Förra helgen blev tredje helgen i rad då jag skapade en hjärtekatt. Har verkligen haft hjärtekatt-inspiration denna månaden och det har varit så härligt att känna virkningen flöda i mina fingrar igen efter ett långt uppehåll.
Denna katt är precis som Hjärtekatten Fredrika och Hjärtekatten Rosa virkad i garner som jag redan hade liggandes hemma. Garner som blivit över från andra projekt jag har gjort genom tiderna. Det är verkligen perfekt att göra hjärtekatter av sånt garn tycker jag.
Om den förra katten blev pastellig så fick denna bli en riktig stark färgbomb. Jag blandade hej vilt och tog bara nästa garnsnutt som dök upp i min glas-skål av garnsnuttar. Lite olika tjocklek på garnet ibland men tycker ändå de passade ihop godkänt bra. Eftersom katten blev färdig torsdag den 19e november så fick den sitt namn efter vem som hade namnsdag då, nämligen Lisbet. Jag tycker det är en rolig liten tvist att döpa hjärtekatterna på det sättet om jag själv inte kommer på något mer klockrent namn under tiden jag håller på och virkar den.
Nu har jag dock tänkt att lugna ner mig på hjärtekattfronten ett tag. Har endel julprojekt jag tänkt starta upp om jag hinner med det. Vi får se hur det går, något ska jag väl hinna med. Annars får jag bara fortsätta sticka på min tröja som börjar kännas som ett evighetsprojekt.
Jag använde mig av: Blandade bomull/akryl garner Virknål nr: 3.0 Stoppning
Hjärtekatten är ett projekt där man får skicka in handvirkade hjärtekatter till. Sedan skänks de bort till universitetssjukhusen i Lund och Göteborg. När det föds barn med hjärtproblem som behöver opereration så får dessa barn en egen hjärtekatt. Denna kan sedan användas pedagogiskt eller som tröst och glädje till barnet. En kompis för livet helt enkelt. Med ett lagat hjärta – precis som barnet.
Hjärtekatten Rosa – Hjärtekatten Fredrika – Hjärtekatten LisbetAlla dessa tre katter är virkade under november månad och jag är också med och bidrar med dessa hjärtekatter i sypeppen där månadens tema var färgsprakande.
Ibland ser man saker som man bara inte kan motstå att köpa. Lite så var det med det här. Jag spanade in Knitting Unicorns i somras på instagram och hittade en otroligt gullig rosa väska med mönster på katter. Tyckte den var så fin och var väldigt nära att klicka hem den direkt men avstod några dagar (bästa tipset för att se om suget finns kvar). Visst fanns suget kvar men det som gnagde inombords var trots allt att den var helt rosa. Jag har ingenting som är rosa och jag köper sällan rosa saker till mig. Jag tänkte flera gånger ”kommer jag verkligen kunna se mig att använda den här?” och det var där det föll på. Nej, jag kunde inte se mig gå runt med en rosa kattväska hur mycket jag än ville ha den.
Dock så följde jag henne på instagram och har till och från hela hösten tänkt på väskan samt kollat på hennes nya väskor och tillbehör som dykt upp på instagram. Så här för någon månad sedan började jag kolla runt lite på hennes hemsida och såg små katthuvudmarkörer. Blev förälskad direkt men det stod att de var slut i lager så jag mailade henne och frågade om de skulle komma in snart igen. Fick som svar att något var fel på hemsidan och att hon visst hade de i lager direkt. Tjoho tänkte jag bara att beställa då!
Jag fick också syn på halsband som var lite stick/garn relaterade. Föll pladask för det med garnhärvan på. Jag är ingen som brukar bära halsband men detta kunde jag inte motstå ändå. Kändes verkligen så fint och enkelt och kan se mig ha det på speciella ”garntillfällen” som framtiden förhoppningsvis ordnar åt mig (efter coronatiden ofc). Stickträffar med mina vänner och garnmässor och allmänt häng med folk som älskar handarbete lika mycket som en själv.
