Egentligen fick jag syn på ”Lorette” ganska tidigt. Det var precis när den hade släppts i våras och innan ”alla” på instagram hade börjat producera varsin Lorette. Jag körde dock en ”handarbeta från stashen”-period som pågick enda från januari in i juni och jag hade inget garn hemma som jag ville/kunde använda till Lorette. Men jag visste åtminstone direkt när jag såg den att jag ville göra en, för helt ärligt, det är en av de finaste stickade tröjorna jag har sett. Sommaren kom iaf och jag hade fullt upp med att sticka sommarplagg men i mitten av juli så tog jag och beställde hem en välförtjänt examenpresent till mig själv från Fru Fjellman. Rejält lyx kändes det som men det ska man väl också ha när man kämpat på bra.

Jag hade lite svårt att välja färger så jag satt länge och valde mellan diverse nyanser. Men det slutade tillslut upp med att jag bestämde mig för den svagt rosa tonade färgen som huvudfärg och sedan kunde jag verkligen inte välja vilken färg jag skulle ha som ränder, så jag köpte med mig både en härva brunt och en härva lilaspräckligt. När jag beställde var min tanke mer åt det bruna hållet, men när härvorna kom hem så såg jag hur SJUKT bra den lila och rosa passade ihop så då fanns det inget annat alternativ. I det lila garnet är det liksom stänk av exakt samma nyans som det rosa garnet. De var verkligen som gjorda för varandra.

Så i början av augusti så la jag upp min Lorette (efter att ha stickat inte mindre än två provlappar!). Sen har jag stickat på och stickat på. För mig blev det rätt stickfasthet med stickor 3.25mm. Spetsen gick jättefort att sticka och var rolig att göra, själva oket och kroppen var också rolig att sticka. Det man behövde hålla koll på var hur många varv man stickade innan man skulle byta färg. Jag valde att låta garnet jag inte använde löpa med på insidan av tröjan hela tiden, så det fick jag också hålla koll på. Men allting gick faktiskt bra enda fram till ärmarna. De var nämligen något tråkiga och sega att sticka. De kändes som de aldrig blev klara. För det första, magic loop med två färger att hålla koll på, nje inte jättekul med så ”korta” varv och nystan som kan trassla sig. För det andra, att hålla koll på ett antal ränder stickade för färgbyte och ett annat antal ränder för ärmminskning var inte det roligaste heller. Sen kommer vi till den tredje punkten; färgskiftning i bottengarnet.

Jag är 100% medveten om att de rekommenderar att randa handfärgat garn (dvs sticka ett varv med en härva och nästa varv med en annan härva), just för att handfärgade garner kan skifta i nyansen. Två av mina tre härvor till bottenfärgen var väldigt lika så jag randade inte de hela tröjan utan randade bara i några varv när jag gjorde färgbyte. Men sen kom vi till ärmarna, där fick jag använda mig av det tredje nystanet och då tyckte jag det märktes en nyansskillnad, vilket jag kände var lite ”typiskt” när jag tyckte tröjan i övrigt blev så fin. Men jag stickade på ändå (för vad hade jag för val egentligen), och när ärmarna var klara så kunde jag inte se färgskiftningen ändå. Så det blev ju bra tillslut ändå!

Men det jag ville komma fram till var att ärmarna verkligen kändes som en evighetsresa. Jag har faktiskt haft den här tröjan som enda projekt sedan början av augusti till början av oktober och den har tagit upp all min sticktid. Även fast det var aningens segt på slutet så är jag så nöjd nu när den är klar. Tycker den blev så himla fin och bra i storleken också. Är himla nöjd med både garnet och mönstret och skulle kunna sticka mig en till (utan ärmarna då kanske haha). Och liksom hur fint blev det inte när ränderna inte blir så strikta, utan mer flyter ihop lite med bottenfärgen? Magiskt tycker jag själv iaf!

Jag använde mig av:
Fru Fjellman, Merino Sock (färg: Nevermore & Wallflower)
Stickor 3.25 & 2.75
Sax

Mönstret finns här: https://ravel.me/lorette-3