Wonderland Wrap CAL – process

Det var ett tag sedan nu som jag skrev något här. Februari gick förbi hur fort som helst och jag hann knappt med att virka något alls. Dels berodde det självklart på att skolan gick först, men jag gjorde även en liten operation (inge farligt) som gjorde att min arm var tvungen att vara stilla i några veckor. Mitt fokus låg därför på att få klart februarivimpelns mönster samt att kunna påbörja marsvimpelns design lite innan operationen, beroende på hur det skulle gå att kunna använda armen efter det. Nu gick det dock väldigt bra så jag kunde komma igång med virkningen igen i slutet av februari som tur var. Mycket glad över det!

Så den sista veckan i februari schemala jag en halvtimme om dagen till virkning för jag har saknat det så mycket. Ibland på kvällar efter en hel dag så känner jag att jag inte ”orkar” virka ens för jag är så trött. Men grejen är oftast den att om jag väl sätter mig så orkar jag visst en liten stund iaf, som till och med kan bli två timmar istället för en halvtimme, bara man sätter sig ner. Ibland får man tvinga sig in i något som man tycker är roligt också bara för att inse när man väl sitter där med en kopp te, en semla, en podcast och sin virkning hur underbart och VÄRT det är. Någon som känner igen sig i mina tankar kring detta?

Fettisdagen eller snarare kvällen bestod av hembakad semla, te, podcast Bhooked och virkning <3

Hur som helst, jag håller ju på med @supercutedesigns CAL Wonderlandwrap. Jag ”ligger efter” nästan exakt 2 delar. Jag har två rader kvar sedan avslutar jag del 2 på CAL:en. Del 4 släpptes i måndags. Men finns ju ingen som säger att man måste virka delarna när de släpps så jag tar det i min fart denna gång. Håller mig undan en aning från calens hashtags för att inte bli så spoilad om hur den kommer att bli tillslut. Det gör ju dock att man tappar en del av det som är roligt med en CAL, nämligen gemenskapen. Men så får det helt enkelt vara denna gång! Jag har ju dock gemenskap med min mamma istället som virkar på CAL:en också. Hon har kommit längre än mig iaf hittills, får se om jag kommer ikapp henne innan det är slut!

Nu vet ni iaf hur läget är och att jag virkar på bakom kulisserna så gott som det går. Jag hoppas på att mars månad inte ska stå lika ekande som februari här på bloggen. För jag saknar blogga och virka när jag inte kan göra det! Om vi inte hörs tidigare hörs vi iaf den 15e med en ny vimpel. Det kan jag lova!

Mönster till CAL:en hittar ni här: https://hobbii.se/cal-wonderland-wrap

Detta inlägg har 4 kommentarer

  1. Linnéa

    Jag känner igen mig i att sakna orken att sticka (i mitt fall) ibland. Det har väl mycket att göra med att livet är i full rulle hela tiden och man inte har någon lust med något. Men det är ju som du säger att det ger väldigt mycket att faktisk sätta sig ner och göra det. Att arbeta med händerna är så viktigt för ens mentala återhämtning.

    1. Annika

      Ja exakt, man gör allting man måste hela tiden och den lilla tid man har över känner man sig så trött. Men ja man får försöka att bara sätta sig ner, det ger jättemycket <3

  2. Susan

    Oh, wow, the Mojave Azurite colorway is gorgeous! I’ll order some one of these days. (Please forgive the English. There aren’t many opportunities to pick up Svenska in the US Midwest.) Tack! 🙂

Lämna ett svar till Susan Avbryt svar