Tillsist tänkte jag att nu när jag ändå köper från henne så får jag faktiskt ta tag i att slå till på en väska också. Hon har ju jättemånga fina projektväskor som man kan titta på i all evighet. Kattväskan fanns kvar i lager men jag valde trots allt tillslut att gå på en väska som jag kan se mig använda i lång tid framöver och som kändes lite mer neutral och stilig. Nämligen denna fina väska med lite blommor och blad på. Och jag är så nöjd med den, tycker den är vacker på alla sätt och vis och färgerna är så mycket mer ”jag” och kommer känna mig bekväm med att använda den även utanför hemmet.
Efter drygt en månads väntan kom äntligen paktet hem till mig i fredags. Frakten tog lång tid men den som väntar på något gott! Är så glad över mitt inköp och ser det faktiskt som en försenad 30års present. Jag fyllde ju 30 år mitt när corona var som värst i våras så det jag fick i present då var pengar. Så nu har jag äntligen köpt något jag verkligen ville ha för det!
Inlägget är inte sponsrat, bara egna ord och upplevelser om hennes produkter.
Ännu en hjärtekatt gjord! En helg och en dag och så var den klar! Denna hände också så extremt fort. Sypeppen har ju temat ”färgsprakande” och min tanke var att jag skulle jobba med starka klara färger i hela hjärtekatten. Jag har nämligen en glasburk full av små snuttar av garn som blivit över från diverse projekt. Min tanke var att använda de garnsnuttarna så jag grävde fram de starkaste färgerna jag kunde hitta. Men jag hade inte överdrivet mycket starka färger just i den glasburken så när jag skulle börja med kroppen tänkte jag att om jag gör kroppen lite ljusare så får alla andra delar vara rejält färgstarka. Och….ni ser ju hur det gick med det! Planer kan verkligen ändras under tiden gång.
Jag tyckte nämligen att kroppen blev så fin i sina ljusa pastelliga färger, allting smälte ihop så fint, så jag ville fortsätta med pastell. Så, så fick det bli! Det är trots allt jag som bestämmer över min process, så otroligt skönt! Jag tänker dock att färgsprakande är den trots allt, inte så där extrema färgklickar och starka färger som jag egentligen tänker ordet ”färgsprakande” som, mer en lite blygsam färgsprakning. Men det är också färgsprakning fast på ett mjukare och lenare sätt.
Tänkte också att denna hjärtekatt kunde få sitt namn utifrån en av skaparna till sypeppen, nämligen Fredrika! Nu får vi se om det blir någon mer katt innan månaden är slut. Inte helt omöjligt!
Tycker för övrigt att detta är en av de finaste hjärtekatterna jag har gjort. Så perfekt i färgerna. Kommer bli svårt att skicka iväg denna!
Jag använde mig av: Blandade garner Virknål nr: 3.0 Stoppning
Hjärtekatten är ett projekt där man får skicka in handvirkade hjärtekatter till. Sedan skänks de bort till universitetssjukhusen i Lund och Göteborg. När det föds barn med hjärtproblem som behöver opereration så får dessa barn en egen hjärtekatt. Denna kan sedan användas pedagogiskt eller som tröst och glädje till barnet. En kompis för livet helt enkelt. Med ett lagat hjärta – precis som barnet.
Yey, jag har äntligen tagit tag i att färga garn igen. Jag påbörjade processen i början av oktober med att gå ut och plocka ihop lite ekollon. Det var en jätteblåsig dag så jag var väldigt glad över att jag hade tittat ut ett ekollonträd på sommaren så jag bara kunde plocka mina ekollon och sedan cykla hem igen.
När jag kom hem så rensade jag lite bland ekollonen och sedan la jag de på ”tork” i min färgkastrull. Efter ungefär en månad hade ekollonen torkat till ganska bra, samt att jag hade plockat bort några djur som hade kläckts av värmen (tacka vet jag att jag hade de i en kastrull med lock! Vädrade dock ibland också). Så när jag tyckte att de hade torkat tillräckligt nog så tog jag ekollonen och la en pappkasse på en skärbräda och slog sönder varje ekollon med en hammare. Enligt receptet kunde man mala sönder de men jag har ingen ”malningsmaskin” så jag hittade på eget vis att krossa dom.
