats precis som de ska!
Jag använde mig av: Kampes tvåtrådiga ullgarn Stickor: 2.5mm (mudd), 3.0mm (flerfärgat parti) Nål
Som ett sista projekt 2022 blev det ett par till av Florarna handledsvärmare (de blev klara innan nyår men har inte hunnit med att blogga). Mina förra som jag gjorde passade men kändes lite stora och inte så tajta som jag ville ha dom (trots att jag hade gått ner i stickstorlek redan!), så jag gav dom till min sambo i julklapp, eftersom de passade bra på honom. Jag hade ju dessutom kvar garn från de första paren så det var ju bara att sätta igång med ett par till. Sagt och gjort, jag letade fram ytterligare en halv storlek mindre på stickorna, nämligen 2.00mm denna gång och satte igång att sticka. Stickade precis likadant som de andra förutom att jag gjorde 8 varv efter delningen för tummen.
När jag la vantarna bredvid varandra blev jag nästan lite chockad hur stor skillnad det var! Men dessa nya passar mina händer så mycket bättre så nu är jag riktigt nöjd med dom. De sitter lite tajt och jag hoppas inte garnet töjer sig allt för mycket. Sambons har redan töjt sig lite mer av användning. Men kanske är garnet sådant som töjer sig endel, jag får se med dessa. Är iaf väldigt nöjd nu med ett par som passar mig som handen i handsken!
Jag använde mig av: Garn:Tencel Raggi Rundsticka: 2.0mm
I november fick vi återigen börja vara på plats på universitetet efter corona-distansutbildningen som varade ett och ett halvt år. Det har varit riktigt kyligt i skolan sen dess, jag har fryst om händerna varje dag. Inte så kul att sitta och frysa när man försöker anteckna och hänga med på föreläsningar, så då kom jag på att jag skulle ta och sticka mig ett par handledsvärmare till mig. Jag mindes järbos vantar från häftet vildmark så jag tog och beställde hem det häftet. Garn hade jag nämligen redan hemma.
På mönsterbilden kan man se att vantarna ser ganska ”lösa” ut i passformen. De liksom hänger lite extra tyg och de ser inte alls ut att sitta tajt på modellens hand. Dessutom hörde jag en från en podd en tjej som också hade gjort vantarna att hon också tyckte de blev för stora i modellen. Så jag bestämde mig för att gå ner en hel stickstorlek samt sticka den minsta storleken och hoppas på det bästa att passformen skulle bli bra. Jag la upp vantarna i lördags och i tisdags var de klara. Mönstret var lätt och det gick verkligen snabbt att sticka dom! Jag gillar verkligen såna här lätta mönster nu för tiden för det är verkligen bara att sticka på och det är avslappnade att inte behöva tänka.
Så hur blev nu vantarna tillslut då? Jo de sitter ganska bra. Jag valde att tvätta upp de väldigt försiktigt för att få maskorna lite mer jämna. Och det känns som de kan ha växt en aning i tvätten trots att jag verkligen tog det väldigt försiktigt. Men jag kan inbilla mig också. Dock är jag lite sugen på att sticka ett par till i ännu mindre stickstorlek bara för att försöka få de ännu lite tajtare. Garn och mönster har jag iaf så det kanske blir att jag lägger upp ett par till! De var ju roliga att sticka!
Jag använde mig av: Tencel Raggi Rundsticka: 2.5mm
Förra hösten var jag i Nora en dag och gick runt och tittade lite. Där hamnade jag i någon liten handarbetsbod och fick syn på boken ”Sticka och virka” av Jenny och Kamilla Alderbrant. I den fanns ett mönster på lingonvantar som jag tyckte var väldigt fina. Jag tänkte där och då att det kommer ta år och dar innan jag kan flerfärgssticka, eftersom jag precis hade lärt mig sticka, men bestämde mig ändå för att köpa med mig boken hem. Under året 2021 har jag försökt sticka och virka lite mer från böcker som jag har köpt och har varit väldigt sugen på att lägga upp dessa blåbärsvantar. Jag hade ju hunnit prova på lite flerfärgsstickning under julen med julvanten 2020 i alla fall. Garnhärvans podcast har också haft en sagoKAL under sommaren och tyckte att dessa blåbärsvantar kunde passa bra in där. Med tanke på Puttes äventyr i blåbärsskogen som jag läste när jag var liten.
För mig blev det alltså inga lingonvantar som mönstret är uppstickat i boken. Blått har varit en favoritfärg väldigt länge för mig och jag kände direkt när jag såg mönstret att jag ville göra blåbärsvantar istället. Dessutom älskar jag blåbär, det om något är ju verkligen skogens guld. Vantarna gick hur som helst ganska bra att sticka bortsett från några små missöden. Jag hade lite problem med stickfastheten först men det löste sig och jag fick köpa hem nya stickor. När jag började sticka hade jag också glömt lite hur flerfärgsstickningen funkade men det kom snabbt tillbaka till mig när jag kollade upp lite youtubeklipp.
