Fick syn på Cercis på Ravelry en dag och föll för den direkt. En tröja som var stickad i lite tunnare garn och hade hålmönster på ärm och mönstret följer även med som en panel på båda sidorna av kroppen. Mönstret är gratis och det tyckte jag var helt galet för tycker verkligen tröjan är superfin och den förtjänar mer uppmärksamhet än vad den har.
Förra våren så köpte jag garnet Merlin från Fru Fjellman och jag har sedan dess funderat på vad jag ska göra med det. Det är en blandning av merinoull och lin. När jag hittade detta mönster så kände jag direkt att jag ville använda mitt Merlin-garn. Sagt och gjort så satte jag igång och stickade mig en tröja. Mönstret var lätt att följa och jag tycker ju också det är roligt att sticka hålmönster. Garnet gick bra att sticka med, men det enda jag tycker är att lintrådarna blir lite väl synliga i det slutgiltiga plagget. De sticker liksom ut lite lintrådar ur själva tyget och påminner om katthår nästan. Men det kanske faller bort med tiden, vad vet jag!
Jag blev iaf ganska nöjd med tröjan. Skulle jag sticka den igen hade jag gått ner en storlek för jag tycker det blev lite för mycket positiv ease. Kan vara för jag var inställd på att den skulle sitta lite mer tajt, för det gör den på projektbilderna (kika in dom förresten på Raverly, gör mönstret mer till rätta än mina bilder). Men jag var nog off lite i stickfastheten. Sen älskar jag verkligen färgen på garnet, men mörka färger gör ju sig inte bäst med spets-mönster. Mönstret försvinner ju lite när garnet är för mörkt. Men jag kommer absolut använda tröjan och tycker den är fin, den blev bara kanske inte exakt så som jag hade en bild av i huvudet när jag startade upp projektet. Älskar dock den mörkblåa färgen, den är så himla fin!
Jag använde mig av: Fru Fjellman, Merlin Stickor 3.0 & 3.5
Egentligen fick jag syn på ”Lorette” ganska tidigt. Det var precis när den hade släppts i våras och innan ”alla” på instagram hade börjat producera varsin Lorette. Jag körde dock en ”handarbeta från stashen”-period som pågick enda från januari in i juni och jag hade inget garn hemma som jag ville/kunde använda till Lorette. Men jag visste åtminstone direkt när jag såg den att jag ville göra en, för helt ärligt, det är en av de finaste stickade tröjorna jag har sett. Sommaren kom iaf och jag hade fullt upp med att sticka sommarplagg men i mitten av juli så tog jag och beställde hem en välförtjänt examenpresent till mig själv från Fru Fjellman. Rejält lyx kändes det som men det ska man väl också ha när man kämpat på bra.
Jag hade lite svårt att välja färger så jag satt länge och valde mellan diverse nyanser. Men det slutade tillslut upp med att jag bestämde mig för den svagt rosa tonade färgen som huvudfärg och sedan kunde jag verkligen inte välja vilken färg jag skulle ha som ränder, så jag köpte med mig både en härva brunt och en härva lilaspräckligt. När jag beställde var min tanke mer åt det bruna hållet, men när härvorna kom hem så såg jag hur SJUKT bra den lila och rosa passade ihop så då fanns det inget annat alternativ. I det lila garnet är det liksom stänk av exakt samma nyans som det rosa garnet. De var verkligen som gjorda för varandra.
Så i början av augusti så la jag upp min Lorette (efter att ha stickat inte mindre än två provlappar!). Sen har jag stickat på och stickat på. För mig blev det rätt stickfasthet med stickor 3.25mm. Spetsen gick jättefort att sticka och var rolig att göra, själva oket och kroppen var också rolig att sticka. Det man behövde hålla koll på var hur många varv man stickade innan man skulle byta färg. Jag valde att låta garnet jag inte använde löpa med på insidan av tröjan hela tiden, så det fick jag också hålla koll på. Men allting gick faktiskt bra enda fram till ärmarna. De var nämligen något tråkiga och sega att sticka. De kändes som de aldrig blev klara. För det första, magic loop med två färger att hålla koll på, nje inte jättekul med så ”korta” varv och nystan som kan trassla sig. För det andra, att hålla koll på ett antal ränder stickade för färgbyte och ett annat antal ränder för ärmminskning var inte det roligaste heller. Sen kommer vi till den tredje punkten; färgskiftning i bottengarnet.
