I Oktober var jag inne på Systrarna Grene en sväng fick syn på en liten påse med juliga små hängen. Köpte med mig en påse med tanke på att göra egna markörer av de. Eller ”göra och göra”, egentligen har jag ju inte gjort särskilt mycket mer än att sätta ihop dom med en ring. Men ja, det är väl också något man gör antar jag. Jag beställde iaf hem lite guldiga ringar och klämmor, både öppningsbara ringar (12mm) och lite mindre ringar. Hängen som man kan öppna (nedre raden) hade jag redan guldiga av hemma sen i somras när jag höll på att göra lite egna markörer.
När jag väl hade allting hemma så var det ju enkelt att bara sätta ihop och vips så hade jag fått mig några nya julmarkörer att ha i mina projekt framöver. Det som jag tyckte var extra bra med dessa hängen är att de är relativt små. Kanske svårt att uppfatta storleken på bilden jag lagt upp, men de är små och lätta så de tynger inte ner arbetet eller är i vägen när man stickar. Annars kan jag tycka ibland att stora hängen, speciellt om de är processmarkörer, kan tynga ner en maska så att maskan drar ut sig och blir större. Och stickmarkörer som man har på kabel (dvs den övre raden) kan trassla ihop sig lite med garnet/hamna på baksidan av arbetet när man ska flytta de från en sticka till en annan om de är för stora. Så jag föredrar att ha lite mindre markörer faktiskt. Sen om man stickar/virkar med jättetjockt garn kan man ju behöva lite större markörer, men det gör jag så sällan så det problemet har jag nog inte upplevt ännu iaf.
Nu är jag redo för lite julstickning iaf och kan få lite extra julkänsla av att använda dessa gulliga markörer. Min favorit är pepparkaksgumman, vilken är din?
I helgen som var så besökte jag återigen sy- och hantverksfestivalen. Det har ju hunnit bli några festivaler nu för min del, men varje gång är lika rolig för det! Jag har ju varit där med lite olika inriktning, i början var det mest virkning och virkgarn jag letade efter medans nu är det lite mer stick-garn och även tyg som jag tittar på. Fast tyg borde jag (kanske) egentligen inte köpa eftersom jag knappt syr något. Men jag tänker att någon dag kommer jag lära mig mer inom sömnad också och då kan det vara kul att ha lite fina tyger. Det är iaf något jag vill kunna och planerar att lära mig mer om i framtiden!
Men själva mässan var sig lik iaf. Det finns massvis med garn, tyg och en hel del annat att titta på. Inför denna mässa hade jag faktiskt kollat ut tre projekt som jag ville köpa garn till. Jag var dock osäker på om garnet jag hade skrivit upp skulle finnas på mässan, men otroligt nog så hittade jag garn till alla tre projekt! Något barntyg ville jag också köpa, samt libbstickas finsk lantras som också var uppskrivet på min inköpslista, ihop med några härvor Kampes 2-tr till växtfärgning. Men jag tänkte nu visa lite närmare vad jag faktiskt köpte, låt oss kolla ner i min stora träningsbag full med godsaker från mässan!
Till att börja med så hittade och köpte jag Rauma finull och alpacka följetråd som jag har planerat att sticka en jacka av, nämligen en Skaarejakke av Aftenstrikk.
Sedan hittade jag Sandnes Peer Gynt och Novita 7 bröder som jag ska sticka en liten tröja av. Tänker dock inte avslöja vilken tröja det ska bli ännu här, men ni får se den när den är färdig iaf!
Mitt tredje planerade projekt är en Kuutar Wrap Cardigan av Sari Nordlund som jag har velat gjort enda sedan jag såg den första gången. Den är verkligen så fin!
För att kunna sticka ovannämnda projekt behövde jag också inhandla lite nya stickor. Köpte dock först fel storlek på stickorna när jag köpte 5.0, 5.5 och 6.0mm, när jag egentligen skulle ha 5.50, 6.0 och 6.5mm. Så jag fick gå tillbaka och köpa en 6.5mm också på slutet av dagen när jag insåg det. Insåg också att man tydligen ska ha andra kablar till de större ChiaoGoo-stickorna, men för att undvika det så köpte jag en sån adapter så man kan använda stora stickor till mina small kablar. Får se hur det blir, men känns värt att prova iaf. Jag gillar verkligen ChiaoGoo-stickorna men det är ju också en djungel med alla dess stickor/kablar som man måste ha.
