För några helger sen så skrev Maja Karlsson på instagram att hon skulle ha en KAL med ”sticka vantar över en helg”. I september så var jag på hennes boksläpp i Guldsmedshyttan när hon presenterade sin nya bok Vinterstickat och där fanns också alla stickade plagg uppstickade. Jag köpte såklart boken och funderade genast på vad jag skulle vilja sticka ur den. Klok som jag var så beställde jag garn till vanten Vargavinter, så jag hade ju det garnet liggandes redo för just ett vantprojekt när Maja i oktober sedan berättade om vanthelgen. Jag tänkte att jag nog inte skulle hinna sticka klart ett par vantar på en helg, men det hann jag faktiskt!
Vantarna är stickade i Álafosslopi, och det var ju ett rejält tjockt garn att sticka med. Tänkte först att jag var off stickfastheten och att de skulle bli för stora, men det visade sig att jag var helt rätt och de blev faktiskt perfekta i storlek. Det var roligt att sticka med sånt tjockt garn eftersom det växte fort. Dessutom så var det lite orangea/ljusgröna ploppar i det gröna garnet så det var roligt att sticka med när det dök upp såna små tweedploppar ibland.
Ett snabbt och enkelt projekt iaf och jag stickade klart den första vanten på lördagen och den andra på söndagen. Sen tog det ungefär 3 dagar för dom att torka efter blockningen eftersom de är så himla tjocka! Men de kommer bli bra att kunna använda i vinter!
Jag använde mig av: Ístex Álafosslopi (fg: 9966, 0051) Stickor: 4.5 mm & 5.0 mm
I somras tog jag en tripp till Västerås och var inne på en garnaffär och klämde och kände på garnet Cascade 220. Har hört mycket om det och även haft folk i min närhet som stickat fina tröjor i det. Så jag var sugen på att testa och bestämde mig för att köpa med mig en tröjmängd hem.
Så i augusti påbörjade jag denna och för någon vecka sedan blev den klar. Det var första gången jag gjorde någon italiensk uppläggning och jag tycker att uppläggningen på halskanten blev lite konstig. Den blev okej, men själva uppläggningskantens maskor känns lite större än de vanliga maskorna i resårstickningen precis under. Men tycker åtminstone det blev okej, och jag tror inte någon annan kommer tänka på det. Speciellt inte någon som inte är stick-intresserad. Jag maskade av med italiensk avmaskning också, och det har jag ju gjort många gånger. Brukar dock inte göra förberedande varv innan avmaskningen, men det gjorde jag denna gång för det stod så bra förklarat i mönstret. Mönstret i sig var för övrigt superbra och välskrivet. Kan verkligen rekommendera om man vill ha ett basmönster på en raglantröja.
Garnet var väldigt härligt att sticka med, det flöt på bra. Maskorna lägger sig också något otroligt jämt med detta garn, så blir ju ett fint resultat tycker jag. Det är också det mjukaste 100% ull och inte superwash-garn jag någonsin känt på. Vill man ha ett mjukt ullgarn så tycker jag man ska kika in det här garnet! Jag kommer iaf köpa mer av det.
Jag använde mig av: Cascade Yarn, Cascade 220 (fg: 1812) Stickor: 3.0mm, 3.25mm, 4.0mm Nål Sax
För några helger sedan så sorterade jag lite i min stash, och insåg återigen att jag har ganska mycket garn. Eller det beror ju på vem man jämför med. Jag har inte så många tröjmängder liggandes, men jag har ganska mycket olika små nystan. Så jag såg mitt höstgarn som jag köpte förra året på sy- och hantverksfestivalen, och tänkte att det kunde vara trevligt att sticka något med det nu när det börjar bli höst. Så jag började leta lite mönster på Raverly och fick syn på Smith’s Gloves halvvantar. Garnet jag letade till passade ju inte alls till detta mönster, men jag blev förälskad i mönstret så jag letade fram ett annat garn (rest från Vertices Unit, egentligen köpt som ett alternativ på ränderna till min Lorette) och satte igång.
