Nu har jag äntligen släppt min bebisfilt Midnight dreams baby blanket på engelska också! Det tog sin lilla tid, men det skulle ju översättas först och sedan testas av testvirkare också för att se så allt gick rätt till i översättningen. Inför det släppet så virkade jag själv upp en liten bit av filten igen, denna gång i rosa och lila. Ganska roligt för det är en färgkombination jag aldrig hade valt själv, men kände att jag kunde vara lite ”wild” nu när bara skulle virka upp en bit av filten. Men det är i alla fall roligt att använda färger som man själv inte är så van att hålla på med ibland. Ska dock repa detta och tror faktiskt jag tar och virkar en hjärtekatt av det samtidigt som jag repar. Börjar bli lite sugen på att göra en virkad hjärtekatt igen, det var ett år sen nu sist!
Hur som helst så känns det väldigt roligt och skönt att vara klar med det här mönstret nu. Tänk att jag hållit på med det sedan maj förra året! Men är verkligen så glad över hur den här filten blev, den är välarbetad och designen blev som jag ville ha den tillslut. Nu kan jag starta nya tankar på nya mönster! Kika gärna in på Ravelry om du är sugen på att se fler färgversioner av filten, har lagt upp mina mönstertestares bilder där också!
Här kommer då fortsättningen på mitt förra inlägg. Efter att jag hade färgat det första badet som verkligen fick stark orange färg så fanns det fortfarande färg kvar i vattnet. Jag hade sparat lökskalen som jag kokade upp första omgången så jag bestämde mig helt enkelt för att fortsätta färga. Jag hällde tillbaka lökskalen i mitt färgbad igen och tänkte att jag kanske kunde få ut lite extra färg om jag kokade upp badet igen. Jag har ingen aning om det gav något mer men jag tror faktiskt det. För jag tyckte badet ändrade sig lite efter att jag hade kokat allt igen och lät det så och svalna i ett dygn.
Sen kunde jag alltså färga igen. Jag silade ur alla lökskal igen och använde återigen färdigbetat garn (med alun). Detta garn var dock av en annan sort, nämligen Kampes två-trådiga och dessutom på ljusgrå bas. Jag la garnet i blöt i ungefär en halvtimme innan jag stoppade ner det i grytan. Som vanligt värmde jag upp till ungefär 80 grader och höll den temperaturen under cirka en timme. Sedan lät jag det svalna i kastrullen tills dagen efter innan jag sköljde ur det med en liten skvätt ulltvättmedel.
Tycker det var väldigt häftigt att man verkligen kunde se i badet att färgen hade försvunnit denna gång. Kolla bara badet innan jag la i garnet och badet efter att jag hade tagit upp det. Så stor skillnad i nyans!
Garnet tog åt sig bra och det blev väldigt mycket mer gult än det förra badet. Tänker att det är dels för att jag färgar på en grå bas denna gång och dels att det faktiskt inte är kvar lika mycket färg som det var i det första badet (antagligen mest det sistnämnda). Men väldigt roligt att experimentera med och se hur allt blir. Det roliga med växtfärgning är ju att det blir som det blir liksom! Gillar i alla fall denna gula färg också, den är ganska mycket mer ”kraft” i än mina andra växtfärgade gula garner. Jag tyckte tex att det jag färgade på kanadensiskt gullris blev väldigt gult, men när det här garnet tog plats bredvid det så drog helt plötsligt ”gullrisgarnet” mot grönt istället. Det är också en till sak som är väldigt spännande med växtfärgning, att garnerna verkligen ändrar färg beroende på ljus och vad som är bredvid dom. En annan sak jag upptäckt när jag färgat på ljusgrå bas är att garnet blir nästan lite mer melerat än om man bara har vit bas. Det är roligt!