Det enda större misstaget jag åkte på med dessa vantar var det klassiska ”sticka två högervantar”. Jag körde nämligen på i mönstret och läste från samma håll och insåg det precis när jag hade stickat klart bladranden på vante nr 2, dvs jag hade stickat nästan 1dm. Där föll verkligen lusten till botten kan jag meddela men jag sov på saken och bestämde mig dagen efter att det helt enkelt fick vara så. Egentligen ska alltså blåbären som finns före bladen vara spegelvända. Jag löste problemet med att börja kolla på mönstret från andra hållet efter bladremsan istället. Så allt från lövdelen och uppåt har blivit rätt enligt mönstret iaf och tummen hamnade på rätt ställe. Känner mig verkligen tacksam att jag kom på felet innan jag hade kommit upp till tummen eller ännu värre stickat klart hela vanten. Då vet jag inte om de här någonsin hade blivit klara.
Mönstret i sig var okej. Jag förstod dock inte att jag stickade den längre versionen med den ”gröna” kanten först. För på bilderna i boken har vanten börjat stickas från den första vita kanten. Så det där gjorde mig lite förvirrad och jag hade nog också hoppat över den gröna kanten om jag hade förstått det innan jag började sticka (mudden är lång nog ändå). Hade varit bara med bara en liten notis om att vantarna på bilden inte var exakt lika som vantarna i mönstret. Men annars flöt det på bra förutom att jag då glömde läsa mönstret från ”fel håll” på vante nr 2.
Är jag då nöjd med dessa vantar? Ja! Jag är så nöjd. Jag var lite orolig att de skulle bli för små först för den första jag stickade kändes lite tajt. Jag hade väl dragit åt lite väl hårt i flerfärgstickningen. Men det löste sig faktiskt väldigt bra sen i blockningen så det är jag riktigt glad över och nu passar de mina händer jättebra. Och dessutom tycker jag de blev hur fina som helst! Tänk att jag kan sticka såna här vantar redan, har ju bara hållit på med stickningen i ett år. Allt går om man bara vill!
Vilket team är ni? Blåbär eller lingon?
Jag använde mig av: Filicolana Arwetta (145, 101, 148) Sticka: 2.0 (rundsticka)
Så då har jag äntligen blivit klar med julvanten 2020. Järbos jul-KAL som de ordnade i december. I perfekt tid tills snön och kylan kom till oss. Det har verkligen stickats många vantar i den här KAL:en och många har gjort de så himla fort. Jag har tagit det i lite lugnare tempo dock men nu kan jag iaf visa upp mina!
Jag har aldrig stickat vantar förut och jag har dessutom aldrig stickat flerfärgsstickning. Jag har heller aldrig läst ett stickmönster på diagram. Jag var också lite smått rädd för att göra en tumme och den där lettiska flätan på vanten tyckte jag såg väldigt avancerad ut. Sen skulle ju dessutom vanten stickas på strumpstickor vilket jag heller aldrig har använt förut. Men jag tänkte ändå att jag kör bara. Det kan inte gå annat än fel liksom, det värsta som kan hända är att man får repa upp och göra något annat med garnet istället.
Så innan julen så satte jag igång med den första vanten. Jag gick upp lite i stickstorlek för jag hade fått tillsagt att man ofta stickar tajtare med flerfärgsstickning. Sen satte jag igång och kollade mönster och la upp min första vante på strumpstickor. Alltså ni anar inte hur obekvämt jag tyckte det var att sticka med strumpstickor. Kanske var det för långa stickor för mitt projekt eller så var det bara jag som tyckte det var klumpigt och att alla andra stickor man inte använde bara var ivägen hela tiden. Så efter ungefär 3 varv och mycket frustration så kastade jag över alla maskor till en rundsticka och då föll lugnet över mig. Sån enorm lättnad att få använda sin rundsticka igen och magic loop.
Sen flöt det på bra. Lettiska flätan var långt ifrån krånglig. Det var hur bra som helst beskrivet och jag klarade det utan några problem alls. När jag skulle börja med flerfärgsstickningspartiet så följde jag Linneas råd om att se till att hålla mönsterfärgen närmast mig hela tiden. Jag hade lite problem med flotteringarna så efter några varv kollade jag upp och insåg hur man kunde göra om det blev för långa trådar på insidan. Men annars tycker jag det flöt på med flerfärgspartiet ändå. Visst det var lite klurigt ett bra tag med hur jag skulle hålla trådarna men mot slutet av vanten hade jag fått koll på det.
När jag hade stickat färdigt den första vanten så tyckte jag att den var så liten. Kanske att det hade gått och blocka ut den men jag var tveksam till det. Kändes som den satt som ett korvskinn på handen och samtidigt var den lite för kort. Blev lite ledsen över det såklart eftersom jag hade kämpat med en hel vante så jag la undan stickningen några dagar. Efter nyår så hade jag tänkt färdigt och var 100% redo att repa upp den. Jag vill inte ha saker jag inte kan använda så kände mig bekväm med mitt val. Dessutom kunde jag nu också fixa till flotteringarna i början av vanten som hade blivit lite dåliga.