Visade också mönstret för min stickvän och hon gillade också det så vi körde som en liten miniKAL. Jag vet inte hur många gånger jag har repat på den vänstra vanten, jag började nämligen med att ta sticka nr 3.0, enligt mönstret. Stickade upp ungefär 5 cm på mudden och insåg då att jag tyckte de blev alldeles för breda. Jag gillar inte när halvvantar är lösa, jag föredrar verkligen att de sitter på handen så man kan använda dom när man skriver på ett tangentbord tex. Sagt och gjort, jag repade upp allt och gick drastiskt ner till stickor 2.0 mm istället och började sticka på igen. Testade på handen efter stickningens gång och det kändes bra runt handleden, så jag körde på upp till några varv efter tummen. Då provade jag vanten igen och insåg att efter avdelning från tummen blev vanten extremt tajt över bredaste delen på handen. Så jag la undan stickningen någon kväll och tänkte att ”det kanske bli bra ändå”. Testade igen nästa kväll och kände att nej jag vill helst inte ha blodstopp i fingrarna när man har på sig vanten… Så jag repade upp hela igen. Bytte till stickor 2.5 mm och hoppades nu på det bästa. Stickade hela vanten och kände att den blev bra i storleken. Maskade av och tyckte att jag nog hade gjort lite för hård avmaskning, men stickade klart tummen och tänkte att det kan jag nog leva med. Sen stickade jag höger vante och efter att ha maskat av den också, där jag faktiskt tänkte på att göra en lös avmaskning så insåg jag hur mycket bättre den blev. Så ja, återigen till att repa på vänster vante… jag plockade försiktigt upp avmaskningen och avmaskade igen, fast lösare. Så mycket bättre blev det! Så tillslut hade jag stickat klart båda vantarna.
Ser lite roliga ut när de inte sitter på handen
Mönstret var bra skrivet men jag upptäckte två frågetecken. Det ena var ett faktiskt mönsterfel, det fattades 6 maskor på storlek XS/S som jag stickade på varv 7-10. Jag har skrivit anteckningar om det på min Ravelry-projektsida HÄR, så titta in där om du tänker sticka vanten. Det andra lilla frågetecknet var angående projektbilderna som hon hade lagt upp. I mönstret står det nämligen vilken vante som är vänster och vilken som är höger. Men tittar man på projektbilderna så har hon på sig vantarna tvärt om på de flesta bilderna. Det var lite förvirrande när bild och text inte stämde överens. Men jag har på mig vantarna på mina bilder som det står skrivet i mönstret.
Nu när vantarna är klara så är jag verkligen så nöjd. Tycker de är jättesnygga och jag kan verkligen rekommendera att sticka ett par (dessutom är mönstret gratis). Det var roligt trots att jag fick lite problem längst vägen. Men jag kan absolut tänka mig att sticka ett par till i framtiden, nu vet jag ju vad som behöver göras för att få de perfekta.
Jag använde mig av: Fru Fjellman, Merino Sock (Färg: Teddy) Stickor nr: 2.5mm Nål
Fick syn på Cercis på Ravelry en dag och föll för den direkt. En tröja som var stickad i lite tunnare garn och hade hålmönster på ärm och mönstret följer även med som en panel på båda sidorna av kroppen. Mönstret är gratis och det tyckte jag var helt galet för tycker verkligen tröjan är superfin och den förtjänar mer uppmärksamhet än vad den har.
Förra våren så köpte jag garnet Merlin från Fru Fjellman och jag har sedan dess funderat på vad jag ska göra med det. Det är en blandning av merinoull och lin. När jag hittade detta mönster så kände jag direkt att jag ville använda mitt Merlin-garn. Sagt och gjort så satte jag igång och stickade mig en tröja. Mönstret var lätt att följa och jag tycker ju också det är roligt att sticka hålmönster. Garnet gick bra att sticka med, men det enda jag tycker är att lintrådarna blir lite väl synliga i det slutgiltiga plagget. De sticker liksom ut lite lintrådar ur själva tyget och påminner om katthår nästan. Men det kanske faller bort med tiden, vad vet jag!
Jag blev iaf ganska nöjd med tröjan. Skulle jag sticka den igen hade jag gått ner en storlek för jag tycker det blev lite för mycket positiv ease. Kan vara för jag var inställd på att den skulle sitta lite mer tajt, för det gör den på projektbilderna (kika in dom förresten på Raverly, gör mönstret mer till rätta än mina bilder). Men jag var nog off lite i stickfastheten. Sen älskar jag verkligen färgen på garnet, men mörka färger gör ju sig inte bäst med spets-mönster. Mönstret försvinner ju lite när garnet är för mörkt. Men jag kommer absolut använda tröjan och tycker den är fin, den blev bara kanske inte exakt så som jag hade en bild av i huvudet när jag startade upp projektet. Älskar dock den mörkblåa färgen, den är så himla fin!