Jag är 100% medveten om att de rekommenderar att randa handfärgat garn (dvs sticka ett varv med en härva och nästa varv med en annan härva), just för att handfärgade garner kan skifta i nyansen. Två av mina tre härvor till bottenfärgen var väldigt lika så jag randade inte de hela tröjan utan randade bara i några varv när jag gjorde färgbyte. Men sen kom vi till ärmarna, där fick jag använda mig av det tredje nystanet och då tyckte jag det märktes en nyansskillnad, vilket jag kände var lite ”typiskt” när jag tyckte tröjan i övrigt blev så fin. Men jag stickade på ändå (för vad hade jag för val egentligen), och när ärmarna var klara så kunde jag inte se färgskiftningen ändå. Så det blev ju bra tillslut ändå!
Men det jag ville komma fram till var att ärmarna verkligen kändes som en evighetsresa. Jag har faktiskt haft den här tröjan som enda projekt sedan början av augusti till början av oktober och den har tagit upp all min sticktid. Även fast det var aningens segt på slutet så är jag så nöjd nu när den är klar. Tycker den blev så himla fin och bra i storleken också. Är himla nöjd med både garnet och mönstret och skulle kunna sticka mig en till (utan ärmarna då kanske haha). Och liksom hur fint blev det inte när ränderna inte blir så strikta, utan mer flyter ihop lite med bottenfärgen? Magiskt tycker jag själv iaf!
Jag använde mig av: Fru Fjellman, Merino Sock (färg: Nevermore & Wallflower) Stickor 3.25 & 2.75 Sax
I maj fick jag syn på att Lene Holme Samsoe skulle släppa en ny sommartröja som heter Musling Tee. Blev direkt jättesugen på att sticka en och väntade på att mönstret skulle släppas. Men det var lite mycket annat som skedde just i maj så jag hann inte komma igång med tröjan då, men jag lyckades iaf ta mig upp på stan och köpa lite Sandnes Line garn. Sen i början av juni så kunde jag tillslut sätta igång med tröjan.
Det kändes som det tog ett tag att sticka denna men när jag kollar på start/slutdatum så inser jag ju att det gick ganska snabbt, lite mer än två veckor bara (desto längre tid att blogga om den, typ en månad sen den blev färdig). Mönstret i sig var välskrivet och det största problemet jag hade var väl att jag själv tolkade några symboler i diagrammet HELT fel. Jag tolkade det som ökningar höger/vänster när det egentligen skulle vara minskningar höger/vänster. Vilket ledde till att några varv blev extremt konstiga och svåra att sticka. Ifrågasatte mig själv och hur tröjan såg ut och insåg tillslut att jag hade gjort fel. Så då fick jag repa upp kanske 5 varv och bestämde mig för första gången någonsin att sätta in en ny sticka några varv ner (som säkerhetslina) och sedan dra ut stickan jag hade i. Det var första gången jag gjorde så för att rädda upp en stickning och inte behöva sticka baklänges i flera varv.
Annars flöt stickningen på rätt bra måste jag ändå säga. Jag gjorde ärmarna lite kortare än mönstret säger men det var väl det enda jag ändrade på. Är nöjd med tröjan och tror den kommer bli flitigt använd framöver. Gillar verkligen tyget som blir av Line, det är skönt sommartyg att ha på sig!