Avslutar detta inlägg med lite bilder på garnen ihop. Tänk att samma lökskal kan ge så olika nyanser! Det är verkligen en hel vetenskap bakom att färga med naturen. Och jag känner mig verkligen fast just nu i att tänka på växtfärgning, jag är SÅ sugen på mer hela tiden. Vi får se vad nästa bad blir, har just nu lite gamla te-påsar, rödlöksskal samt avokado (i frysen) liggandes. Får passa på att färga på matrester på vinterhalvåret så jag kan ägna mig mer åt växter på sommaren!
Helgen efter tentan så åkte min färggryta fram. Jag hade sparat lökskal ett tag så jag hade både gula och röda lökskal. Tänkte först egentligen färga på båda samtidigt men när det väl var dags tänkte jag att det kanske var roligare att separera och köra ett färgbad på bara gult lökskal och sen någon gång i framtiden köra ett annat färgbad på röda lökskal. Så, så fick det bli!
Denna gång så förbetade jag garnet för första gången (har annars betat samtidigt som jag färgat pga tyckt det varit enklast). Jag betade tre nystan samtidigt, båda som jag skulle färga i detta bad och ett till. Så jag värmde upp lite vatten separat och blandade ut alunen (1msk till 100g garn), sedan hällde jag upp vatten i min stora kastrull och hällde ner alunvattnet och la i garnet. Sen värmde jag på till ungefär 80 grader och höll det där i en timme. Jag hängde upp garnet på tork för jag skulle inte färga samma dag.
När det väl blev dags att färga så kokade jag upp 5 liter vatten ihop med ungefär 30g gult lökskal. Det fick vara på och puttra i en timme på spisen och sedan lät jag det svalna i ett dygn.
Dagen därpå la jag mitt garn i vatten i ungefär en timme innan det var dags att färga. Denna gång färgade jag faktiskt på ett nytt garn för mig, nämligen Raumas 2-tråds gammelserie. Eftersom det garnet kommer uppnystat redan så hade jag såklart fått härva upp det till en härva först (denna gång var jag supernoga med att knyta livlinor/”åttor” längst härvan). Lite extra jobb att behöva härva upp garnet men det var ändå helt okej, det var ju trots allt inte så mycket garn. Nystanen/Härvorna är 50g i varje så jag hade två stycken att färga med.
Innan jag la ner garnet så silade jag bort lökskalet ur färgbadet och sparade det i en burk (till ett andra färgbad, mer om det i nästkommande blogginlägg). Sedan la jag alltså i garnet och lät badet värmas upp till ungefär 80 grader, där jag höll temperaturen i en timme. Jag blev så himla glad när jag la ner garnet den här gången för WOW vilken färg det blev direkt. Alltså det såg verkligen ut som saffran och det blev så effektfullt att se den vita basen som jag la i förvandlas i färggrytan.
När en timme gått så lät jag garnet ligga och svalna i badet till dagen efter då jag tog och sköljde ur det. Jag använde en skvätt ulltvättmedel och sen sköljde jag faktiskt rätt många gånger denna gång tills vattnet blev klart. När garnet hade torkat kunde jag bara konstatera att det verkligen hade blivit färg denna gång. Det är nästan neon-aktig färg på garnet och jag kan faktiskt knappt förstå att det är naturligt färgat. Det är ju så stark och klar färg, verkligen häftigt att det kan bli så här! Färgen när garnet torkat är ungefär som en morot eller ostbågar beroende på vilket ljus det är i. Till detta garn har jag faktiskt redan ett projekt i åtanke, ska bli roligt att lägga upp nu när jag äntligen fått härvorna till garnkakor och hunnit med att fota garnet också (det var solsken idag!).