Ett barntyg var jag som sagt också ute efter. Jag tänkte att jag fick nöja mig med ett tyg denna gång eftersom jag inte syr så mycket just nu. Så jag såg detta och blev helt kär, så det gick bara inte att lämna bakom mig. Tänk er en liten mössa eller ett par barnbyxor i detta. Urgulligt.
Några härvor Kampes 2-tr köpte jag också så att jag har något att färga på om suget sätter in!
Sist men inte minst så var jag väldigt sugen på att prova Libbstickas Finsk Lantras efter att ha hört många säga att det är ett härligt garn. Det har jag just nu ingen exakt plan för vad det ska bli, men något spännande ska jag nog kunna hitta på med det. Sedan gick jag förbi ullcentrums monter och fick syn på den här extremt höstiga härvan och det blev min ”finhärva” för denna gång. En sån där man bara inte kunde lämna bakom sig liksom.
Så det var alla mina inköp från detta året. Ni kanske kan ana ett smått (kanske tråkigt tycker nog vissa) tema med basfärger i centrum i mina inköp. Men jag är så sugen just nu på att sticka basplagg. Jag vill ha vitt, grått, svart och sedan kunna mixa det med lite färg i diverse blusar och byxor. Så jag är verkligen så nöjd med mina inköp och jag är också glad att jag hade planerat endel innan så jag visste vad jag var ute efter. Tycker alltid man ska bjuda sig själv på något oplanerat inköp också, men det känns skönt att ha hittat garn och stickor till projekt jag funderat på i några månader nu. Hade jag inte haft planerade projekt hade jag nog haft smått panik över alla inköp faktiskt. Det är skönt att veta vad ens garn ska bli! Typ alla garner är också nya för mig, så det ska bli riktigt spännande att testa och se hur de beter sig som tyg och ihop med mina stickor.
Egentligen fick jag syn på ”Lorette” ganska tidigt. Det var precis när den hade släppts i våras och innan ”alla” på instagram hade börjat producera varsin Lorette. Jag körde dock en ”handarbeta från stashen”-period som pågick enda från januari in i juni och jag hade inget garn hemma som jag ville/kunde använda till Lorette. Men jag visste åtminstone direkt när jag såg den att jag ville göra en, för helt ärligt, det är en av de finaste stickade tröjorna jag har sett. Sommaren kom iaf och jag hade fullt upp med att sticka sommarplagg men i mitten av juli så tog jag och beställde hem en välförtjänt examenpresent till mig själv från Fru Fjellman. Rejält lyx kändes det som men det ska man väl också ha när man kämpat på bra.
Jag hade lite svårt att välja färger så jag satt länge och valde mellan diverse nyanser. Men det slutade tillslut upp med att jag bestämde mig för den svagt rosa tonade färgen som huvudfärg och sedan kunde jag verkligen inte välja vilken färg jag skulle ha som ränder, så jag köpte med mig både en härva brunt och en härva lilaspräckligt. När jag beställde var min tanke mer åt det bruna hållet, men när härvorna kom hem så såg jag hur SJUKT bra den lila och rosa passade ihop så då fanns det inget annat alternativ. I det lila garnet är det liksom stänk av exakt samma nyans som det rosa garnet. De var verkligen som gjorda för varandra.
Så i början av augusti så la jag upp min Lorette (efter att ha stickat inte mindre än två provlappar!). Sen har jag stickat på och stickat på. För mig blev det rätt stickfasthet med stickor 3.25mm. Spetsen gick jättefort att sticka och var rolig att göra, själva oket och kroppen var också rolig att sticka. Det man behövde hålla koll på var hur många varv man stickade innan man skulle byta färg. Jag valde att låta garnet jag inte använde löpa med på insidan av tröjan hela tiden, så det fick jag också hålla koll på. Men allting gick faktiskt bra enda fram till ärmarna. De var nämligen något tråkiga och sega att sticka. De kändes som de aldrig blev klara. För det första, magic loop med två färger att hålla koll på, nje inte jättekul med så ”korta” varv och nystan som kan trassla sig. För det andra, att hålla koll på ett antal ränder stickade för färgbyte och ett annat antal ränder för ärmminskning var inte det roligaste heller. Sen kommer vi till den tredje punkten; färgskiftning i bottengarnet.