Så jag repade upp till flätan och tog fram större stickor samt stickade efter den långa verisionen av mönstret som hade tillkommit på KAL:ens fb-sida. Jag var inte den enda som hade problem med storleken på vanten.
Jag vet inte vad som hände sen för helt plötsligt så hade jag stickat två vantar och tummar på dom. Det kändes som det gick fort och jag minns knappt något från stickningen mer än att jag nötade maskor och stirrade på mönstret i appen. Jag använde mig föresten av en app som heter knitCompanion där jag kunde stoppa in mönsterdiagrammet som en pdf. Sedan fanns en smart liten genomskinlig men smått färgad ”rad” som man kunde dra med hela tiden så man såg vilket varv man var på. Väldigt praktiskt att använda vid diagram.
Jag är så glad att jag vågade testa dessa vantar trots att det var så mycket nya moment för mig. Jag är också glad att jag repade upp den första vanten så de blev helt perfekta i storlek istället för små. Tycker de blev hur bra som helst tillslut och det är ju något med färgen mörkblått som får mig på fall. Jag är nästan sugen på att lägga upp ett par till för de var ändå så roliga att göra och tycker som sagt de blev hur fina som helst.
Jag använde mig av: Järbo, Svensk Ull (Gotland grey och Bergslagen Dark blue) Stickor nr: 3.5 (till mudden o flätan), 4.5 till resten.
I höstas kunde jag inte motstå att köpa det här underbara garnet. Superglittrigt och otroligt vacker färg för en som mig som älskar mörkblått. Jag har funderat ett tag på vad jag skulle vilja göra med garnet, men utan att ha hittat något perfekt projekt. Det blir ju lätt så när man köper garn utan att ha något projekt i tanke! Då blir det liggandes och bara väntar på att ”rätt projekt” ska dyka upp. Att man aldrig lär sig!
Hur som helst så tog jag fram garnet här i veckan och gjorde den klassiska ”Raverly sökningen” på garnet som jag har pratat om förut här på bloggen. Jag fann då att någon hade gjort ett par såna här handledsvärmare av garnet (fast bruna) och tyckte att dom såg riktigt fina ut så jag bestämde mig för att göra ett par jag också.
Det var en ny maska med i projektet som heter krokodilvirkning eller ja mer korrekt: ”crocodile stitch”. Alltid lika spännande och lära sig nya maskor och jag måste säga att detta var nog den mest udda maskan jag har sett inom virkning. Man virkar liksom runt två stycken stolpar, upp och ner. Ja ni får testa själva om ni är sugna, kul var det iaf och fint blev det!
Jag justerade storleken lite på handledsvärmarna och gjorde den större modellen eftersom mitt garn var ganska tunt. Efter justeringen blev de verkligen perfekta i storlek. Så här i efterhand är jag väldigt nöjd med hur dom blev, jag bara älskar den här djupblåa färgen och det silvriga glittret ihop. Så bra kombo! Dessutom är dom jättevarma att ha på sig för garnet är en blandning av mest ull och lite nylon och polyester. Så även om de passar bra till fest så passar de också utmärkt att ha när man sitter vid datorn för att hålla värmen på händerna!
Jag använde mig av: Lang yarns, Mille Colori Sock & Lace Luxe Virknål nr: 3.5 Sax Nål
Jag fick syn på ett par vantar på internet och helt plötsligt satte jag igång att virka ett par själv. Jag hade ett gammalt garn (Järbo, Molly) liggandes hemma. Två nystan av blått. Undra om det skulle räcka till två vantar? Jag chansade och satte igång. När jag kommit ungefär halvvägs med första vanten så inser jag att ”ne garnet kommer inte räcka”, men nu när jag väl hade kommit så långt så ville jag ändå fortsätta för att se om det verkligen inte skulle räcka. Jag kan säga att det var nervöst på slutet av vanten… men garnet räckte, precis verkligen, blev en meter ungefär kvar. Vilken tur!
Jag tycker att vantarna blev bra, dock blev dom en aning tajta för mina händer. Kanske berodde på att jag använde ett annat garn än orginalmönstret eller att jag helt enkelt har stora händer (?). Men jag hade i vilket fall som helst inte kunnat gjort större vantar pga garnbrist, så jag är nöjd ändå! Och vantarna går på mina händer ändå, bara lite mer tajta än mina andra vantar jag har. Det var roligt att det gick så snabbt att virka dom, en kväll per vante tog det bara. Första kvällen kunde jag verkligen inte slita mig från virkningen pga spänningen om garnet skulle räcka eller inte!
På första bilden ser ni hur lite garn det blev kvar av ett nystan. Andra bilden visar att ett nystan räcker till en vante (och här har ljuset varit framme och spökat för som ni ser på de andra bilderna är garnet inte alls lila).