Efter jag hade tagit upp detta garn ur färggrytan så tyckte jag att det fortfarande var färg kvar i badet. Så jag tänkte ”varför inte fortsätta färga ett efterbad?”. Så fortsättning följer angående det…
Jag har aldrig gjort någon Make Nine och har alltid tänkt att det känts lite onödigt. Jag bestämmer ändå hela tiden vad jag vill göra själv och ibland är man jättesugen på något i någon månad och sen vill man inte alls göra det. Men i år blev jag faktiskt sugen på att göra en sorts Make Nine (kanske är jag sist ut av alla men vad gör det?). Den består inte av bara mönster utan har också mer generella rutor. Jag tänker mig inte heller att jag måste göra något av det som är på den, men just nu är jag i alla fall sugen på det och tänkte dela det med er. Dessutom brukar jag inte vara jättespontan med saker jag gör, utan jag brukar redan ha tänkt ut ganska noga och länge hur och vad jag vill göra. Hur som helst tänkte jag gå igenom rutorna en för en och berätta hur jag tänker kring de (börjar från vänstra hörnet):
Ruta 1: Egenfärgat garn. Denna ruta representerar att jag vill använda mitt egenfärgade garn i något projekt under året. Till vad och hur mycket vet jag inte än. Men jag tänker att det visar väl sig under årets gång vad det blir av det.
Ruta 2: Woodland Sweater. Den här tröjan har jag verkligen älskat sedan jag såg den för första gången. Jag köpte Anna Johannas bok där mönstret finns bara för jag tyckte mönstret var så fint! Jag har dessutom också redan köpt garn och gjort två provlappar till den. Det läskiga med den är att den stickas lite fram och tillbaka på sina ställen och det är jag inte helt bekväm med (se ruta 7). Men jag vill SÅ gärna göra och ha den här tröjan. VI får se om jag vågar ta mig an den i år eller om det blir ett framtida projekt.
Ruta 3: Sy. Jag vill sy mera. Skulle vilja sy lite enkla kläder, men rutan symboliserar egentligen bara att sy en kjol i tyg som jag redan har köpt. Jag skulle dock vilja att det blir mer sytt och att jag utforskar det området lite mer, speciellt försöker lära mig min symaskin och inställningar till olika sorters tyger. Men samtidigt vet jag hur mycket det tar emot (med orken) att lära mig nya saker just nu när jag studerar. Jag behöver göra saker som bara går av sig själv på min lilla fritid som jag har. Tycker det är nog med att krångla med stickning för tillfället vilket jag fortfarande inte känner mig hemma med. Men vem vet, kanske får jag lite energi till det i sommar när det är ledighet, eller inte. Men som sagt, inga krav på att det behöver hända i år, mer än kjolen då!
Ruta 4: Ljusboll. Skulle verkligen vilja virka en ny design på en ljusboll. Eller i mitt huvud tänker jag mig inte att det behöver vara en boll just… vi får se. Har tänkt på att jag vill göra något sorts mönster på en till ljusboll nu de senaste två åren. Det ska bara bli av också.
Ruta 5: Vargö Pullover. Denna tröja var verkligen kärlek vid första ögonblicket för min del. Jag har väntat på att hon ska släppa mönstret sedan jag fick syn på det någon gång i november. I skrivande stund har jag faktiskt precis lagt upp och stickat halsmudden på den. Så den här är redan på gång för jag tycker den är så sjukt snygg.
Ruta 6: Boken ”Stickning och växtfärning” av Signe Siemsen. Jag fick den här boken i julklapp och den var verkligen en toppenbok. Jag har läst igenom hela och jag känner mig så inspirerad av den. I denna bok finns också stickmönster och alla mönster är verkligen basic-plagg som jag känner att man skulle kunna använda så mycket. Så jag vill i alla fall sticka något mönster från denna bok inom snar framtid!
Ruta 7: Sticka fram och tillbaka. Jag vill lära mig att sticka fram och tillbaka snyggt. Mina aviga varv blir alltid mycket större än de räta varven vilket gör att det inte blir ett jämnt resultat. Detta får mig att dra mig från att göra mönster som har en del av sticka ”fram och tillbaka” och sedan ska kopplas ihop till rundstickning. Jag vill inte känna så, jag vill behärska den tekniken också. Har redan testat lite provlappar där jag hållit garnet på olika sätt och jag har redan förbättrat det en aning genom att spänna garnet mer runt fingrarna på det aviga varvet. Men vore ju roligt om det gick av sig själv.