Jag använde mig av: Sandnes Line (3011) Stickor: 3mm & 4mm Nål Sax
Jag fick förra fredagskvällen syn på dessa halvvantar och kände genast att ”dessa vill jag sticka!”. Ni vet när man ett sånt himla sug så man bara vill börja på en gång. Men klockan var mycket och det var fredag kväll så jag lugnade ner mig och gick och la mig istället. Direkt morgonen efter köpte jag dock mönstret och började rota bland mina växtfärgade garner. Jag tror nämligen att just vetskapen av att jag kunde få använda mina växtfärgade garner i kombination med att jag verkligen vill ha fler halvvantar gjorde suget så stort.
Så jag provade några olika färgkombinationer och var väldigt sugen på att använda just den gröna färgen. Hade jag haft ljusgrått hemma så hade jag nog använt det, men jag hade tydligen färgat upp alla gråa härvor. Hur som helst så testade jag mig fram och gjorde även tricket med att fota färgkombinationer och göra bilderna svartvita för att kunna se kontrasten bättre då. Smälter färgerna ihop när bilen är svartvit så kommer mönsterstickningen inte bli så tydlig, ser man däremot stor skillnad mellan färgerna i svartvitt så kommer mönstret också komma fram bättre i stickningen. Så jag valde tillslut kombinationen grön och svagt rosa. Den gröna är färgad med rödlöksskal och den rosa är färgad med avokado. Rosa kanske ni nu tänker? Den är ju vit! Nja, det är väldigt svårt att fånga färgen på det där nystanet. Som ni kan se på bilderna så drar färgen mot rosa i vissa ljus, medan i andra ljus ser den helt kritvit ut.
Jag satte igång och sticka direkt på lördagen och sen kunde jag inte sluta. Jag satt väl och stickade ungefär hela dagen och mot kvällen så var den första halvvanten färdig. Riktigt roligt projekt och mönstret var verkligen sånt som man bara kände ”ett varv till” med. På söndagen var jag tvungen att plugga (som vanligt…) och då stickade jag bara lite på kvällen. Men sen blev det typ en-två kvällar till i veckan och sen var vante nummer två också färdig. Det var så roligt att se vanten växa fram i och med att jag hade färgat garnet själv. Liksom det är jag som har ”gjort” färgerna, kändes verkligen roligare/speciellare än att använda garn man köpt. Är nu jättesugen på att göra projekt med mina växtfärgade garnhärvor!
Är iaf hur nöjd som helst med vantarna, var lite orolig ett tag att vantarna skulle bli för små för jag valde att sticka den minsta storleken. Men efter förra årets halvvantar-försök så har jag ändå lärt mig att jag hellre har vanten lite tajt än löst. Och så här i efterhand tycker jag ändå de sitter helt perfekt. De sitter liksom på plats precis som de ska!
Jag använde mig av: Kampes tvåtrådiga ullgarn Stickor: 2.5mm (mudd), 3.0mm (flerfärgat parti) Nål
Jag fick syn på denna tröja i höstas innan mönstret hade släppts. Blev verkligen supersugen och längtade tills mönstret skulle släppas. Köpte garn och valde ungefär samma färger som hon hade i sitt mönster förutom att min bottenfärg är vit och hennes skiftar i svagt rosa. Garnet är Knitting for Olive – Heavy Merino. I Januari så släpptes mönstret och jag köpte det direkt och la upp tröjan.
Under tiden jag stickade så var det största problemet jag stötte på att jag stickade efter fel mönsterbild under några varv, därför ser min inte ut exakt som originalet men jag märkte inte detta förrän jag var klar med hela oket och jag kände verkligen inte för att repa. Men jag bestämde mig för att det bara är jag som kommer att veta att mönstret inte är ”helt rätt” för ärligt talat så ser det inte alls fel ut om man inte vet exakt hur tröjan ska se ut. Och vem vet det på gatorna här hemma liksom? Ett annat problem i mönstret var att två mönsterbilder var felmärkta, så om man stickade exakt enligt mönstret så blev det inte som på hennes bilder ändå. Jag kollade upp hashtagen och såg att några hade gjort den missen, jag såg dock det i tid så den missen kunde jag lyckas undvika.
