Redan i slutet av oktober började min julstämning infalla sig i år. Jag vet inte vad som hände där men jag fick en sådan julstämning att den inte gick att hejda. Tänkte att jag kunde ju iaf börja med att göra julkort då för då borde jag iaf hinna med det innan jul. Så jag letade upp ett mönster på internet och satte igång och brodera lite korsstygn. Resultatet av min extrema lust att brodera blev två kvällars broderi och ett julkort, sen kom skolan ivägen och lusten till att brodera dog ut.
Nu precis någon vecka innan jul så fixade jag fast broderiet på ett pappersark. Jag skar ut en lagom stor öppning i pappersarket och sedan tejpade jag fast broderiet på baksidan. Sen tog jag ett nytt ark och satte fast med dubbelhäftande tejp så baksidan också skulle bli fin.
Så kul att brodera lite ändå. Var extremt sugen där och då när jag gjorde det och är egentligen sugen nu med men finns så mycket annat att göra också. Men till nästa år kanske jag försöker igen med lite fler motiv. Vem vet!
Så med detta lilla julkort önskar jag också er alla som läser en god jul!
Ingen som har hängt på instagram med handarbetskonton den senaste tiden kan väl ha undgått järbos stora förvandling de gjort under året. Jag har det då inte iaf! Tycker de dyker upp överallt var jag än kollar, poddar som instagram.
För mig har järbo aldrig varit någon särskild speciell attraktiv källa att hämta varken garn eller mönster ifrån. Jag ska väl inte säga att jag egentligen har spenderat så mycket tid heller och undersökt deras utbud om jag ska vara ärlig. Jag har virkat endel i deras 8/4 garn men det är väl ungefär det jag har använt från dom vad jag kan minnas. Men ärligt talat har jag typ sett deras röda etikett och tänkt ”järbo”. Varken bu eller bä ungefär.
Men så i höstas hände något hos järbo och de gjorde en ny logga och släppte några moderna mönsterhäften i kollektionen ARV. Där det fanns både virkat och stickat. Själv hade jag ju precis börjat sticka men tyckte det var jätteroligt att även virkning fick vara med i deras häfte. Redan då blev jag jättesugen på att köpa mönsterhäfte nr 2 där jag tyckte det fanns väldigt fina mönster i. Men jag höll mig…tills nu. I början av december när de släppte och visade sitt nya garn ”Svensk ull” och hade en livesändning där de visade just Svensk ull, ett nytt mönsterhäfte samt information om en kal ”julvanten 2020”. Direkt efter den så beställde jag hem detta. Mönsterhäfte nr 2: ARV som jag suktat efter hela hösten, Mönsterhäfte nr 5: Svensk ull och tre härvor Svensk Ull (färg Gotland Grey och Bergslagen Dark Blue).
Med dessa härvor tänkte jag vara med och sticka på Julvanten 2020 som börjar nu på söndag. Vi får väl se om jag lyckas med tanke på att jag aldrig har stickat en vante, aldrig har stickat flerfärgsstickning och heller aldrig stickat med strumpstickor. Känns ju lite dömt till att misslyckas men man måste ju försöka iaf tänker jag! Sen tänkte jag sticka en vanlig mössa av den andra grå härvan som fanns i mönsterhäfte nr 5.
Sa för övrigt till en vän att det nästan är läskigt så inspirerad man kan bli av ett företag när de kör sina kampanjer över sociala medier och skickar ut massa gåvor till folk man följer. Hur taggad man kan bli på att köpa saker – vilket det såklart precis är vad de vill att man ska göra. Det var dels därför jag satt lite på att köpa mönsterhäfte nr 2 trots att jag var sugen. Kan ju lätt bli så att man slutar reflektera när man ”matas” från alla håll, även om det såklart är trevlig ”matning” med garn och mönster. Och även om man tycker att företaget gör något bra. Men tycker ändå att man inte får glömma bort att allt egentligen handlar om vinst hos företag när de drar fram som virvelvindar i sociala medier. Mest det där med att man hela tiden matas med smygreklam om man slutar reflektera över vilka man följer och varför. Ville bara nämna det i och med att det känns som jag är ännu en som bidrar till denna ”hysteri” med detta blogginlägg, trots att jag nu har köpt garnet själv. Innan jag avslutar denna lilla diskussion måste jag dock säga att det är så häftigt att ett företag som järbo har lyckats förvandla ett alldeles ”vanligt” företag till något så modernt och spännade. Såklart måste det ligga mycket jobb bakom det.