Ruta 8: Peacock Tee. Jag stickade ju den tröjan som är på bilden förra sommaren och det är ett plagg jag verkligen använt och tyckt om att bära. Så jag skulle faktiskt vilja sticka en till likadan fast i någon annan färg. Kanske beige/vit eller något. Skulle också vara skönt att veta att plagget jag gör faktiskt blir bra bara jag gör som jag gjorde förra gången. Skönt ju!
Ruta 9: Färga garn. Jag vill såklart växtfärga mer under året som kommer. Det är så himla spännande projekt att hålla på med och jag tycker verkligen det är så roligt! Jag har till och med köpt lackmuspapper nu för att kunna experimentera med olika PH-värden. Vill också köpa en ny kastrull så jag kan färga två bad samtidigt (tex samma bad fast med olika ph-värden). Experimentera helt enkelt! Enda problemet här är väl att garn inte är gratis, hade ju varit trevligt med ett obegränsat ofärgat ullgarnsförråd.
Så där har vi min Make Nine för det här året. Vad jag är sugen på att göra, sen får vi se om jag fortsätter vara sugen på det eller vad som händer under årets gång. Vore roligt att göra lite mer virkningsmönster också. Tycker själva mönsterprocessen i virkning är så rolig och även hela delen med att skriva mönster och få det snyggt. Det är så roligt när man är färdig och har lagt upp ett projekt på Ravelry som man är nöjd med! Tänkte nämna också att jag önskar att jag kunde virka mer än vad jag faktiskt kan. För mig är virkningen verkligen det som jag ÄLSKAR att göra fortfarande, även om det blivit mycket stickat här på bloggen på senaste tiden. Det beror helt enkelt på att min axel är jättekänslig mot virkning, jag får jättelätt ont i axeln och måste sluta och ta pauser, ibland i flera dagar. Dvs jag kan inte sitta längre stunder och virka utan att få ont. Det är därför det inte har blivit så mycket virkat på den sista tiden här. Men inombords är det virkningen som fortfarande är min favorithobby, det är så befriande att bara få ta fram virknålen och låta den gå för det är skönt att känna att man behärskar något och kan göra vad man vill. Där är jag fortfarande inte inom stickning, varken med känslan eller kunskapen. Men jag är glad att det går att växla mellan olika handarbetshobbys lite så att kroppen orkar med!
Jag köpte Järbos häfte Vintertid och även de nya färgerna av Svensk Ull (utom mårbacka) till julvanten i början av december. Så då tänkte jag att jag ändå kunde ta och virka mössan Rönninge som fanns med i häftet också, i den nya gråa färgen. Efter tentorna nu i januari var jag ledig i några dagar och då hann jag med så mycket. Bland annat hann jag med att virka denna mössa (eller egentligen 1/2 mössa till för jag repade hela mössan efter att jag hade kommit halvvägs).
Jag satte nämligen igång att virka efter storlek ”Herr” som dom kallar den största storleken av någon oförklarlig anledning. Tycker de kunde ha döpt storlekarna till Medium och Large bara…? Hur som helst så virkade jag först resåren i ”Herr” och sedan fortsatte jag med den storleken. Efter halva mössan upptäckte jag dock att själva mössan (inte resåren) blev för stor. Dessutom hade jag fel maskantal helt plötsligt på ett varv så då bestämde jag mig för att repa upp till resåren. Sen gjorde jag om därifrån fast med Dam-storleken på själva mössdelen. Det blev mycket bättre så jag är glad att jag repade så här i efterhand.
Själva modellen av mössan är egentligen en sådan slouch-modell. Jag är dock mer förtjust i när mössan sitter tajtare på huvudet har jag nu äntligen kommit fram till. Så jag vek upp resårkanten ett varv och vips så satt mössan hur bra som helst på mitt huvud utan något ”häng” där bak. Det är dock bara att vika ner den om jag bestämmer mig för att jag vill ha ”hängmössa” någon dag. Men jag tror att jag kommer använda den uppvikt så som på första bilden i detta inlägg.