Tröjans halsring blev ganska vid, jag ser på andras att deras också är ganska vid men det var något som jag inte riktigt reflekterade över när jag bara såg tröjan på bilderna. Själva tröjan har lite en flaskhals-feeling högst upp, men får se om det töjs ut med användning av den. Sen bestämde jag mig också för att inte göra förkortade varv på denna, något jag kanske kan ångra lite nu för det blev ganska mycket tyg på framsidan av att skippa det. Men det var valfritt i mönstret och jag kände inte för det då. Dessutom är det roligt att ha testat att göra en ok-tröja och se hur den sitter på mig eftersom jag aldrig har gjort det. Jag testade också en ny avmaskning för mig som hete Tubular Bind Off vilken jag tycker blev snygg.
Men i stort sätt så trycker jag tröjan blev väldigt fin. Hade jag gjort om den hade jag nog gjort kroppen lite längre men jag har mer garn så jag kan ta upp den om jag stör mig på det vid användning i framtiden. Jag gillar dock verkligen mönstret på oket och färgerna ihop, det var det jag fastnade för med denna tröja. Den blev klar i början av maj så det har varit lite för varmt för att kunna använda den, men den ligger redo till hösten nu iaf!
Kommer komma några fler inlägg nu i framtiden än det brukar förhoppningsvis för nu har jag gått på sommarlov och kommer ha mycket mer tid åt att handarbeta och också hinna med att blogga. Har iaf tre inlägg (tre projekt klara) med detta att publicera för ögonblicket och fler hoppas jag det blir. Ska verkligen bli roligt att få skapa lite mer än jag brukar hinna med.
Jag använde mig av: Knitting for Olive – Heavy Merino, Färgnr: 92147 Marcipan, 92144 Dark Moose, (gick 7 vita och 2 bruna för mig) Rundsticka 3.25(mudd) & 4.0(kroppen+ärmarna) & 4.5(oket)
I november fick vi återigen börja vara på plats på universitetet efter corona-distansutbildningen som varade ett och ett halvt år. Det har varit riktigt kyligt i skolan sen dess, jag har fryst om händerna varje dag. Inte så kul att sitta och frysa när man försöker anteckna och hänga med på föreläsningar, så då kom jag på att jag skulle ta och sticka mig ett par handledsvärmare till mig. Jag mindes järbos vantar från häftet vildmark så jag tog och beställde hem det häftet. Garn hade jag nämligen redan hemma.
På mönsterbilden kan man se att vantarna ser ganska ”lösa” ut i passformen. De liksom hänger lite extra tyg och de ser inte alls ut att sitta tajt på modellens hand. Dessutom hörde jag en från en podd en tjej som också hade gjort vantarna att hon också tyckte de blev för stora i modellen. Så jag bestämde mig för att gå ner en hel stickstorlek samt sticka den minsta storleken och hoppas på det bästa att passformen skulle bli bra. Jag la upp vantarna i lördags och i tisdags var de klara. Mönstret var lätt och det gick verkligen snabbt att sticka dom! Jag gillar verkligen såna här lätta mönster nu för tiden för det är verkligen bara att sticka på och det är avslappnade att inte behöva tänka.
Så hur blev nu vantarna tillslut då? Jo de sitter ganska bra. Jag valde att tvätta upp de väldigt försiktigt för att få maskorna lite mer jämna. Och det känns som de kan ha växt en aning i tvätten trots att jag verkligen tog det väldigt försiktigt. Men jag kan inbilla mig också. Dock är jag lite sugen på att sticka ett par till i ännu mindre stickstorlek bara för att försöka få de ännu lite tajtare. Garn och mönster har jag iaf så det kanske blir att jag lägger upp ett par till! De var ju roliga att sticka!