Jag använde mig av: Fru Fjellman, Merlin Stickor 3.0 & 3.5
I början av april när mina större projekt tog slut så hade jag en liten stickdipp och kände att det var lite svårt att komma igång med något. Men samtidigt som det så släpptes detta mönstret, Tittygaga socks, där mönsterpengarna gick till någon sorts insamling av bröstcancer (den första veckan mönstret var live). Mönstret är skrivet av Nancy Wheeler som har podden Knit Sip Happy på youtube, en av mina favoritpoddar, så det kändes lite kul att testa något mönster från henne. Jag köpte iaf mönstret och letade upp ett garn som legat i stashen ett bra tag. Kändes kul med lite färg efter att ha stickat mycket i vitt och grått under vintern/våren. Sockorna var roliga att sticka med lagom mycket som hände på varje varv. Jag tror kanske att det hade varit aningen finare med enfärgat garn eller spräckligt garn kanske. Men tycker ändå de blev bra. Jag stickade båda sockorna samtidigt på magic loop, och som ni kan se så randade de sig inte exakt likadant. Men jag stör mig inte alltför mycket på det ändå, de är trots allt bara ett par sockor, och de lyckades få igång min sticklust igen.
Jag använde mig av: Svarta Fåret, Frost (609) Stickor nr: 2.25
Kuutar wrap cardigan – min nyårsuppläggning är klar! Egentligen blev den klar i slutet av mars men jag har inte haft lust att fota den förrän nu. Men bättre sen än aldrig ändå!
Jag fick syn på Kuutar Wrap förra året hos Sari Nordlund, och den har egentligen ett snöre som man ska knyta runt i midjan samt är kortare än vad jag har gjort den. Kika in den här om du är nyfiken på orginalet: https://ravel.me/kuutar-wrap-cardigan. Hur som helst så blev jag förälskad i spetsmönstret som följer kanten hela vägen och jag kände direkt att jag ville göra en långkofta av den istället. Liksom ännu mera mönster!
Den var faktiskt rolig att sticka också, även fast den stickas fram och tillbaka. I början var det lite mycket att hålla koll på när man skulle göra mönstret samtidigt som ökningar vid ärm. Men efter att jag tog mig förbi den biten så tyckte jag det flöt på bra. Kul att det händer något varje varv. Dock blev jag lite trött i armen av alla aviga varv, så fick ta det lite lugnt med stickningen.
Jag är iaf mycket nöjd med hur tröjan blev. Tycker verkligen mönstret är så himla vackert. Den är stickad i en tråd mohair och en tråd merino. Det ska bli lite spännande att se hur jag tycker mohairen funkar mot huden. För jag har bara stickat en tröja förut med mohair och den tycker jag kliar en del. Till den gamla tröjan hade jag använt Drops Kid Silk Mohair, men till den här så har jag testat KFO Soft Silk Mohair. Så jag hoppas verkligen att den kommer kännas skönare. Jag har hört på någon podd någon gång att mohair kan kännas lite annorlunda beroende på fabrikat. Så håller tummarna för att denna ska kännas bättre för min hud. Annars går det ju att ha en tunn långärmad tröja under.
Jag använde mig av: Knitting for olive, merino (putty) Knitting for olive, soft silk mohair (putty) Stickor 4mm & 5mm
Present nummer två som jag virkat under början av detta år kommer här. En stickad slipover som heter Kusinernas slipover och finns med i boken Vintervarmt av Agnes Brandels. I boken är den stickad i merinoull men efter lite grävande i mitt garnskåp så bestämde jag mig för att testa sticka den i Sandnes Line. Ville ha lite mer sommarkänsla över hela slipovern, vilket jag också tyckte det blev med Line.
Det var faktiskt riktigt roligt att sticka den här, och det gick väldigt fort. Mönstret består av fyra rader som upprepas och det var lätt att läsa av stickningen och veta var man var hela tiden. Enda problemet jag hade var när jag delade av för ärmhålen och skulle sticka framdelen fram och tillbaka. Då hamnade jag på något vis i otakt och fick göra varven som skulle vara räta egentligen aviga. Så det blev lite onödigt många aviga maskor där, som egentligen hade kunna stickas räta. Bakstycket såg jag till att det blev rätt så att jag kunde göra räta varv räta och aviga varv aviga. Det blev lite mer flyt då.