Men hur som helst så ska det bli spännande att testa att sticka i lite tjockare ull. Jag har bara använt tunna ullgarner hittills samt det varit merinoull. Så detta blir något nytt för mig.
En annan sak jag reflekterat över är hur lite ullgarn har spelat roll när man bara var i virkningsträsket. Där var det mest bomull som gällde och som alla hypade över. Men så fort jag gick över till att börja sticka så ser jag bara ull och ull överallt. Som en helt ny värld som öppnat upp sig. Ganska spännande egentligen att det är så stor skillnad och att mitt garnskåp nästan enbart består av bomullsgarn efter alla år med virkning. Dock var det nu med världens finaste virkade filt (Angulus av @hooked_by_anna) kolla in!) i detta mönsterhäfte för svensk ull. Är så sugen på den men den får nog vänta tills man inte har en studentekonomi längre!
Är det någon mer som ska vara med och sticka på julvanten eller någon som också har fallit för järbos nya garn?
Ibland ser man saker som man bara inte kan motstå att köpa. Lite så var det med det här. Jag spanade in Knitting Unicorns i somras på instagram och hittade en otroligt gullig rosa väska med mönster på katter. Tyckte den var så fin och var väldigt nära att klicka hem den direkt men avstod några dagar (bästa tipset för att se om suget finns kvar). Visst fanns suget kvar men det som gnagde inombords var trots allt att den var helt rosa. Jag har ingenting som är rosa och jag köper sällan rosa saker till mig. Jag tänkte flera gånger ”kommer jag verkligen kunna se mig att använda den här?” och det var där det föll på. Nej, jag kunde inte se mig gå runt med en rosa kattväska hur mycket jag än ville ha den.
Dock så följde jag henne på instagram och har till och från hela hösten tänkt på väskan samt kollat på hennes nya väskor och tillbehör som dykt upp på instagram. Så här för någon månad sedan började jag kolla runt lite på hennes hemsida och såg små katthuvudmarkörer. Blev förälskad direkt men det stod att de var slut i lager så jag mailade henne och frågade om de skulle komma in snart igen. Fick som svar att något var fel på hemsidan och att hon visst hade de i lager direkt. Tjoho tänkte jag bara att beställa då!
Jag fick också syn på halsband som var lite stick/garn relaterade. Föll pladask för det med garnhärvan på. Jag är ingen som brukar bära halsband men detta kunde jag inte motstå ändå. Kändes verkligen så fint och enkelt och kan se mig ha det på speciella ”garntillfällen” som framtiden förhoppningsvis ordnar åt mig (efter coronatiden ofc). Stickträffar med mina vänner och garnmässor och allmänt häng med folk som älskar handarbete lika mycket som en själv.
Tillsist tänkte jag att nu när jag ändå köper från henne så får jag faktiskt ta tag i att slå till på en väska också. Hon har ju jättemånga fina projektväskor som man kan titta på i all evighet. Kattväskan fanns kvar i lager men jag valde trots allt tillslut att gå på en väska som jag kan se mig använda i lång tid framöver och som kändes lite mer neutral och stilig. Nämligen denna fina väska med lite blommor och blad på. Och jag är så nöjd med den, tycker den är vacker på alla sätt och vis och färgerna är så mycket mer ”jag” och kommer känna mig bekväm med att använda den även utanför hemmet.
Efter drygt en månads väntan kom äntligen paktet hem till mig i fredags. Frakten tog lång tid men den som väntar på något gott! Är så glad över mitt inköp och ser det faktiskt som en försenad 30års present. Jag fyllde ju 30 år mitt när corona var som värst i våras så det jag fick i present då var pengar. Så nu har jag äntligen köpt något jag verkligen ville ha för det!
Inlägget är inte sponsrat, bara egna ord och upplevelser om hennes produkter.
Yey, jag har äntligen tagit tag i att färga garn igen. Jag påbörjade processen i början av oktober med att gå ut och plocka ihop lite ekollon. Det var en jätteblåsig dag så jag var väldigt glad över att jag hade tittat ut ett ekollonträd på sommaren så jag bara kunde plocka mina ekollon och sedan cykla hem igen.