Jag la ner ekollonen tillsammans med 5liter vatten i kastrullen och lät stormkoka i 30 minuter. Kan tala om att det INTE luktade kanelbulle i köket iaf. Tänk er sådan där riktigt sunkig skogslukt i något kärr. Nu snackar vi alltså inte om god skogslukt utan typ murket trä i vatten ungefär. Ingen höjdare alls! Jag var glad att jag kunde ha ett stort fönster helt öppet under koktiden.
Sedan fick iaf hela geggan stå och svalna i ett dygn. Efter det var det dags att öppna locket igen på den goda ”ekollonsoppan” och koka upp den igen. Efter ett uppkok fick den återigen svalna (ute på balkongen denna gång) för att sedan sila bort ekollonen. Jag gjorde en sorts sil av en gammal glassburk som jag skar små hål i botten på. Sedan hällde jag röran igenom så alla ekollon stannade kvar i glassburken. Efter det hällde jag i vinäger i vattnet, som jag åter hällde tillbaka i kastrullen, för att sänka pH-värdet.
Under tiden grytan svalnade så tvättade jag upp mitt merinoullgarn (från adlibris diy) med olivtvål. Sedan fick det ligga i vatten i några timmar. När vattnet i kastrullen svalnat helt och hållet hällde jag i lite rostigt vatten (1/2dl) som jag fått genom att lägga rostiga spikar i en burk med vatten i ungefär en månad. Detta skulle tydligen göra att färgen drog mer mot det gråa hållet. Sedan var det dags att stoppa ner garnet och sakta värma upp allt igen mot ungefär 80 grader. Jag höll bra och jämn temperatur denna gång i en timme. Köket stank dock under tiden, men vad gör man inte för lite naturfärgat garn!
Efter det så var det dags för grytan att återigen svalna. Jag lät garnet ligga kvar i vattnet i två dygn innan jag tog ur det och tvättade upp med lite olivtvål igen i flera omgångar. Sedan skölde jag hur många gånger som helst innan jag tyckte att vattnet var någorlunda rent efter att ha stoppat ner garnet. Detta eftersläppte mycket mer färg än när jag färgade med morotsblast. Efter det hängde jag upp det på tork i några dagar och tillsist vevade jag ihop det till ett nystan med min nystmaskin.
Puh vilken process! Men så himla roligt! Egentligen strävade jag efter att få garnet mer åt det grå/svarta hållet som man kunde uppnå med järnvatten. Jag tror kanske att jag tillsatte för lite järnvatten för att få någon effekt av det. Men det stod också att man egentligen skulle koka upp allt igen med ekollonen i och sedan tillsätta järn. Men jag hade ingen lust med det och jag tyckte ändå att jag hade fått en fin mörkbrun färg på garnet som jag gillade. Endel av det mörka försvann dock när jag tvättade garnet så tillslut blev det ändå lite mer ljust och jag tycker att färgen påminner lite om pepparkaka. Jag är ändå glad över färgen och jag kan absolut tänka mig att färga om på ekollon igen i framtiden för att försöka experimentera fram den där lite mer grå/svarta färgen. Men som det är nu fick jag ett brunt garn och jag ser verkligen fram emot att göra något kul med det!
Boken jag använt som hjälp under processen heter ”Naturlig färgning”.
Mitt andra par stickade sockor är färdiga. De blev faktiskt klara i ”socktober” men jag hann inte med att fota de innan november kom. Det har varit så otroligt mörka dagar så har inte ens velat ta fram kameran för att fota.
Jag började på dessa i slutet av augusti faktiskt. De har tagit väldigt lång tid att göra men den mesta tiden har de faktiskt bara legat. Jag gjorde en halv socka ungefär och sedan låg det nog i minst en månad innan jag fick ett ryck i oktober och gjorde färdigt dom. Jag stickar nämligen parallellt på en tröja och när jag kom till att lägga upp armhålorna orkade jag inte kolla upp hur man skulle göra det så jag tog tag i sockorna istället. Och lite skönt var det för det känns som jag hållt på med både tröjan och sockorna i evigheter utan att något blivit färdigt. Men stickning går inte fort framåt för mig och jag har haft otroligt mycket att göra i skolan så har knappt hunnit med någon fritid, därav är bloggen ganska vilade också. Men jag handarbetar iaf även om det går långsamt! Det är huvudsaken.