Så här i efterhand kanske jag hade lagt till ett till knapphål på axeln också för storleken (86/92) som jag gjorde. Jag tycker att ett knapphål kanske inte riktigt orkar hålla uppe hela axeln så att säga. Hade jag haft två hål så hade det nog axeln suttit uppe lite bättre. Men det kan också bero på att jag stickade i Line istället för Merinoull, hela plagget är nog aningen tyngre än det skulle vara med merinoull.
Annars är jag supernöjd med resultatet. Jag tycker den där ”våffelstrukturen” är väldigt fin.
Jag använde mig av: Sandnes Line (färgnr: 1015) Stickor: 3.5mm & 4.0mm Knapp
Mönstret heter ”Kusinernas Slipover” och finns i boken Vintervarmt av Agnes Brandels.
I min lilla julkalender som mamma plockade ihop till mig på sy och hantverksfestivalen i höstas så fick jag fem små minihärvor som hörde ihop färgmässigt. Det var ett paket med minihärvor köpt hos Manduzana. Färgerna var verkligen superfina ihop och jag gillar att alla drog åt det mörkare hållet. På min Make Nine för i år så tog jag med en ruta att använda minihärvorna till något. Jag ville inte att de ska bli liggandes och bara se fina ut. Så i januari bestämde jag mig för att sticka en Vertices Unit.
Jag har inte stickat någonting av Stephen West förut så detta blev första gången jag gjort något från honom. Det var intressant hur sjalen är uppbyggd och det kändes som jag lärde mig nya sätt att se hur man kan bygga upp stickning. Man stickar liksom från ett hörn till ett annat, men i de olika ”blocken”. Precis när jag hade köpt mönstret så kom en uppdatering på mönstret på Ravelry också med lite film-snuttar på vissa moment i sjalen, det uppskattades av mig iaf.
Att bara använda minihärvorna till sjalen hade inte räckt, trots att jag gjorde den mindre varianten av sjalen. Så jag letade lite hemma och hittade ett fingering garn av Fru Fjellman också (det bruna), som jag använde för att fylla ut med. Jag bestämde mig också från början att sjalen kommer få bli som den blir, jag hade ingen plan för hur jag skulle använda färgerna när jag körde igång. Och redan första delen (den gröna & bruna) så räckte inte det gröna garnet hela vägen, så där fortsatte jag helt enkelt med brunt på den lilla bit som var kvar.
Men jag tycker sjalen blev fin, den känns väldigt lagom i storleken och färgerna är fina ihop. Ska bli roligt att använda den, men nu kanske den blir liggandes till hösten ändå eftersom snart behöver man inte ha några halsdukar längre.
Jag använde mig av: Manduzana, Dark Joker, Merino (5x20g/85m) Fru Fjellman, Merinosock (färg: Teddy) Stickor 3.5mm
En kofta har blivit färdig, nämligen Ärg. Mönstret släpptes i höstas i en kollektion av Järbo, och jag tyckte att det såg ut som en väldigt fin baskofta. I mönstret är den dock kortare och uppstickad i ganska stark grön färg. Jag ville ha min lite längre och var (och är fortfarande) sugen på basplagg, dvs jag valde istället en väldigt mörk grå nyans på garnet. Garnet är Llama Silk så det är ett lyxgarn för min del iaf. Jag hade aldrig stickat i det innan och när jag fick hem det och öppnade upp paketet blev jag faktiskt överraskad hur mjukt garnet var. Kan vara det mjukaste garnet jag någonsin känt på! Blev även extremt nöjd med mitt färgval, det är mörkt grått men liksom skiftar lite i några vitare/gråare toner på vissa ställen, det känns som en levande färg och inte så platt.
Mönstret gick okej (lite oklart på vissa ställen hur man skulle göra) att sticka efter och jag ändrade som sagt längden på tröjan. Så jag struntade helt i att göra minskningar på kroppen och körde bara på med rak kropp tills jag tyckte att tröjan blev lagom lång.