När jag kom hem så rensade jag lite bland ekollonen och sedan la jag de på ”tork” i min färgkastrull. Efter ungefär en månad hade ekollonen torkat till ganska bra, samt att jag hade plockat bort några djur som hade kläckts av värmen (tacka vet jag att jag hade de i en kastrull med lock! Vädrade dock ibland också). Så när jag tyckte att de hade torkat tillräckligt nog så tog jag ekollonen och la en pappkasse på en skärbräda och slog sönder varje ekollon med en hammare. Enligt receptet kunde man mala sönder de men jag har ingen ”malningsmaskin” så jag hittade på eget vis att krossa dom.
Jag la ner ekollonen tillsammans med 5liter vatten i kastrullen och lät stormkoka i 30 minuter. Kan tala om att det INTE luktade kanelbulle i köket iaf. Tänk er sådan där riktigt sunkig skogslukt i något kärr. Nu snackar vi alltså inte om god skogslukt utan typ murket trä i vatten ungefär. Ingen höjdare alls! Jag var glad att jag kunde ha ett stort fönster helt öppet under koktiden.
Sedan fick iaf hela geggan stå och svalna i ett dygn. Efter det var det dags att öppna locket igen på den goda ”ekollonsoppan” och koka upp den igen. Efter ett uppkok fick den återigen svalna (ute på balkongen denna gång) för att sedan sila bort ekollonen. Jag gjorde en sorts sil av en gammal glassburk som jag skar små hål i botten på. Sedan hällde jag röran igenom så alla ekollon stannade kvar i glassburken. Efter det hällde jag i vinäger i vattnet, som jag åter hällde tillbaka i kastrullen, för att sänka pH-värdet.
Under tiden grytan svalnade så tvättade jag upp mitt merinoullgarn (från adlibris diy) med olivtvål. Sedan fick det ligga i vatten i några timmar. När vattnet i kastrullen svalnat helt och hållet hällde jag i lite rostigt vatten (1/2dl) som jag fått genom att lägga rostiga spikar i en burk med vatten i ungefär en månad. Detta skulle tydligen göra att färgen drog mer mot det gråa hållet. Sedan var det dags att stoppa ner garnet och sakta värma upp allt igen mot ungefär 80 grader. Jag höll bra och jämn temperatur denna gång i en timme. Köket stank dock under tiden, men vad gör man inte för lite naturfärgat garn!
Efter det så var det dags för grytan att återigen svalna. Jag lät garnet ligga kvar i vattnet i två dygn innan jag tog ur det och tvättade upp med lite olivtvål igen i flera omgångar. Sedan skölde jag hur många gånger som helst innan jag tyckte att vattnet var någorlunda rent efter att ha stoppat ner garnet. Detta eftersläppte mycket mer färg än när jag färgade med morotsblast. Efter det hängde jag upp det på tork i några dagar och tillsist vevade jag ihop det till ett nystan med min nystmaskin.
Puh vilken process! Men så himla roligt! Egentligen strävade jag efter att få garnet mer åt det grå/svarta hållet som man kunde uppnå med järnvatten. Jag tror kanske att jag tillsatte för lite järnvatten för att få någon effekt av det. Men det stod också att man egentligen skulle koka upp allt igen med ekollonen i och sedan tillsätta järn. Men jag hade ingen lust med det och jag tyckte ändå att jag hade fått en fin mörkbrun färg på garnet som jag gillade. Endel av det mörka försvann dock när jag tvättade garnet så tillslut blev det ändå lite mer ljust och jag tycker att färgen påminner lite om pepparkaka. Jag är ändå glad över färgen och jag kan absolut tänka mig att färga om på ekollon igen i framtiden för att försöka experimentera fram den där lite mer grå/svarta färgen. Men som det är nu fick jag ett brunt garn och jag ser verkligen fram emot att göra något kul med det!
Boken jag använt som hjälp under processen heter ”Naturlig färgning”.
Tänkte berätta lite om en bok som jag köpte förra sommaren som jag verkligen gillar. Det var när jag började intressera mig för att vilja testa att färga lite garn som jag sökte runt och fann boken ”Naturlig färgning” av Lina Sofia Lundin. Jag hade ingen aning om hur man färgade garn så jag tänkte att något borde jag ju lära mig ur boken iaf!