Jag använde mig av: Tencel Raggi Rundsticka: 2.5mm
I mitten av sommaren hade jag och två vänner en liten stickträff och när vi skulle bestämma nästa träff så kom vi fram till att början av oktober blev bra. Jag kom då på idén av att vi kunde lägga upp och sticka ett par sockor tillsammans som en liten minikal i socktober! De andra hängde på idén och bad mig att leta upp ett mönster som vi kunde sticka. Vi skulle ha ett mönster som var gratis och inte var för svårt att göra, utan något som man kunde sticka på utan att tänka så mycket. Jag letade mönster på Ravelry och hittade tillslut ett som jag höll mönstret hemligt. Till de andra gav jag alltså bara ledtrådar på vilken garntjocklek samt stickstorlek de skulle inskaffa tills vår träff i oktober. Så väl i oktober så presenterade jag mönstret för dom och vi la upp till dessa sockor, nämligen Flying North.
Det var första gången jag stickade sockor från tån och upp så min vän fick förklara för mig hur man la upp maskorna då, men det gick ganska bra iaf! Dock ville jag sticka två samtidigt på samma sticka, så jag la upp på olika stickor och skulle sedan föra över de två sockorna till en socka. Då hände något väldigt konstigt men efter någon halvtimmes luskande så fick jag rätt på det. Mönstret var roligt att sticka och var lätt att lära sig så jag behövde inte ha koll på rader så mycket eftersom jag såg på mönstret hur nästa varv skulle se ut. Däremot är jag inget jättestort fan av garnet för det liksom rullade sig runt stickan som en korv så jag fick hela tiden dra ut garnet för att se maskorna på stickan. L
När jag kom fram till hälen så satte jag mig och letade runt lite häl-instruktioner på youtube innan jag bestämde mig för att testa ”german short row heel”. Det blev en hel del koncentration när jag gjorde hälen men efter två kvällar hade jag båda hälarna klara. För enkelhetens skull så förde jag över en socka i taget på en annan sticka medan jag gjorde hälen på den andra så man slapp tänka på två hälar samtidigt. När hälen var klar så gick det galant att sticka skaftet och sedan resåren.
Nu hade vi stickträff igen första advent och jag insåg hur mycket mer löst jag stickar än mina två vänner! Deras sockor hade mycket tajtare stickfasthet och hade också fler upprepningar av själva mönster-V:et på grund av det. Så framöver tänkte jag testa att kanske hålla tråden lite annorlunda för att försöka få lite tajtare stickfasthet. Men hur som helst så gillar jag mina sockor. Tycker de blev fina (trots att de inte är blockade) och de är varma också! Däremot gillar jag nog bättre att sticka uppifrån och ner nu när jag har testat båda varianterna. Men kul att testa tå-upp också!
Jag använde mig av: Viking, Fröja Rundsticka: 2.25mm
Mönstret hittar ni här: Flying North av Maria Montzka
Jag och en vän bestämde oss för att ha en liten miniKAL tillsammans och sticka ett par yogasockor. Jag letade runt efter mönster på yogasockor och fann mönstret ”Knitting is my yoga”. Tyckte de var himla snygga så vi bestämde oss för att göra varsitt par av det.
Vi letade därefter runt efter lite garnalternativ och slutade tillslut upp i Arwetta. Min vän bestämde sig snabbt för att ta den ljusblå lite halvt melerade färgen ”Blågrå Melange”. Jag var lite inne på andra färger men tyckte också att färgen hon valde var snygg och skulle passa bra till ett par yogasockor så tillslut valde jag samma färg som henne.
Vi körde igång och stickade på varsitt håll och det gick bra. Jag kan på riktigt säga att detta var det roligaste jag någonsin har stickat. Det var så beroendeframkallande med mönstret på framsidan av sockan. Riktigt roligt och lätt att följa med i hela tiden. Dessutom tycker jag mönstret är så himla snyggt! Jag är jättesugen på att göra dessa sockor till vanliga sockor med samma mönster som går ner så där på framsidan.