När jag hittade mönstret på sockorna tänkte jag att det bara bestod av räta, aviga maskor och lite vridna maskor. Tänkte att det är ju perfekt som nybörjare. Men när jag skulle sätta igång efter att ha stickat klart resåren förstod jag ingenting av mönstret. Man skulle tydligen ha en tredje sticka och sätta över någon maska på då och då eftersom att mönstret bestod ju tydligen av flätor. Tur man har någon att fråga när saker kör ihop sig! Så efter lite förklarande förstod jag precis hur man skulle göra och körde på.
Jag använde dock bara en liten markör och satte över ”den vilande” maskan på. Eftersom jag är ganska ny inom stickning tyckte jag det var lite jobbigt att sitta och plocka med maskor så där och hålla koll på var jag var i mönstret hela tiden. Tyckte det störde själva rytmen när man stickade. Tror också det var en av anledningarna till att sockan blev liggandes så pass länge. Men annars var mönstret i sig väldigt bra och lättförstått. Fanns diagram och det älskar jag att följa. Sen var det väldigt skönt att känna igen lite hur man formar hälen också sedan mina första par sockor. Även om det inte var exakt samma häl visste jag ändå på ett ungefär hur det skulle gå till.
Den första sockan lyckades jag dock sy ihop (med kitchener stitch) åt fel håll där framme vid tån. Jag höll på att bryta ihop när jag insåg det och tänkte att det där kommer jag aldrig klara av att repa upp. ”Nu är det kört” tänkte jag först! Men efter bara några minuter så bestämde jag mig för att iaf försöka repa, hur svårt kan det vara liksom? Och så glad jag blev när jag lyckades! Att få tillbaka alla maskor på stickorna igen och göra om och göra rätt. Helt otroligt vad man kan som man inte tror att man behärskar ibland!
Tycker iaf sockorna blev otroligt fina tillslut. Den ena sockan är aningens större än den andra, precis som på mitt första par av sockor jag gjorde. Jag vet inte varför det blir så men kanske är det att man är så ovan på att sticka så det blir olika hårt stickat. Är hur som helst väldigt nöjd och jag gillar mönstret och färgen mycket. Märkte när jag fotade att det var en sådan färg som är extremt svårt att fånga på bild. Jag tycker att färgen lutar mer åt det gröna hållet i verkligenheten men på bilderna ser de extremt blå ut.
Nästa par sockor blir nog dock några enkla som kan få flyta på utan ”hack”. Jag är i stort behov av att bara nöta maskor just nu känner jag. Har väldigt lite lust (eller ork) till att lära mig nya tekniker just för tillfället så jag är glad att det finns fina projekt som man bara kan nöta maska efter maska i och det faktiskt blir något av det också.
Jag har gått och varit småsugen på att virka igen. Har dock inte vetat vad jag skulle virka då det känns som att jag verkligen har virkat typ allt som går att virka (såklart har jag inte det men jag har virkat väldigt mycket saker som ligger här hemma överallt). Jag är också väldigt inne på att göra saker som går att använda i mitt skapande för tillfället och när jag började fundera på vad jag kunde virka utan att behöva få någon mer grej att ”lägga på hyllan” här hemma så kom jag på det perfekta projektet. Nämligen en hjärtekatt! Hur bra idé som helst kände jag direkt när tanken dök upp. Jag har virkat hjärtekatter förut så jag vet exakt hur man gör, jag kan använda garn som jag har hemma, jag kan använda mina fina virknålar och det blir något som faktiskt kommer till nytta! Så himla perfekt.
Jag har ju virkat endel hjärtekatter genom åren, mestadels virkade jag de på lunchrasten när jag jobbade. Det var det perfekta projektet att göra då eftersom man hann klart ungefär ett ben, en svans eller en arm på en rast. Men nu tog jag alltså en del av min helg och vek åt att virka denna. Och så himla roligt det var! Har ju inte virkat sedan augusti nu men alltså jag kan säga till er att virkning har ändå en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Och det känns så tydligt när jag får den här lusten till att virka något och sedan sätter mig och gör det. Det går fort, det blir fint och jag bara älskar att göra det. Som jag sa till några vänner att stickning är också kul, men virkning i mitt hjärta liksom. Kanske är det för jag hållt på med virkning så länge men alltså det är sådan otroligt härlig känsla att känna sån lust kring en hobby som jag gör kring just virkning. Det är magiskt.