Om min förra tröja, Cassiopeja, blev ganska misslyckad på många plan så kan man väl säga att den här tröjan blev precis tvärt om. Jag tycker den blev hur bra som helst! Det stickade materialet, fallet i plagget, knappvalet, färgen, längden på kropp och ärmar, hur den sitter på min kropp (speciellt axelpartiet är som gjort för mig). Allting känns verkligen superbra med denna tröja. Det enda tråkiga var väl att den är stickad fram och tillbaka (vilket jag inte är jätteförtjust i), samt att sticka knappkanter. Tycker det är så tråkiga att göra knappkanter, för det känns som man har stickat klart tröjan men så har man de där nedrans knappkanterna kvar när man väl maskat av kropp och ärmar!
Men nu ska det iaf bli lite spännande att använda koftan och se hur garnet beter sig vid användning, samt se om den håller formen. Jag hoppas verkligen det, för i så fall så har jag hittat ett bra basmönster att kunna sticka fler koftor av!
Jag använde mig av: Järbo garn, Llama Silk Stickor: 3.0mm & 3.5mm
Här kommer en riktig långdragare; koftan Cassiopeja. Egentligen har Cassiopeja en mönsterdel längst ner som är lite julinspirerad, men jag tänkte att jag kunde göra tröjan utan mönstret. Så denna la jag upp i början på 2023, dvs över ett år sedan. När jag la upp den var jag lite osäker på storleken för jag låg mellan två storlekar. Jag bestämde mig för att jag åtminstone inte ville ha en för liten kofta och valde den större storleken. Jag stickade tom en provlapp. Tröjan stickas nerifrån och upp och jag anade faktiskt oro redan från början, när jag stickade ärmarna, att den kanske skulle bli för stor. Men beslutsam om att jag inte ville ha den för liten så fortsatte jag ändå. Kroppen stickades och när jag väl hade satt ihop ärmar och kropp och kunde testa tröjan så insåg jag att den nog kommer bli för stor. Bromsade jag då och repade upp? Nej, såklart inte, jag hade ju nästan stickat klart en hel tröja och fortsatte tills den var färdig.
När tröjan väl var färdigstickad så skulle man sticka knappkant och steeka tröjan (=dvs klippa upp den). De där stickade knappkanterna tog mig x antal försök för jag förstod inte alls hur man skulle göra genom att läsa mönstret. Blev faktiskt lite irriterad på mönstret just där också för det var så otydligt (rekommenderas inte om det är din första kofta med knappkant kan jag iaf säga så här i efterhand). Jag minns att jag plockade upp maskor åt fel håll så knappkanternas baksida (som skulle sys fast inne i tröjan) hamnade på framsidan. Sen var det också första gången jag skulle steeka en tröja också, så det var ju mycket tänkande och lite nervöst med det också. Men den processen gick iaf bra, jag sydde två sömmar på maskinen och klippte sedan mellan dessa mitt fram. Eftersom tröjan är stickad i rent ullgarn så var jag inte så orolig heller att något skulle gå fel, eftersom ullgarn typ ändå hakar ihop i sig själv.
I somras när tröjan väl blev färdig, så blev den liggandes eftersom jag inte hade några knappar till den och dessutom var/är den för stor för mig. Jag tyckte dessutom inte om färgen på garnet heller när den blev uppstickad, det är mer en gul vit än en vit nyans, vilket jag egentligen inte ville ha. Så mycket jobb och tankekraft som jag la ner på koftan och sen ändå så mycket som kändes fel. Därav blev den liggandes, och liggandes och liggandes. Till februari nu i år när jag skulle köpa knappar till en annan kofta jag har stickat färdigt precis. Då tog jag med Cassiopeja och letade knappar, om jag hittade några? Nej! Ingenting passade tyckte jag där och då. Jag hamnade dock senare in på Systrana Grene och fick syn på några billiga träknappar som jag där och då tänkte att jag skulle kunna testa växtfärga. Jag köpte knapparna och när jag väl kom hem så insåg jag att de ändå skulle passa till Cassiopeja, så jag sydde helt enkelt fast de där istället och äntligen kunde jag känna mig färdig med henne. SÅ SKÖNT!!
Just nu känns det mest skönt att tröjan är klar, och jag känner inte jättemycket glädje över den. Men vi får se, kanske ger jag bort den eller så får jag använda den som en lite oversizetröja om mina tankar om alla misslyckanden försvinner i framtiden.
Jag använde mig av: Ölands ullcentrum, 3tr Stickor: 3.5mm/4.0mm