Jag är 100% medveten om att de rekommenderar att randa handfärgat garn (dvs sticka ett varv med en härva och nästa varv med en annan härva), just för att handfärgade garner kan skifta i nyansen. Två av mina tre härvor till bottenfärgen var väldigt lika så jag randade inte de hela tröjan utan randade bara i några varv när jag gjorde färgbyte. Men sen kom vi till ärmarna, där fick jag använda mig av det tredje nystanet och då tyckte jag det märktes en nyansskillnad, vilket jag kände var lite ”typiskt” när jag tyckte tröjan i övrigt blev så fin. Men jag stickade på ändå (för vad hade jag för val egentligen), och när ärmarna var klara så kunde jag inte se färgskiftningen ändå. Så det blev ju bra tillslut ändå!
Men det jag ville komma fram till var att ärmarna verkligen kändes som en evighetsresa. Jag har faktiskt haft den här tröjan som enda projekt sedan början av augusti till början av oktober och den har tagit upp all min sticktid. Även fast det var aningens segt på slutet så är jag så nöjd nu när den är klar. Tycker den blev så himla fin och bra i storleken också. Är himla nöjd med både garnet och mönstret och skulle kunna sticka mig en till (utan ärmarna då kanske haha). Och liksom hur fint blev det inte när ränderna inte blir så strikta, utan mer flyter ihop lite med bottenfärgen? Magiskt tycker jag själv iaf!
Jag använde mig av: Fru Fjellman, Merino Sock (färg: Nevermore & Wallflower) Stickor 3.25 & 2.75 Sax
Samtidigt som jag färgade med vass så tog jag också fram en påse med de sista avokadoskal+kärnor som jag hade i sparat i frysen. Det var dags att tömma frysen på färgningsmaterial kände jag. Så jag hällde i alla skal och kärnor jag hade i en kastrull med fem liter vatten. Precis som vanligt lät jag det värmas upp och småkokade det i ungefär en timme. Sedan fick det stå och svalna till dagen efter.
Dag två så silade jag bort alla avokadorester och kvar vart ett färgbad som innehöll ganska mycket färg ändå. Jag hade förblött garnet i en halvtimme för att få bättre och jämnare resultat. Det var också förbetat med alun. Jag stoppade ner det blöta garnet i färgbadet och värmde sedan sakta upp till runt 80 grader där det fick stå i en timme.
Efter det fick det svalna i två dygn eftersom lite annat i livet kom i mellan. Men sedan sköljde jag ur garnet och hängde upp på tork.
Färgen denna gång blev ganska lik resultat jag har fått förut med avokado. Lite rosa/beige-aktig liksom. Tycker den är fin men det är ingen färg på färgskalan som jag brukar använda. Men kanske ska utmana mig och försöka hitta på något roligt att göra med mina avokadofärgade garner framöver. Till skillnad från vassen blev det ju iaf ganska stark färg på detta garn, det är ju alltid roligt när man färgar att få starka färger tycker jag.
Resultatet från denna färgning <– Avokado, Vassvippor –>
Efter att ha färgat med vass i augusti och det blev så himla grönt och fint resultat så var jag sugen på att testa igen. Förra gången hade jag ju merinogarn vilket jag vet tar upp färg bättre än rent ullgarn. Dessutom var vassen väldigt mycket mer färsk förra färgningen än vad jag kunde hitta denna gång. Men jag vart ändå sugen att prova på ren ull (Kampes 2trådiga) och lite senare på säsongen. Så andra helgen i september gav jag mig ut på vass-jakt igen. Denna gång gick det betydligt mycket smidigare eftersom jag visste nu att jag kunde plocka vass direkt från en cykelbana. Det vill säga; inga pissmyrebett denna gång!
Jag plockade på mig ungefär 130g vassvippor och la ner de i fem liter vatten som jag sedan värmde upp. Lät det småkoka i ungefär en timme innan jag ställde det åt sidan att svalna till nästa dag.
Jag märkte att vassen inte släppte lika mycket färg som förra gången, de kändes liksom mer ”torra” denna gång. Men lite färg blev det åtminstone i badet. Dag två så silade jag bort vassen och förblötte garnet i ungefär 30 minuter innan jag stoppade ner det i grytan. Jag hade redan förbetat garnet med alun för länge sedan så att färgen faktiskt skulle fastna. Denna gång färgade jag på ett ljusgrått garn.
Efter att ha lagt ner garnet i badet så värmde jag sakta upp det till 80 grader och höll det varmt i cirka en timme innan jag drog bort kastrullen från plattan och lät det svalna. Jag var lite lat denna gång så garnet fick ligga i badet i två dygn innan jag sköljde ur det.