Men nog om det just nu, tillbaka till hjärtekatten. Denna gång valde jag färger som jag vet att jag inte kommer att göra något annat med. Två nyanser av rosa som ni kan se. Jag visste inte om färgerna skulle räcka så jag tänkte att jag i annat fall bara skulle sätta in någon mer färg. Men den ljusrosa färgen räckte verkligen precis när jag lekte med färgsättningen på ben/armar/svans och den mörkare rosa fick jag en liten snutt över bara. Jag gillar verkligen hur man kan leka med färger och använda färger man i vanliga fall inte använder när man gör småprojekt. Det är roligt och givande.
Jag använde mig av: Svarta Fåret, Tilda Virknål nr: D Stoppning Sax Nål
Hjärtekatten är ett projekt där man får skicka in handvirkade hjärtekatter till. Sedan skänks de bort till universitetssjukhusen i Lund och Göteborg. När det föds barn med hjärtproblem som behöver opereration så får dessa barn en egen hjärtekatt. Denna kan användas pedagogiskt eller som tröst och glädje till barnet. En kompis för livet helt enkelt. Med ett lagat hjärta – precis som barnet.
Tänkte berätta lite om en bok som jag köpte förra sommaren som jag verkligen gillar. Det var när jag började intressera mig för att vilja testa att färga lite garn som jag sökte runt och fann boken ”Naturlig färgning” av Lina Sofia Lundin. Jag hade ingen aning om hur man färgade garn så jag tänkte att något borde jag ju lära mig ur boken iaf!
När jag fick hem boken så lusläste jag den direkt. Det första jag slogs av var hur vacker boken var och hur fina bilderna i boken är. Boken är uppbyggd med en del fakta om hur man färgat genom tiderna i boken och sedan kommer tips på vad du behöver tänka på innan du ska börja färga (vad du behöver för saker, hur betning går till osv). I slutet av boken finns många olika recept där det står vad du kan färga med och hur mycket du behöver av allt. Jag blev verkligen sugen på färgning av att läsa boken och tycker det var väldigt bra skrivet om hur man kan testa. Kände hur jag fullkomligt sög in kunskap när jag läste den! Antagligen för jag var så peppad.
Men för mig kom det endel saker ivägen förra året så jag färgade aldrig garn då ändå. Men boken har stått framme på min garnhylla under året och jag har bläddrat i den och läst flera gånger och varit sugen på att testa. Och nu i somras tog jag ju tag i att testa färga med morotsblast från ett recept i boken.
För mig blev boken ett bra stöd när jag ville prova på att färga för första gången. Det kändes skönt att ha något att gå efter när man var/är totalt nybörjare. Men efter att ha läst boken ett flertal gånger så inser jag också hur fritt fram det är att bara testa på bäst man själv vill och kan. Det är svårt att färga garn om man vill ha en exakt färg. Men när man som mig bara vill testa och se hur det blir med olika naturmaterial inser jag att man knappast kan bli besviken (eller ja, det skulle väl vara om man inte lyckades få färgen att fästa och allt rann bort när man tvättade garnet isf). För det är ju trots allt själva processen som är jätterolig och sen att kunna säga ”det här har jag färgat själv” är ju häftigt! För mig är det väldigt lekfullt att testa att färga och jag är jättesugen på att prova mer. Nästa färgning är faktiskt på gång snart, jag har nämligen varit ute och plockat ekollon och ska prova färga på det någon dag här framöver!
Hur som helst så är jag glad över min bok. Jag brukar inte direkt fastna för böcker men denna är verkligen en bok som jag tycker om att bläddra i och läsa om och om igen.
obs. jag är inte sponsrad av något slag, berättar bara mina egna tankar och erfarenheter angående boken.
I lördags tog jag ner mitt ”felting wool” garn från min garnhylla och satte mig och virkade ihop en liten kattleksak. Min katt älskar att hämta ner just detta tjocka ullgarn från hyllan och springa iväg med det och gömma sig under sängen och tugga på nystanet. Så jag tänkte att hon kunde få en leksak i materialet istället så kanske hon låtar garnet vara (”hehe tror du ja”, mvh katten).
