Stickade blåbärsvantar

Förra hösten var jag i Nora en dag och gick runt och tittade lite. Där hamnade jag i någon liten handarbetsbod och fick syn på boken ”Sticka och virka” av Jenny och Kamilla Alderbrant. I den fanns ett mönster på lingonvantar som jag tyckte var väldigt fina. Jag tänkte där och då att det kommer ta år och dar innan jag kan flerfärgssticka, eftersom jag precis hade lärt mig sticka, men bestämde mig ändå för att köpa med mig boken hem. Under året 2021 har jag försökt sticka och virka lite mer från böcker som jag har köpt och har varit väldigt sugen på att lägga upp dessa blåbärsvantar. Jag hade ju hunnit prova på lite flerfärgsstickning under julen med julvanten 2020 i alla fall. Garnhärvans podcast har också haft en sagoKAL under sommaren och tyckte att dessa blåbärsvantar kunde passa bra in där. Med tanke på Puttes äventyr i blåbärsskogen som jag läste när jag var liten.

För mig blev det alltså inga lingonvantar som mönstret är uppstickat i boken. Blått har varit en favoritfärg väldigt länge för mig och jag kände direkt när jag såg mönstret att jag ville göra blåbärsvantar istället. Dessutom älskar jag blåbär, det om något är ju verkligen skogens guld. Vantarna gick hur som helst ganska bra att sticka bortsett från några små missöden. Jag hade lite problem med stickfastheten först men det löste sig och jag fick köpa hem nya stickor. När jag började sticka hade jag också glömt lite hur flerfärgsstickningen funkade men det kom snabbt tillbaka till mig när jag kollade upp lite youtubeklipp.

Det enda större misstaget jag åkte på med dessa vantar var det klassiska ”sticka två högervantar”. Jag körde nämligen på i mönstret och läste från samma håll och insåg det precis när jag hade stickat klart bladranden på vante nr 2, dvs jag hade stickat nästan 1dm. Där föll verkligen lusten till botten kan jag meddela men jag sov på saken och bestämde mig dagen efter att det helt enkelt fick vara så. Egentligen ska alltså blåbären som finns före bladen vara spegelvända. Jag löste problemet med att börja kolla på mönstret från andra hållet efter bladremsan istället. Så allt från lövdelen och uppåt har blivit rätt enligt mönstret iaf och tummen hamnade på rätt ställe. Känner mig verkligen tacksam att jag kom på felet innan jag hade kommit upp till tummen eller ännu värre stickat klart hela vanten. Då vet jag inte om de här någonsin hade blivit klara.

Mönstret i sig var okej. Jag förstod dock inte att jag stickade den längre versionen med den ”gröna” kanten först. För på bilderna i boken har vanten börjat stickas från den första vita kanten. Så det där gjorde mig lite förvirrad och jag hade nog också hoppat över den gröna kanten om jag hade förstått det innan jag började sticka (mudden är lång nog ändå). Hade varit bara med bara en liten notis om att vantarna på bilden inte var exakt lika som vantarna i mönstret. Men annars flöt det på bra förutom att jag då glömde läsa mönstret från ”fel håll” på vante nr 2.

Är jag då nöjd med dessa vantar? Ja! Jag är så nöjd. Jag var lite orolig att de skulle bli för små först för den första jag stickade kändes lite tajt. Jag hade väl dragit åt lite väl hårt i flerfärgstickningen. Men det löste sig faktiskt väldigt bra sen i blockningen så det är jag riktigt glad över och nu passar de mina händer jättebra. Och dessutom tycker jag de blev hur fina som helst! Tänk att jag kan sticka såna här vantar redan, har ju bara hållit på med stickningen i ett år. Allt går om man bara vill!

Vilket team är ni? Blåbär eller lingon?

Jag använde mig av:
Filicolana Arwetta (145, 101, 148)
Sticka: 2.0 (rundsticka)

Mönstret finns i boken ”Sticka och virka” av Jenny och Kamilla Alderbrant eller på jennypennys hemsida: https://jennypenny.se/monster/vantmonster/lingon-vantar.html

  • Inläggskategori:Vantar
  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer

Peacock Tee – En stickad t-shirt

Jag fick syn på Peacock Tee på Garnhärvans podcast i mitten av juni någon gång. Tone hade stickat en sån till sig i cremevitt och jag blev sjukt sugen på att bara kopiera hela tröjan. Den var så himla fin i den färgen. Jag letade upp mönstret direkt och köpte det. Min plan var att beställa hem garnet men det var söndag så jag tänkte att jag kan beställa i veckan. På måndagen skulle jag åka upp på stan för ett ärende och innan det satt jag en liten stund och kollade på instagram. Typ det första inlägget jag såg var att min lokala garnaffär hade lagt upp en bild på en låda med Sandnes Line som hon skulle rea ut med start den dagen. Exakt det garnet jag behövde till tröjan ju! Jag typ kastade mig på cykeln och cyklade iväg till stan och var väl vid garnaffären några minuter efter att den hade öppnat bara. Det fanns inte jättemånga nystan av varje färg och tyvärr fanns det bara typ 4 nystan av den cremevita jag ville ha med i rean. Men så fick jag syn på denna gröna och tänkte att den är ju också fin och dessutom passar färgen bra året runt! Så jag slog till på det och köpte 6 nystan. Så här i efterhand är jag så nöjd med färgen. Tycker den är himla fin! Men är också sugen på att göra en i cremevitt också framöver.