Mössan i själv är inte alls svår, skulle säga att den är nybörjarvänlig om man kan grunderna i virkning (sm, fm och st). För mig gick den sjukt snabbt att virka, men jag är ju också en van virkerska vid det här laget. Varm är den också för idag blåste det jättekyliga vindar ute och den höll mitt huvud väldigt varmt, så skönt att ha en mössa som passar i riktiga kyliga vindar. Annars brukar ju virkat ha en förmåga att släppa igenom vind ganska mycket. Men det beror ju också på vilket garn man använder såklart. Jag är iaf nöjd med mössan nu!
Jag använde mig av: Järbo, Svensk Ull (Helsinge Dark) Virknål nr: 6.00mm och 5.00mm (enligt mönstret) Nål
I fredags åkte symaskinen fram och jag ville sy en projektpåse. Jag har inte direkt överdrivet med tyger hemma eftersom jag typ aldrig syr. Dock har jag gått och tänkt på att jag skulle rensa bland våra kökshandukar ett bra tag. Så jag tog tag i det och rensade ut dom som hade fläckar (som inte gick bort i tvätten) på sina ställen samt dom som hade små hål (för att katten hade hängt i dom när hon var liten) lite här och där. Eftersom jag inte hade överdrivet med trasiga kökshanddukar så fick jag ju välja några som jag tyckte passade bäst ihop. När jag började hade jag egentligen ingen plan, förutom att jag skulle klippa ut rutor där tyget var helt och rent. Så jag ritade upp en ruta som jag tyckte var lagom stor och sen började jag klippa rutor från två handdukar. Jag la ihop dom och tyckte att det såg en aning galet ut med allt mönster som var. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta eftersom jag inte kunde hitta någon handduk som passade bättre ihop, så jag tänkte helt enkelt att det får väl bli en galen projektpåse då.
Så jag sydde ihop ena sidan av väskan och när de väl var ihopsydda så tänkte jag att det här kan nog ändå bli bra. Det såg mycket bättre ut när de väl satt ihop än när de bara låg bredvid varandra. Jag fortsatte klippa ut rutor och insåg då att det inte skulle räcka med tyg till andra sidan av väskan (vadå planera sitt projekt innan man börjar sy?!). Så jag improviserade lite med handduken som jag hade tänkt att ha som ”kanttyget” bara för att få ihop rutor till den sidan. När väl båda sidorna var ihopsydda så insåg jag att det inte skulle räcka med det enfärgade gröna tyget till botten av väskan (för jag hade klippt lite fel utan att tänka på det), så jag fick köra någon sorts lappteknik där också.
Toppen av väskanbotten av påsen
Handtaget på väskan samt remsorna som man kan dra ihop väskan med använde jag kanten på handdukarna till. Den var ju redan sydd snyggt och bra så jag klippte bara bort överflödigt tyg och vips så hade jag remsor också. Insidan av väskan består av ett gammalt trasigt lakan som jag hade sparat för framtida bruk. Den som spar den har, tänkte jag när jag plockade fram det lakanet! Så hela väskan är verkligen sydd av tyg som ändå bara skulle ha kastas, det kan man verkligen kalla återbruk!
Jag brukar väl inte direkt tänka ”aktivt” på återbruk och liksom ”hypea/prata” kring det, men jag gör ändå mer återbruk än vad jag tror (har tex bland annat målat nattduksborden väskan står på, de var svarta innan). Jag tycker det är roligt att kunna ge nytt liv åt saker och alltså att få en projektpåse (som jag verkligen behöver för mitt garnskåp svämmar över och jag har garn till en tröjmängd påväg hem till mig just nu) av bara saker som jag ändå hade hemma, och som var utslitet på sitt användningsområde, känns ju verkligen jätteroligt måste jag ändå säga. Sjukt mycket mer tillfredsställande än att köpa en påse i affären.