Jag stickade iaf klart en hel socka men kände att den främre resåren på sockan blev lite för lång. Dessutom maskade jag av med en stretchig resår vilket gjorde att hela resåren blev helt bubblig. Blev inte jättenöjd med det men körde på ändå med socka nr 2. Min vän gjorde direkt resåren till 4 varv istället för 6 varv som det ”skulle vara” enligt mönstret. Fick se bild på hennes och tyckte det blev mycket snyggare. Så när jag kom till resåren på socka 2 så gjorde jag endast 4 varv och sedan maska jag av ”vanligt” utan stretch. Sen så repade jag upp resåren på socka nr 1 och gjorde den likadan. Blev verkligen så mycket bättre som ni kan se, samt sitter mycket bättre på foten!
Även fast sockorna var jätteroliga att göra så har det tagit tid att få klart. Jag har haft otroligt mycket i skolan så jag har inte haft tid till något annat knappt. Just nu är det dessutom tenta-period och nu när jag fick fäst sockornas trådar så har jag faktiskt inget mer projekt pågående. Saker jag vill göra finns det gott om så bara jag får lite ork och tid så ska jag försöka mig på något igen.
Men om någon är sugen på yogasockor kan jag verkligen rekommendera dessa iaf. Så himla roliga att göra och så beroendeframkallande. Satt uppe till 00.30 någon kväll för jag inte kunde sluta sticka. Och alltså visst blev de fina ändå tillslut!
Jag använde mig av: Filcolana Arwetta Classic (Blågrå Melange) Rundsticka: 2.0mm Storlek: 64 m
Så då har jag äntligen blivit klar med julvanten 2020. Järbos jul-KAL som de ordnade i december. I perfekt tid tills snön och kylan kom till oss. Det har verkligen stickats många vantar i den här KAL:en och många har gjort de så himla fort. Jag har tagit det i lite lugnare tempo dock men nu kan jag iaf visa upp mina!
Jag har aldrig stickat vantar förut och jag har dessutom aldrig stickat flerfärgsstickning. Jag har heller aldrig läst ett stickmönster på diagram. Jag var också lite smått rädd för att göra en tumme och den där lettiska flätan på vanten tyckte jag såg väldigt avancerad ut. Sen skulle ju dessutom vanten stickas på strumpstickor vilket jag heller aldrig har använt förut. Men jag tänkte ändå att jag kör bara. Det kan inte gå annat än fel liksom, det värsta som kan hända är att man får repa upp och göra något annat med garnet istället.
Så innan julen så satte jag igång med den första vanten. Jag gick upp lite i stickstorlek för jag hade fått tillsagt att man ofta stickar tajtare med flerfärgsstickning. Sen satte jag igång och kollade mönster och la upp min första vante på strumpstickor. Alltså ni anar inte hur obekvämt jag tyckte det var att sticka med strumpstickor. Kanske var det för långa stickor för mitt projekt eller så var det bara jag som tyckte det var klumpigt och att alla andra stickor man inte använde bara var ivägen hela tiden. Så efter ungefär 3 varv och mycket frustration så kastade jag över alla maskor till en rundsticka och då föll lugnet över mig. Sån enorm lättnad att få använda sin rundsticka igen och magic loop.
Sen flöt det på bra. Lettiska flätan var långt ifrån krånglig. Det var hur bra som helst beskrivet och jag klarade det utan några problem alls. När jag skulle börja med flerfärgsstickningspartiet så följde jag Linneas råd om att se till att hålla mönsterfärgen närmast mig hela tiden. Jag hade lite problem med flotteringarna så efter några varv kollade jag upp och insåg hur man kunde göra om det blev för långa trådar på insidan. Men annars tycker jag det flöt på med flerfärgspartiet ändå. Visst det var lite klurigt ett bra tag med hur jag skulle hålla trådarna men mot slutet av vanten hade jag fått koll på det.
