Här kommer en riktig långdragare; koftan Cassiopeja. Egentligen har Cassiopeja en mönsterdel längst ner som är lite julinspirerad, men jag tänkte att jag kunde göra tröjan utan mönstret. Så denna la jag upp i början på 2023, dvs över ett år sedan. När jag la upp den var jag lite osäker på storleken för jag låg mellan två storlekar. Jag bestämde mig för att jag åtminstone inte ville ha en för liten kofta och valde den större storleken. Jag stickade tom en provlapp. Tröjan stickas nerifrån och upp och jag anade faktiskt oro redan från början, när jag stickade ärmarna, att den kanske skulle bli för stor. Men beslutsam om att jag inte ville ha den för liten så fortsatte jag ändå. Kroppen stickades och när jag väl hade satt ihop ärmar och kropp och kunde testa tröjan så insåg jag att den nog kommer bli för stor. Bromsade jag då och repade upp? Nej, såklart inte, jag hade ju nästan stickat klart en hel tröja och fortsatte tills den var färdig.

När tröjan väl var färdigstickad så skulle man sticka knappkant och steeka tröjan (=dvs klippa upp den). De där stickade knappkanterna tog mig x antal försök för jag förstod inte alls hur man skulle göra genom att läsa mönstret. Blev faktiskt lite irriterad på mönstret just där också för det var så otydligt (rekommenderas inte om det är din första kofta med knappkant kan jag iaf säga så här i efterhand). Jag minns att jag plockade upp maskor åt fel håll så knappkanternas baksida (som skulle sys fast inne i tröjan) hamnade på framsidan. Sen var det också första gången jag skulle steeka en tröja också, så det var ju mycket tänkande och lite nervöst med det också. Men den processen gick iaf bra, jag sydde två sömmar på maskinen och klippte sedan mellan dessa mitt fram. Eftersom tröjan är stickad i rent ullgarn så var jag inte så orolig heller att något skulle gå fel, eftersom ullgarn typ ändå hakar ihop i sig själv.

I somras när tröjan väl blev färdig, så blev den liggandes eftersom jag inte hade några knappar till den och dessutom var/är den för stor för mig. Jag tyckte dessutom inte om färgen på garnet heller när den blev uppstickad, det är mer en gul vit än en vit nyans, vilket jag egentligen inte ville ha. Så mycket jobb och tankekraft som jag la ner på koftan och sen ändå så mycket som kändes fel. Därav blev den liggandes, och liggandes och liggandes. Till februari nu i år när jag skulle köpa knappar till en annan kofta jag har stickat färdigt precis. Då tog jag med Cassiopeja och letade knappar, om jag hittade några? Nej! Ingenting passade tyckte jag där och då. Jag hamnade dock senare in på Systrana Grene och fick syn på några billiga träknappar som jag där och då tänkte att jag skulle kunna testa växtfärga. Jag köpte knapparna och när jag väl kom hem så insåg jag att de ändå skulle passa till Cassiopeja, så jag sydde helt enkelt fast de där istället och äntligen kunde jag känna mig färdig med henne. SÅ SKÖNT!!

Just nu känns det mest skönt att tröjan är klar, och jag känner inte jättemycket glädje över den. Men vi får se, kanske ger jag bort den eller så får jag använda den som en lite oversizetröja om mina tankar om alla misslyckanden försvinner i framtiden.

Jag använde mig av:
Ölands ullcentrum, 3tr
Stickor: 3.5mm/4.0mm

Mönstret hittas här: https://ravel.me/cassiopeja—cardigan