Jag satte mig ner och frivirkade och på några minuter fick jag ihop någon sorts leksak med en bullig sida och en platt sida. Hon tyckte om den när jag gav henne den så de få minuterna det tog för mig att göra den kändes ändå väl spenderade.
Sen får vi väl se hur mycket hon kommer använda den. Men det är väl typ som med alla hennes leksaker. De är intressanta i några minuter iaf. Hon gillar iaf nu när man kastar runt den och hon får springa efter och fånga den!
Jag använde: Create with Adlibris, Felting Wool Virknål nr: 7.0 Nål Sax Stoppning
Sybingo har officiellt tagit slut och för mig börjar sommaren 2020 också kännas över. Min tanke var att jag skulle lägga upp detta inlägg på söndagen den 23e när sybingo var slut, men det kom lite annat ivägen. Men allting som jag har kryssat blev jag klar med innan sybingo tog slut iaf!
I år har jag ju haft en svacka med handarbete nästan hela våren. Men när sybingo drog igång och kände jag verkligen att jag ville vara med i år också för jag har tyckt det varit så roligt de andra åren att få tänka kring rutor och kryssa av. Jag bestämde mig dock direkt för att årets sybingo bara skulle få handla om lusten att skapa. Jag ville inte vara med ”officiellt” och tävla om priser och jag ville inte göra massa saker bara för att kryssa av rutor. Jag ville att allting jag gjorde med sybingo i år skulle få vara lustfyllt och om jag så bara skulle kryssa av en ruta så hade jag varit nöjd.
Så i början av sybingo gjorde jag en lös skaparplanering för sommaren som jag sedan har haft och fyllt i/ändrat under sommarens gång. När den var färdig så körde jag igång med mitt första projekt, nämligen att lära mig sticka. I början kände jag mest frustration att jag inte kunde sticka alls. Alltså jag behövde ju titta upp hur man gjorde alla steg hela tiden och jag kände att jag inte hade tålamodet till att lära mig egentligen. Ville bara att det skulle flyta på så bra som virkningen gör, så jag kunde vila lite i mitt handarbete. Men samtidigt tändes ändå någon liten glöd inombords. Jag har ju velat lära mig sticka i flera år och nu i sommar var den perfekta tiden till att faktiskt göra det. Så på något vis kravlade jag mig över den där jobbiga tröskeln med att inte ens veta hur man gör en rät maska till att faktiskt börja se hur en tröja växte fram. Dagarna då tålamodet föll helt med stickningen så hade jag dock det perfekta ufo-projektet att virka på. Att bara få känna hur snabbt och helt kontrollerat men ändå helt avslappnat händerna jobbade och låta hjärnan tänka på helt andra saker samtidigt. Sån otroligt skön känsla att kunna något så himla bra.
Jag tror att detta är den sommaren jag har gjort minst projekt till sybingon. Men samtidigt är det den sommaren jag har jobbat på stora projekt och jobbat helt efter lusten. Och nu när sommaren börjar lida mot sitt slut så har jag fått tillbaka en känsla av att vela skapa igen. Jag har redan planerade projekt till hösten och jag börjar känna att jag vill inspireras av instagram och ravelry igen.
Med dessa ord tänkte jag gå över till att visa en sammanställning på vad jag har skapat under sybingo 2020.
Skaparplanering:
<– början av sommaren, slutet av sommaren –>
x Gör en skaparplanering för sommaren
Stickträff:
Träffade två vänner och vi alla tre stickade på varsin ankers en eftermiddag i början av juli. Så fin eftermiddag!
x Delta i en syjynta
Utomhus:
Har suttit väldigt mycket på balkongen med olika projekt under sommaren.
x Skapa utomhus
Projektpåse:
Sydde en projektpåse mitt i sommaren. Hade aldrig sytt en platt botten förut på en påse.
x Testa en ny detalj x Skapa en projektpåse
Kjol:
Sydde om en klänning som jag aldrig använde till en kjol! Det blev dessutom en liten mini-volang högst upp på kjolen.
x Gör en Remake x Skapa en volang
Ankers Sweater:
Mitt första stickprojekt någonsin blev en ankers tröja under sommaren.