När jag hade stickat färdigt den första vanten så tyckte jag att den var så liten. Kanske att det hade gått och blocka ut den men jag var tveksam till det. Kändes som den satt som ett korvskinn på handen och samtidigt var den lite för kort. Blev lite ledsen över det såklart eftersom jag hade kämpat med en hel vante så jag la undan stickningen några dagar. Efter nyår så hade jag tänkt färdigt och var 100% redo att repa upp den. Jag vill inte ha saker jag inte kan använda så kände mig bekväm med mitt val. Dessutom kunde jag nu också fixa till flotteringarna i början av vanten som hade blivit lite dåliga.
Så jag repade upp till flätan och tog fram större stickor samt stickade efter den långa verisionen av mönstret som hade tillkommit på KAL:ens fb-sida. Jag var inte den enda som hade problem med storleken på vanten.
Jag vet inte vad som hände sen för helt plötsligt så hade jag stickat två vantar och tummar på dom. Det kändes som det gick fort och jag minns knappt något från stickningen mer än att jag nötade maskor och stirrade på mönstret i appen. Jag använde mig föresten av en app som heter knitCompanion där jag kunde stoppa in mönsterdiagrammet som en pdf. Sedan fanns en smart liten genomskinlig men smått färgad ”rad” som man kunde dra med hela tiden så man såg vilket varv man var på. Väldigt praktiskt att använda vid diagram.
Jag är så glad att jag vågade testa dessa vantar trots att det var så mycket nya moment för mig. Jag är också glad att jag repade upp den första vanten så de blev helt perfekta i storlek istället för små. Tycker de blev hur bra som helst tillslut och det är ju något med färgen mörkblått som får mig på fall. Jag är nästan sugen på att lägga upp ett par till för de var ändå så roliga att göra och tycker som sagt de blev hur fina som helst.
Jag använde mig av: Järbo, Svensk Ull (Gotland grey och Bergslagen Dark blue) Stickor nr: 3.5 (till mudden o flätan), 4.5 till resten.
Dagen jag väntat på så länge har äntligen kommit. Det har tagit tid och jag har tänkt tanken länge, men jag har inte varit redo förrän nu. Alltså i slutet av juni testade jag på stickning för typ första gången i mitt liv! Jag vet att jag har stickat i syslöjden någon gång samt med farmor när jag var liten men det är ingenting jag minns någon teknik av. Så jag är/var på ruta ett kan man verkligen säga.
Ett första försök till stickning resulterade i dessa små provlappar. Jag ”youtubeade” fram hur man lägger upp maskor, hur man gör räta maskor och hur man gör aviga maskor. Tog bara ett ullgarn jag hade hemma och några stickor som jag har ifrån farmor. Satte igång och tittade långsamt på klippen samtidigt som jag försökte härma. Jag tyckte det var halt och saknade virkkroken, tyckte garnet bara gled helt okontrollerat. Dessutom blev de aviga och räta maskorna väldigt olika tajta. Men jag fortsatte och körde och den vita ”provlappen” växte fram. Jag gjorde bara räta och aviga maskor lite slumpmässigt fram och tillbaka. En fördel som jag dock märkte nu när jag skulle lära mig att sticka och redan kan virka var att jag förstod mycket lättare vad en maska var. Jag kunde se maskorna som blev och förstod hur de var uppbyggda. Det hade jag problem med när jag började virka. Men är dock livrädd för att tappa maskor för då har jag ingen aning om hur man får tillbaka dom än så länge!
Eftersom jag planerade att göra en tröja i ett garn gick jag vidare till det garnet (gråa) och gjorde en ny provlapp. Sen gjorde jag också ett försök med magic loop på en rundsticka. En aning klurigt innan man fick in tekniken!
Efter lite mer stickprojekt i sommar (som kommer upp på bloggen snart), kan jag säga att det är roligt att sticka. Dock känner jag mig inte lika ”hooked” på stickning som jag har känt på virkning. På något vis känner jag att tålamodet är sämre och jag vill helst av allt bara kunna sticka utan att behöva lära mig det. Men jag jobbar på det och känner ett litet smått beroende på gång. Mest av allt vill jag sticka kläder som faktiskt går att använda. Där sitter hela min motivation just nu iaf!