När jag fick hem boken så lusläste jag den direkt. Det första jag slogs av var hur vacker boken var och hur fina bilderna i boken är. Boken är uppbyggd med en del fakta om hur man färgat genom tiderna i boken och sedan kommer tips på vad du behöver tänka på innan du ska börja färga (vad du behöver för saker, hur betning går till osv). I slutet av boken finns många olika recept där det står vad du kan färga med och hur mycket du behöver av allt. Jag blev verkligen sugen på färgning av att läsa boken och tycker det var väldigt bra skrivet om hur man kan testa. Kände hur jag fullkomligt sög in kunskap när jag läste den! Antagligen för jag var så peppad.
Men för mig kom det endel saker ivägen förra året så jag färgade aldrig garn då ändå. Men boken har stått framme på min garnhylla under året och jag har bläddrat i den och läst flera gånger och varit sugen på att testa. Och nu i somras tog jag ju tag i att testa färga med morotsblast från ett recept i boken.
För mig blev boken ett bra stöd när jag ville prova på att färga för första gången. Det kändes skönt att ha något att gå efter när man var/är totalt nybörjare. Men efter att ha läst boken ett flertal gånger så inser jag också hur fritt fram det är att bara testa på bäst man själv vill och kan. Det är svårt att färga garn om man vill ha en exakt färg. Men när man som mig bara vill testa och se hur det blir med olika naturmaterial inser jag att man knappast kan bli besviken (eller ja, det skulle väl vara om man inte lyckades få färgen att fästa och allt rann bort när man tvättade garnet isf). För det är ju trots allt själva processen som är jätterolig och sen att kunna säga ”det här har jag färgat själv” är ju häftigt! För mig är det väldigt lekfullt att testa att färga och jag är jättesugen på att prova mer. Nästa färgning är faktiskt på gång snart, jag har nämligen varit ute och plockat ekollon och ska prova färga på det någon dag här framöver!
Hur som helst så är jag glad över min bok. Jag brukar inte direkt fastna för böcker men denna är verkligen en bok som jag tycker om att bläddra i och läsa om och om igen.
obs. jag är inte sponsrad av något slag, berättar bara mina egna tankar och erfarenheter angående boken.
Jag har varit igång och växtfärgat garn för första gången! Äntligen tog jag tag i detta (lite pushad från sommarens sybingo). Förra sommaren köpte jag nämnligen boken ”Naturlig färgning” och tänkte redan då färga. Jag köpte garn att färga, lite mått och träslevar på loppis och det enda som fattades var en stor kastrull. Det fick mig att vänta ett helt år innan jag tog mig i kragen och åkte iväg och köpte mig en stor 10 liters kastrull till färgning. Sen beställde jag hem lite alun från apoteket för att använda till betning.
Jag bläddrade lite i min bok och kom fram till att jag ville testa färga på svart ris eller morotsblast. Det svarta riset ska ge en lila/blå-färg och morotsblasten skulle ge en grön färg. Jag fick syn på morötter med blast i affären och tänkte att det kör jag på så jag köpte med mig lite morötter hem.
Jag hade ungefär en tredjedel blast mot vad receptet sa, så redan där började jag experimentera lite själv. Jag valde också att ta lite mindre vatten för att det inte skulle bli alltför utspätt. Kokade upp vatten och blast och lät det koka i en timme. Sedan ställde jag det på svalning till dagen efter. Därefter silade jag bort allt blast för att det inte skulle fastna i mitt ullgarn. Jag hällde sedan i lite alun och la i garnet (som jag precis tvättat och blött ner) samt en termometer. Efter det satte jag på plattan och lät det vara runt ungefär 70-90 grader i en timmes tid. Här fick jag sitta vakt för att det inte skulle börja koka, men jag tog det väldigt försiktigt så det inte skulle hända. Kokar man ull så filtar det ihop sig. När nästan hela timmen hade gått så råkade jag bli lite okoncentrerad dock, så när jag skulle ta bort kastrullen så såg jag små bubblor på ett ställe i den. Aj aj, inte bra! Tror faktiskt att ullen blev aningens förstörd där sista minuten för kollar man nära kan man se att fibrena står utåt lite. Nästa gång ska jag vara ännu mer försiktig med detta!