Resultatet denna gång blev ju som ni ser inte som förra färgningen med vass. Men eftersom jag färgade på ren ull så visste jag att färgen skulle bli svagare. Tänkte dock att den åtminstone skulle dra lite åt det gröna hållet men det blev mer åt det gula hållet. Kanske var det just för lite färg i badet, dvs för torra vassvippor, och i kombination med rent ullgarn blev alltså färgen inte så stark. Men det var roligt att testa igen, nästa år ska jag nog köra med merinoull igen, för den gröna färgen jag fick då vart ju riktigt najs.
Jag har varit sugen på att färga garn med vass enda sen förra året, men då blev det aldrig av för jag var ute lite väl sent på året. Men i år, i slutet av semestern så tog jag tag att färga garn med vass.
Vi alla vet ju hur mycket regn det kommit den här sommaren, och jag kan säga att även om det ser trevligt och soligt ut på bilden nedan var verkligheten något annorlunda när jag skulle plocka mina vass, eller ja, närmare bestämt vassvippor. Jag tog mig ut efter att det hade ösregnat här i drygt en vecka. Grundvattnet var högt och det är fortfarande (trots en månad nästan har gått sen detta gjordes) vattenpölar som inte tar sig ner i jorden. Hur som helst så hade jag tittat ut ett ställe, en park/stor gräsplätt i närheten där jag visste att det fanns vass. Just denna dag som jag cyklade dit var ju vädret prima, så jag hade på mig sandaler dagen till ära. Jag led cykeln med mig ut på gräsmattan och insåg ganska snabbt att det inte längre är en gräsmatta jag går på, utan snarare en mindre sjö. Sandalerna blev dyngsura direkt och jag sjönk ner. Men när jag ändå redan var blöt tänkte jag att det inte spelar någon roll nu, så jag fortsatte ta mig mot vassen. Väl i närheten av vassen, insåg jag att jag fick lämna cykeln och ta mig igenom ett snår av högt gräs för att kunna komma fram och plocka vassvipporna. När jag klipp några vippor så började alla insekter göra entre. Getingar, mygg och pissmyror. Ja, fötterna som var i blöta sandaler var fulla av pissmyror som bet mig så det sved. Tillslut fick jag nog och ungefär sprang genom snåren tillbaka till cykeln, traskade snabbt genom ”grässjön” och ut på cykelbanan igen, utan tillräckligt med vassvippor såklart.
Jag tänkte att det måste väl ändå finnas något bättre ställe att plocka på, så jag cyklade iväg ungefär 300m och insåg att vassen bokstavligen HÄNGDE ut över cykelbanan där. Ja, där och då, med blöta, svidande fötter av pissmyrebett kunde jag inte annat än att skratta åt mitt extremt dumma val till äventyr. Men glad iaf att jag hittade lite mer lättåtkomligt vass och jag kunde klippa av så många vassvippor jag kände att jag behövde innan jag bar mig hemåt igen.
Väl hemma mätte jag upp hur mycket vassvippor jag hade fått ihop, det blev närmare 933g totalt. Jag la i allt i min största kastrull och fyllde på med vatten till 9 liter. Sen värmde jag på hela badet och lät det vara på spisen i cirka 2 timmar. Denna gång kokade jag inte badet, utan lät det ligga runt 80 grader. Sedan drog jag bort badet från plattan och det fick stå till dagen efter.
Jag silade bort alla vassvippor och kvar i kastrullen var ungefär 6.5 liter färgbad. Detta delade jag upp i två kastruller, dvs hällde 3.25 liter vatten i varje kastrull och hällde sedan i 2 liter vanligt vatten i varje kastrull också. Uppdelningen av färgbadet var för att jag tänkte färga med ett garn jag har köpt på Adlibris för många år sedan, som jag hade en tröjmängd i. Jag ville försöka ha så lika färgbad som möjligt så jag kunde lägga två härvor i varje bad och hoppas på att de blev samma färg i båda baden. Garnet var iaf en vit bas och heter Merino Fine DIY, 100g/400m.
Jag hade förbetat garnet med alun och lät det nu ligga i blöt i cirka en halvtimme innan jag stoppade ner det i färgbaden. Först när jag la ner garnet drog badet åt det brunröda hållet. Men när badet kom upp i runt 60-70 grader så skedde en förändring och hela badet började skifta i grönt istället.