Alltså det jag föll för med denna tröja var ju ändå mönstret. Det är någonting med det där små ”vågorna” och hålen som tilltalar mig extremt mycket. Tror faktiskt detta kan vara den finaste stickade t-shirt-tröjan jag sett. Den träffade verkligen rakt in på min klädstil (om jag nu har någon sådan).

Själva tröjan har faktiskt gått väldigt bra att sticka. På mönsterdelen på tröjan fick jag kolla upp lite maskor hur man gör men när jag väl lärde mig det så gick det jättebra. Det var också lite förkortade varv i ryggen och det var jag också tvungen att kolla upp. Men blev förvånad över hur enkelt det kändes med förkortade varv denna gång jämfört med förra gången jag gjorde det (min andra tröja). Kanske är det för att jag har mer koll på hur man ens gör räta och aviga maskor så jag kunde koncentrera mig mer på bara vändningen på förkortade varvet och inte behövde tänka på exakt allt. Övning ger färdighet brukar de ju säga.

Jag har hört att lin/bomullgarn har en förmåga att växa lite på längden (och kanske bredden också?). Så vi får se hur denna blir efter lite användningen. Älskar att jag prickade så rätt med storleken också. Tror det kan vara första gången jag verkligen tycker ett stickat plagg jag gjort själv passar perfekt! Just nu är jag iaf väldigt nöjd med den och ser fram emot att få använda den!

Jag använde mig av:
Garn: Sandnes Line (6 nystan, 2340)
Stickor: 3.0, 4.0 (enligt mönster)

Mönster: https://leknit.com/shop/peacock-tee-se-509p.html

Växtfärgat garn på kanadensiskt gullris

Nu har färgningsgrytorna varit framme igen. Denna gång fick jag inspiration när jag var ute på en joggingrunda. Jag sprang förbi en äng full med stora gula blommor. Tänkte direkt att där kan jag plocka några blommor och testa färga garn med, men visste inte riktigt vad blomman hete. Så när jag kom hem igen så började jag med att kolla i min fältflora och med lite hjälp av Google också så kom jag fram till att det var någon sorts gullris. Höstgullris eller Kanadensiskt gullris. Är fortfarande inte helt säker på vilken sort det är, men tycker det ser mer ut som kanadensiskt gullris så jag säger väl att det är det (tills någon får rätta mig).

Hur som helst så gick jag tillbaka till ängen dagen efter och klippte ner några blommor och tog med mig hem i en papperskasse. Väl hemma klippte jag sönder allt i mindre bitar och la ner i kastrullen. Kokade upp det tillsammans med 5 liter vatten och lät det koka i en timme. Sen fick det svalna och jag lät grytan stå i 2 dygn. Sen silade jag bort växterna och la ner några gram alun i vattnet. Jag tvättade garnet med olivtvål innan färgningen och lät det ligga i vatten ungefär en halvtimme.

Sen var det dags för själva färgningen. Stoppade ner garnet när färgbadet fortfarande var kallt och värmde sedan sakta upp till ungefär 80 grader. När temperaturen väl hade kommit upp i grader så höll jag den temperaturen i en timme. Det syntes att garnet hade fått färg då men jag lät sedan färgbadet svalna och stå i 2 dygn till.

Sen var det dags för det spännande att skölja ur garnet för att se hur färgen blivit. Denna gång satt i alla fall färgen fast, till skillnad från förra färgningsförsöket. Visst att garnet blödde lite i början men efter att jag hade sköljt garnet några gånger så slutade det släppa färg. Jag hällde också i lite ulltvättmedel och gjorde en liten snabb och försiktig tvätt för att få bort lite lukt från garnet. Sen lät jag garnet torka och kunde sedan två dagar senare nysta upp garnet!

Denna process var väldigt rolig att göra. Jag följde inte något recept denna gång från min färgningsbok (Naturlig färgning), utan jag gjorde bara lite som jag kände för. Också väldigt spännande att se vad det blev för färg och det var roligt att färga på ullgarn igen efter mina två senaste ”misslyckade” färgningsförsök. Jag gillar verkligen färgen som blev, den drar lite mot det gröna hållet i vissa ljus, och mer mot det gula i andra ljus. Har 3 härvor till av detta ullgarn (som är Kampes tvåtrådiga) så nu ska jag bara komma på vad jag ska färga här näst!