Efter en timme på spisen i värme tog jag bara undan kastrullen från plattan och lät den stå med innehållet i, två dagar till. Jag tittade ner och rörde runt lite varje dag. Sedan kom den spännande tvätten, skulle all färg bara försvinna när jag tvättade eller hade något faktiskt fastnat? Och som ni kan se, det hade verkligen fastnat. Jag tvättade mitt garn med en olivtvål och sköljde sedan några gånger tills vattnet slutade vara färgat. Sedan hade jag i lite ättika i vattnet för att få bort lite lukt samt fixera färgen ännu mer (hade läst någonstans att det skulle funka, så testade iaf, vet dock inte om det gjorde någon skillnad). När tvätten var klar hängde jag upp härvan på tork och sedan var det bara att nysta ihop det till en kaka (obs vi ska inte ens tala om den där nystmaskinen på bilden, så himla snygg men så himla dålig kvalite, har skickat tillbaka två stycken så nu blir det ingen mer sådan).
Min största lärdom från denna växtfärgning är väl ändå att det är ju bara att prova sig fram. Har man inga krav på att ”exakt en sådan här färg vill jag ha”, så blir man nog glad och nöjd för vad man får. Det blev jag iaf! Det är ju en hel del som spelar roll vilken färg det blir, bland annat växterna, vattnet, betningen, garnet osv. Jag trodde dessutom att det skulle bli en väldigt svag grön nyans när jag insåg att jag hade mindre morotsblast än receptet sa, men det blev ju en väldigt klar gul färg istället! Ändå otippat för min del, men roligt! Sen lärde jag mig att vara ännu mer försiktig med plattan när garnet ligger i, trots att jag var superförsiktig. Men tänker att det kanske räcker att nå upp till ungefär 75 grader för att vara på den säkra sidan nästa gång. Men det bästa med att färga var ändå hela processen, spännande hela tiden och sen få ett fint resultat!
Nu är jag såklart sugen på att testa mer växtfärgning. Jag har redan lite sparade avokadoskal i frysen som ska bilda ett bad till någon härva. Sen vill jag testa på svart ris också. I framtiden är jag också sugen på att plocka något från naturen och färga med, blad eller ekollon tex! Men det går ju utmärkt nu när jag har alla redskap redan, man ska bara ta sig tiden.
Har du färgat garn någon gång? Berätta gärna isf, är ju så spännande!
Tänkte ta och skriva lite om det här med att återanvända garn. För mig händer det att jag har gjort projekt som jag sedan inte har använt särskilt mycket av någon anledning. Det kan tex. vara att jag verkligen var sugen på mönstret i fråga men projektet kanske inte var något som jag faktiskt ville använda sen, eller att färgerna på projektet inte alls blev som man tänkte. Det finns många anledningar till varför man väljer att göra ett projekt och ibland kanske man inte har tänkt igenom allting så noga utan bara kör på i sin iver för att få börja med det man är sugen på att skapa.
I mitt fall denna gång handlade det om en halsduk jag gjorde för några år sedan. Jag köpte garnet på sy och hantverksfestivalen för länge sedan och det är egentligen ett perfekt sockgarn. Garnet var ganska dyrt eftersom det är handfärgat garn och blev liggandes hemma i något år iaf (för jag ville hitta det perfekta projektet), innan jag satte virknålen i det en dag när jag fick en idé om ett halsduksmönster. Inspirationen bara flödade den dagen och jag körde på och det blev en halsduk. Jag gillar verkligen hur den blev men jag har kanske bara använt halsduken en gång sedan dess. Det beror nog mest på att jag inte är någon rosa person så den passar inte så bra ihop med mina andra ytterkläder, hur mycket jag än ville att den skulle det.
I sommar nu när jag har börjat lära mig att sticka så blev jag sugen på att testa på magic loop på något litet projekt innan det är dags att använda den tekniken på ärmarna på min tröja som jag håller på med. Så jag letade upp ett sockmönster, ”hermiones everyday socks”, som jag tänkte att jag kanske kunde ge mig på som nybörjare. Jag tittade i skåpet efter garn men insåg att jag inte hade något passande sockgarn. Då kom jag på den gamla halsduken som låg intryckt i en låda i hallen och kände direkt att det här är det ”perfekta projektet” som jag hade letat efter till det där garnet.
Utan att ens knappt hunnit reflektera över det så hade jag plockat fram min nystmaskin, pillat upp där tråden var fäst på halsduken och börjat snurra upp garnet till en garnkaka. Efter några minuter hade jag en färdig garnkaka att börja använda igen. Så praktiskt!
Jag tänker att detta är verkligen något som inte är särskilt svårt att göra och varför ha kvar saker man gjort ”bara för att” när man inte använder det. Sen att man får garnet ”gratis” och direkt är ju också en bonus, samt att det känns bra att göra något som man verkligen känner garnet passar till.