Jag hade på färgbadet med garnet i på spisen drygt en timme, runt 80 grader. När en timme hade gått så stängde jag av plattan, och lät garnet ligga kvar i kastrullerna till nästa dag.
Dagen efter så tog jag upp garnet och sköljde ur det tills det slutade att vara färg i vattnet, och hade även i en skvätt fintvättmedel på slutet. Sedan hängde jag ut garnet på tork i skuggan.
Att färga med vass var verkligen så himla roligt. Färgen blev helt otroligt fin tycker jag. Det är svårt att tro att garnet är växtfärgat tycker jag. Färgen blev så skarp och vacker. Och om det nu är något positivt, så tycker jag härvorna/färgen ser köpa ut snarare. Jag var ganska orolig för att det skulle bli olika toner på de två olika färgbaden jag gjorde eftersom så himla mycket spelar roll när man växtfärgar. Tex temperaturen i baden, kastrullerna, hur lång tid man har på värme osv. Men jag lyckades ju faktiskt få härvor där jag inte ser någon större skillnad på färgbaden alls. Det tycker jag var superroligt att lyckas med faktiskt!
Förra sommaren testade jag på solfärgning för första gången. I år tyckte jag det var dags igen och letade fram min glasburk. Den 1 juli (sista varma dagen för den här sommaren…) gick jag ut på promenad och letade lite växter att ha i detta års solfärgning. Jag hade sett lite renfana runt omkring här där jag bor så det kändes som en självklarhet att stoppa ner i denna sommars burk. Jag hittade också johannesört som jag plockade med mig. Båda de växterna är ju ”kända” växtfärgningsväxter. Ett litet wild card som jag också plockade med var rallarros.
Väl hemma så värmde jag upp lite vatten på spisen och sedan plockade jag fram en härva av Kampes två-trådiga ullgarn och delade upp den så jag färgade 50gram istället för en 100g härva. Garnet var redan förbetat med alun. Jag varvade garnet med växterna och hällde sedan över vattnet. Man kan använda kallt vatten också men jag kände för att ha lite värme i direkt för att ”hjälpa till” med färgningen. Högst upp la jag en plastpåse för att undvika mögelangrepp innan jag stängde ihop burken.
Glasburken har sedan stått utomhus i solen från 1 juli – 11 augusti. Då öppnade jag den och plockade ut garnet och sköljde ur garnet. Jag hade i lite fintvättmedel också för att det inte skulle lukta så mycket. Det hjälpte dock knappt denna gång, var någon väldigt stark doft i garnet så jag tvättade ur det med en skvätt ättika också. Det hjälpte lite mer åtminstone. Sen tror jag att resten av lukten försvinner med tiden. Det luktar inte äckligt, bara någon stark lite konstig blöt blomdoft liksom.
Årets solfärgning fick en extremt stark färg. Det överraskade mig lite faktiskt. Men det är väl kanske den kända johannesörten och renfanan som har gjort sitt. Tycker färgen nästan är neongul och den drar lite åt lime i vissa ljus också! Men det var roligt att färga i år igen och ser nu fram emot nästa års solfärgning.
På min make nine i år så hade jag en ruta med som sa att jag ville göra egna markörer och använda pärlor (från halsband/trasiga halsband) som jag har ärvt från min farmor. Det här med att göra egna markörer är något som jag länge funderat på och velat testa. Så när jag var ledig i somras så beställde jag lite olika små ringa/trådar/klämmor för att kunna sätta igång och prova. Det var lite svårt att veta vad som behövdes och vilka tjocklekar/storlekar på tråd/ringar jag behövde beställa. Jag fick helt enkelt chansa lite och se vad det blev som kom hem i brevlådan.
Jag beställde först och främst några ringar i olika storlekar. Jag tänkte att de stora ringarna kunde jag ha att göra stickmarkörer av och de små ringarna passa bra till att fästa ihop delar med. Sen behövde jag någon sorts tråd. Först letade jag efter metalltråd men efter lite googlande kom jag fram till att det jag egentligen letade efter hete ”tiger tail wire”, någon sorts nylonbelagd tråd om jag förstod det rätt. Så jag köpte en sån i tjocklek 0.38mm. Jag ville också ha några sorts lås-klämmor. När jag höll på mycket med virkning tyckte jag de bästa klämmorna var såna som är lite större och smala/tunna och går och öppna. De heter tydligen ”lever back hook”. Det markörerna har också följt med mig in i stickningen och jag föredrar fortfarande såna. Så jag beställde några såna klämmor och även några vanliga små hummerlås-klämmor (de var dock lite mindre än jag tänkte de skulle vara). Sen behövde man tydligen klämpärlor också. Det var lite svårt med tjockleken på dom så jag beställde två olika tjocklekar.