Så när projektpåsen blev klar så tyckte jag den blev väldigt mycket bättre och snyggare än vad jag hade tänkt att den skulle bli. Alltid roligt när man överraskar sig själv! Nu är jag såklart sugen på att sy mera men i morgon drar studierna igång igen och jag vet hur det blir då med orken. Men om inte annat ska jag minsann sy lite mer i sommar. Har tyg liggandes som jag planerat en kjol av i typ två år nu så den ska bli gjort till denna sommar iaf!
Har du återbrukat något den senaste tiden? Berätta gärna vad isf, alltid roligt att höra!
Jag använde mig av: Tre slitna kökshanddukar En bit gammalt lakan Symaskin Strykjärn Sytråd Sax
(Tips, att tänka på om man ändrar storleken på väskan som jag gjorde denna gång är att själva hörnet, dvs det (7×7) som klipps bort ska vara kvadratiskt även om man ändrar storleken. Jag gjorde inte det denna gång och det blev inte världens snyggaste hörn då men jag fick ihop det iaf för det var nästan kvadratiskt. Men tänk på att göra det kvadratiskt bara så blir hörnen snygga.)
I mitten av november fick jag en idé om att göra tovade glasunderlägg, eller snarare kaffe/te-koppsunderlägg. Jag såg framför mig hur jag gjorde flera olika mönster på underläggen och skulle ha som en liten kollektion. Det som blev av var dessa tre underlägg (två normalstora och ett sorts glöggunderlägg), innan jag fick ont i axeln och fick sluta virka. Men hur som helst så frivirkade jag dessa tre och sedan kastade jag in alla tre i tvättmaskin (40 grader) för att prova på tovning. Det har jag aldrig gjort förut så det kändes väldigt roligt. Resultatet efter första tvätten blev att maskorna fortfarande syntes ganska tydligt (som på det stora underlägget med en ring). Så jag tovade om det underlägget med mest mönster på igen och tyckte att maskorna blev lite mer otydliga då.
Men jag skulle vilja fortsätta experimentera med lite tovning och se om jag kanske tvättar på 60 grader vad som händer då. Sen har jag fortfarande lust att göra fler underlägg som har olika sorters mönster på sig. Vi får se om det blir fler i framtiden. För tillfället blev det i alla fall dessa tre och nu har jag äntligen kommit ikapp och bloggat om allt jag gjort förra året också!
Jag använde mig av: Järbo, Svensk Ull Virknål: 4.00mm Nål
Som ett sista projekt 2022 blev det ett par till av Florarna handledsvärmare (de blev klara innan nyår men har inte hunnit med att blogga). Mina förra som jag gjorde passade men kändes lite stora och inte så tajta som jag ville ha dom (trots att jag hade gått ner i stickstorlek redan!), så jag gav dom till min sambo i julklapp, eftersom de passade bra på honom. Jag hade ju dessutom kvar garn från de första paren så det var ju bara att sätta igång med ett par till. Sagt och gjort, jag letade fram ytterligare en halv storlek mindre på stickorna, nämligen 2.00mm denna gång och satte igång att sticka. Stickade precis likadant som de andra förutom att jag gjorde 8 varv efter delningen för tummen.
När jag la vantarna bredvid varandra blev jag nästan lite chockad hur stor skillnad det var! Men dessa nya passar mina händer så mycket bättre så nu är jag riktigt nöjd med dom. De sitter lite tajt och jag hoppas inte garnet töjer sig allt för mycket. Sambons har redan töjt sig lite mer av användning. Men kanske är garnet sådant som töjer sig endel, jag får se med dessa. Är iaf väldigt nöjd nu med ett par som passar mig som handen i handsken!
Jag använde mig av: Garn:Tencel Raggi Rundsticka: 2.0mm