Det man dock ska tänka på om man vill testa att repa upp något projekt är ju att alla garner inte passar att repa upp. Vissa garnsorter sätter nästan ihop sig när man virkar/stickar i de, och är omöjliga att repa upp. Jag vill också slå en liten varning för just den här nystmaskinen som jag har på bilderna. Jag upplever att den ofta gör garnet trassligt i mitten av kakan. Det blir som stora ”garntrasselhögar” som kommer ut ur kakan om man börjar inifrån. Jag hade dock en diskussion med någon (minns ej vem) för något år sedan på instagram som hade upplevt samma sak med denna typ av nystmaskin och hon rekommenderade en nystmaskin där själva plastgrejen som garnkakan bildas på står uppåt istället för åt sidan. Googla på nystmaskin så förstår ni vad jag menar. Hon tyckte iaf den sorten var mycket bättre och jag är faktiskt lite inne på att köpa en sån också för att prova om det blir bättre. För garntrassel vill man ju helst vara utan om man kan!
Sen kanske det går bättre om man faktiskt börjar på garnkakan från utsidan när man har nystat den själv också? Jag vet inte för jag gillar verkligen bättre att börja inifrån eftersom då kan själva kakan bara stå still. Har du någon erfarenhet av att återbruka garn eller nystmaskiner får du gärna kommentera.
I mars släpptes ett spel till Switch som heter Animal Crossing: New Horizons. Jag har spelat Animal Crossing sedan det fanns på DS (Wild Word) och sen 3DS (New Leaf) och nu då till Switch. Jag kan nog inte sticka under stolen med att det är ett av mina absolut favoritspel. Man verkligen sugs in i det och jag har redan nästan 300 timmars speltid. Kanske är det också därför mitt skapande irl har varit mindre för det har gått väldigt mycket fritid åt det spelet.
Jag blev sugen på att brodera i början av maj. Så jag började leta lite korsstygnsbroderier som var tv-spelsrelaterade och hittade detta underbara mönstret. Den som har spelat Animal Crossing känner givetvis igen motivet direkt. Tycker det var så fint så jag köpte mönstret direkt och beställde hem de garnerna som behövdes. Ram och aidaväv hade jag redan hemma.
Jag har inte direkt broderat något i mitt vuxna liv förut (med undantag från detta och detta), så jag behövde lite tips på hur man gör för att det ska bli snyggt. Jag kollade lite klipp på youtube men sedan satte jag igång och gjorde. Jag räknade rutor och började brodera gräset och sedan lite detaljer och sist tog jag himlen.
Det som slår mig när jag broderar är att det tar så himla lång tid! Men det är skönt på något vis. Att det får ta tid och att man bara sitter och gör stygn efter stygn. Jag tittade på några podcast på youtube samtidigt och lät tiden flyta förbi.
I mitten av juni var broderiet färdigt och jag köpte hem lite vit filt för att sätta på baksidan av det. Jag är så himla nöjd med detta och jag tror att det ska få sin väggplats i sovrummet! Älskade spel och så roligt att göra något handarbete av det!
Jag använde mig av: Broderinål DMC-garn (färgkoder i mönstret) Aidaväv 5.4thr/cm Sybåge (16cm) Vit filt
Jag har funderat lite mer angående bloggen och kommit fram till att jag vill fortsätta med den ändå. Mina planer just nu är väl att använda den till att lägga upp det jag skapar, oavsett vilket handarbete det är. Just nu är lusten för skapande så extremt viktig för mig och så fort jag började känna möjligheter igen så kom min inspiration för skapande tillbaka. Så det blir helt enkelt några nya ”menyer” här på bloggen framöver.
Jag kollade igenom bloggen och insåg att det senaste året har jag endast virkat två saker som jag följt någon annans mönster. Resten av sakerna jag virkat på under året som gått är saker jag själv har designat eller frivirkat. Samtidigt som jag haft lite ”press” på mig med mitt egna vimpelprojekt (som jag för övrigt har älskat att gjort men kanske inte alltid egentligen haft tiden till) har jag också ändrat om endel inom livet som att jag t.ex. har börjat studerat det senaste året istället för att jobba. Vilket jag tyckt varit jätteroligt men alla omställningar tar ju lite på ens krafter (sen ska vi ju inte ens tala om alla omställningar i och med att pandemin kom in som en virvelvind under 2020). Så jag tror helt enkelt att jag blev lite ”trött” på att virka (eller snarare designa) efter vimpelåret samtidigt som skolan gick in i tentaperiod och det var såklart viktigare än skapandet just då.