Först ut så gjorde jag iaf dessa små markörer med bladformade pärlor och några småpärlor. Det svåraste med hela processen var att få till klämpärlorna fint (den som sitter längst ut). Det kan vara så att klämpärlorna är lite för stora ändå för min tråd. Men efter några försök fick jag in någon snits på hur jag kunde göra och lyckades få ihop fem små bladmarkörer. Tycker de blev hur fina som helst!
Efter det gjorde jag varvmarkör som kan användas till stickning för att hålla koll på hur många varv man stickar. Man sticker helt enkelt in stickan i en ny ring för varje varv man stickat. Jag vann en gång en sån här markör på en tävling på instagram och har haft bra användning av den. Den är dock kortare än 10 varv som jag gjort här (första ringen använder jag när jag inte har stickat ett varv).
Jag gjorde också två till små markörer med små gröna glaspärlor som jag tyckte var fina.
Den sista markören för denna gång blev en lite längre där jag pärlade på några småpärlor till lagom längd.
Jag är absolut sugen på att fortsätta göra markörer och har ju många pärlor kvar så nu är det bara för mig att faktiskt sätta mig och göra lite fler!
I början av sommaren var jag jättesugen på att sticka i gult. Ni minns juni då det var så varmt och man hade sommarkänslor liksom. Lene Holme Samsoe släppte också ett nytt mönster som heter Clover Tee och jag blev sugen på att sticka den så jag tänkte ”varför inte sticka den i gult?”. Sagt och gjort så åkte jag upp på stan och köpte mig några nystan av Sandnes Line.
Eftersom jag valde att sticka Musling Tee först och sedan hoppade på teststickningen av Atlantica Summer Sweater så hamnade den här tröjan sist i listan på saker att sticka i sommar. Men när båda de andra tröjorna var klara så fick denna tröja den tid som den behövde. Det var inga konstigheter med tröjan alls. Jag har ju stickat ganska många mönster av Lene Holme Samsoe nu och känner igen hur mönstrena är uppbyggda. Jag tycker alltid plaggen passar på mig så himla bra och blir alltid nöjd med resultatet när jag stickar från henne. Jag tycker också typ att allting hon släpper är jättefint och vill sticka nästan allt hon har släppt om tiden fanns. Funderade på det här om dagen och insåg att hon nog är min favoritdesigner hittills iaf, med tanke på hur många plagg jag stickat av henne samt hur mycket jag faktiskt använder plaggen också.
Det enda som är lite tråkigt med denna tröja är att jag knappt kommer hinna använda den innan hösten. För mig känns den extremt somrig med sin gula färg och jag kunde använda den för första gången igår (11 augusti liksom). Men får väl se fram emot nästa sommar och veta att då har jag den redo för de soliga och varma dagarna. Jag är iaf väldigt nöjd med resultatet och tycker den blev exakt som jag hade tänkt mig.
Jag använde mig av: Sandnes Line (färgnr: 2113) Stickor: 3.0mm & 4.0mm Nål
Jag fick lust att virka en uggla igen. Ni som varit med här länge vet att jag virkade en hel del ugglor för några år sedan. Men nu var det ju ett tag sedan jag gjorde en. Denna blev en present så då är det ju lite extra roligt att virka en, när man vet att den kommer bli använd och inte bara hamnar i något skåp hemma. Just ugglor är något jag verkligen virkat och gett bort. Jag har faktiskt bara en uggla hemma, alla andra jag har gjort har varit presenter.
Jag letade iaf fram lite garn i mina gömmor, närmare bestämt Svarta Fårets Tilda. Det är verkligen mitt bästa virkgarn. Jag tog fram mönstret igen och satte igång och virkade. Det gick snabbt och bra att virka men jag måste alltid ta pauser med virkningen för annars får jag ont i nacke/rygg. Jag var lite tveksam på mitt färgval när jag började men när mönstret växte fram tyckte jag ändå det funkade bra. Och så här i efterhand är jag faktiskt väldigt nöjd med färgvalet. Starka färger som gör att mönstret framkommer fint.
Jag använde mig av: Svarta Fåret, Tilda Virknål nr: D Nål Stoppning