x Skapa med garn x Skapa ett plagg x Testa en ny teknik x Skapa med material från stashen
När jag höll på med min Ankers insåg jag att jag behövde lära mig magic loop för tröjans ärmar. Så jag tänkte att det kanske vore en bra ide och testa tekniken på något annat först istället för att förstöra tröjan om det nu inte skulle gå vägens. Så jag letade runt på ravelry på lite sockor och hamnade på Hermiones Everyday Socks. Att jag valde dessa tillslut berodde till stor del på att det fanns en kvinna som gjort youtubeklipp på hur man stickar denna socka. Jag tänkte därför att jag kunde ta hjälp därifrån om jag behövde.
Garnet jag bestämde mig för att använda var ett garn som jag redan hade virkat en halsduk av. Halsduken blev sällan använd eftersom den inte riktigt är i mina färger så jag bestämde mig för att nysta upp garnet igen och sedan sticka ett par sockor i det istället. Hur bra som helst och jag fick dessutom ett lyxigt handfärgat garn ”gratis” och direkt när jag ville ha det. Dessutom fick jag kryssa ”skapa något i återvunnet material” på sybingo!
Det var mycket nytt med sockan, jag kämpade med att förstå mig på mönstret (som kanske kunde varit lite tydligare) och sen var det såklart alla nya tekniker. Magic loop hur funkar det? Hur gör man hälen? Hur gör man tån? Ja mycket googlande och youtubande blev det. Dock använde jag mig inte av den där kvinnan på youtube som visade just detta mönster, för det visade sig att hon frångick mönstret ändå och gjorde på sitt egna vis och det hade jag ingen lust med.
När en socka var färdig övergick jag till att sticka färdigt Ankers tröja igen. Efter tröjan blev klar gick jag tillbaka till ett göra socka nr 2 och hade då såklart glömt endel. Tur man hade sparat länkar och även skrivit ner exakt hur många varv jag gjort! Jag gjorde dock ett ganska ”stort” misstag på socka nr 2 vid hälen. Först och främst så klanta jag mig endel i minskningarna men lyckades iaf sticka tillbaka så det blev rätt. Sen när jag hade stickat hela hälen och den var färdig så var det två maskor för mycket på hälens sticka och två maskor för få på den andra stickan. Jag hade alltså inte räknat maskorna på stickorna innan jag började med hälen så det var lika många på båda. Jag kände att jag kan inte repa upp hela hälen för jag vet inte hur man gör det med alla minskningar och vändningar mitt i varv som hälen innebar. Hade aldrig gått. Så jag gjorde lite egna ändringar och minskade de två extra maskorna på hälen och la till två maskor på ”framsidan” av sockan för att mönstret skulle gå jämnt ut. En nödlösning av en nybörjare, och det funkade ju någorlunda bra. Man kan se att socka nr 2 mönster går ner lite mer under foten på ena sidan men ärligt talat tror jag inte någon lägger märke till det.
En annan sak jag märkte när båda sockorna var färdiga är att den första är lite tajtare än den andra. Först tänkte jag att jag kanske hade använt någon halv storlek för stor nål på den andra sockan, men icke! Det hade jag också uppskrivet och jag hade exakt samma sticka till båda sockorna. Däremot tror jag att det handlar om mina händer. Jag var nog mer spänd på första sockan eftersom jag inte kunde mycket alls då och antar att det är därför den blev tajtare. Socka nr 2 hade jag antagligen fått in stickflödet bättre. Man kan också se hur resåren på socka nr 1 är mycket mer lös än socka nr 2 eftersom det var min första magic loop uppläggning någonsin.
Men så här i efterhand är jag väldigt glad över mina första sockor ändå. De är fina och de passar på mina fötter! Vad mer kan jag begära? Känns som jag är påväg in i ett nytt äventyr med att lära mig hur sockors tekniker fungerar och det verkar ju finnas oändligt många sätt att sticka sockor på. Mycket att lära! Ska bli kul att utforska vidare och har redan startat upp ett par nya sockor!
Jag använde mig av: LullUll av JennyPenny, Softa Prinsess Prutt Rundsticka: 2.25mm (100) Sax Nål