I och med bland annat Sybingo 2020 samt ledighet har jag dock känt att inspirationen har börjat falla tillbaka dit jag vill att den ska vara. Jag kör sybingo helt på mina egna villkor i år och kommer inte vara med att tävla. Men jag har planerat några projekt jag vill göra och jag har nu kommit igång. Bland annat har jag börjat sticka på en tröja. Det tar mycket kraft och tid att lära sig sticka men det är så kul att vara igång och lära mig det tillslut. Som jag längtat ändå att lära mig sticka! Jag har även tagit tag i den stackars Wonderland Wrap CAL som har fått lida (eller vila) på grund av min inspirationsbrist under våren. Men eftersom en ruta i sybingo är ”gör klart ett ufo” så blev jag lite sugen på den igen och har nu virkat på en bra bit på den. Det var också skönt att virka lite efter några intensiva stick-dagar. Liksom känna hur väl man behärskar tekniken, så skönt! Sen planerar jag att göra en solhatt, sy en kjol och sticka ett par sockor. Men som sagt, vi får se vad som blir av!
Överlag så kommer jag låta lusten styra mitt sommarskapande. Det roliga är att så fort jag insåg att jag typ bara har designat under ett helt år förstod jag ändå lite varför allt varit som den senaste tiden. Jag älskar ju att virka efter andras mönster, och när jag väl bestämde mig för att inte ha några krav på min egen virkning och att bloggen skulle bredda sig en aning, samt att sybingo drog igång så har allt känns så himla skönt. Återigen är jag där att skapandet är kravlöst och att jag gör vad jag vill. Min hobby är min hobby igen och inte något som ”måste hinnas med” inom en viss tidpunkt.
Egentligen ville jag bara ge en liten uppdatering angående bloggen och jag tänker att från och med nu kör jag en liten nystart här på bloggen. Eller ja det blir som det blir framöver men jag hoppas på mer skaparglädje och hoppas ni vill följa med vidare här också! Och virkningen kommer såklart bestå här också. Det är trots allt fortfarande min absoluta favorithobby!
Det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Jag har funderat lite på hur jag ska göra med bloggen eftersom den alltid har varit en ren virkblogg. Enda sedan jag startade upp bloggen har jag haft bestämt att den bara skulle vara en virkblogg. Inspiration och tips om virkning helt enkelt.
Under våren har min inspiration till virkning svalnat en aning. Jag vet egentligen inte vad det beror på och det behöver jag inte grotta ner mig i allt för mycket heller tänker jag. Men det har ju känts lite sorgligt på något vis att inte känna det där suget till virkning som jag har haft förut. Jag har ju haft perioder då jag inte virkat så mycket förut också och sedan hittat tillbaka till suget, men nu har detta nästan pågått i ett halvår och de sista månaderna har jag knappt virkat något alls.
Jag känner att det känns viktigt att inte pressa fram något heller eftersom jag tycker att skapande ska vara roligt. Det ska vara kul att sätta sig med handarbete och det ska komma genuint. Men bloggen har ju alltid varit en rolig sak för mig också så man känner sig ju lite ”tom” när två av ens största intressen tonar iväg.
Om man tänker utanför endast virkning så har jag faktiskt skapat lite ändå de senaste månaderna. Jag har lärt mig att brodera lite korsstygn och, tro det eller ej, jag har tagit steget till att lära mig sticka. Efter att ha spenderat några år med att säga ”stickning lär jag mig sen”, så är jag här nu. Jag håller på och lär mig sticka precis nu. Sen har jag också planerat att vara med lite smått på sybingo 2020 och iaf kryssa några rutor. Dock utan press, men det är roligt att kunna tänka lite kring handarbete iaf. Jag planerar bland annat att bli klar med Wonderland Wrap som jag påbörjade i februari.
Ja, men då till det jag har funderat på ett tag. Jag funderar på ifall jag ska öppna upp litevirkning för annat handarbete också eller om jag helt enkelt ska hålla den till endast virkning och att den då antagligen kommer eka mycket tommare än vad den har gjort. Men att det kanske kommer något inlägg då och då när virklusten faller in. Jag ska fundera några dagar till hur jag gör. Ni får gärna kommentera om ni har några tankar angående bloggen också. Ha det bra så länge!
