En stickad bebis/barnkofta

I september blev jag av någon anledning väldigt sugen på att sticka något till en bebis. Konstigt för jag har inga bebisar i närheten av mig men jag ville bara sticka smått helt enkelt. Jag tänkte till 100% att jag skulle försöka leta upp ett garn jag hade hemma och sticka med och ville även använda ett gratismönster. Så jag letade runt men tyckte inte jag hittade något passande mönster eller garn. Tillslut kom jag på att jag hade sett något bebismönster i tidningen Stickat & sånt. Hittade koftan i tidningen och tänkte att den kör jag på. Hittade också ett bomullsgarn i mina gömmor som hade samma löplängd som det rekommenderade garnet (dock var det ett merinoull-garn som var original).

Koftan stickades fram och tillbaka och själva mönsterdelen på oket var roligt att göra. Det var lite förvirrande i diagrammet bara för maskbeteckningarna betydde olika saker på det räta och det aviga varvet. Så jag fick vara med lite i huvudet när jag stickade det partiet. Jag vet också att jag har ojämn stickfasthet på ”fram och tillbaka” stickning. Ett varv blir mycket lösare maskor än på det andra varvet, så det blir en aning randigt. Man kan justera det med att ha olika stickstorlekar men jag orkade inte hålla på att prova det så jag körde bara på. Jag hade också otroligt lös stickfasthet på kroppen för jag testade såklart inte min stickfasthet innan jag började. När jag kom till ärmarna så valde jag att sticka runt med magic loop och jag insåg direkt att det blev en helt annan stickfasthet där. Även om jag visste det så orkade jag inte med att försöka ändra på det, så jag körde bara på. När en arm var klar så var jag så sjukt missnöjd men hade ingen som helst lust till att repa upp (för jag vet inte hur man repar större partier än), och jag hade ingen lust att sticka den andra ärmen heller. Men jag tog tag i det ändå för jag ville heller inte ha ett ufo liggandes. Så jag stickade den andra ärmen och sen lät jag tröjan ändå ligga några veckor.

Låt oss ta en sekund och konstatera att jag har heller ingen aning om ärmarna ens är i en lagom längd för en bebis ska kunna ha på sig koftan. Med tanke på att stickfastheten var så off på kroppen så är det ju nästan snarare en barntröja på kroppen men med bebisärmar? Ja vi får väl se om denna kofta någonsin kommer användas. Kanske till något gosedjur eller liknade annars. Vem vet!

Iaf efter några veckor tog jag upp koftan, fäste trådar och virkade två band och sydde fast istället för att ha någon knäppkant som koftan egentligen skulle ha. Kanten rullar sig ändå så det går ju att ha koftan så där öppen med en rullkant istället tänker jag. Jag har inte blockat tröjan än, men tror inte det kommer hjälpa heller eftersom stickfastheten är så off. Det är trots allt bomull också. Så ja, nu är den klar och jag blev inte nöjd och hela processen var egentligen ganska tråkig eftersom jag snabbt insåg att allt bara blev fel. Men i och med livet (studier som tar så mycket energi) så behövde jag bara köra på med mitt handarbete så det fick bli som det blev helt enkelt. Fanns ingen ork till att göra något perfekt och stanna upp och tänka angående fel, samt att det behövde inte bli perfekt heller för den var inte ens tänkt till någon. Det är svårt när man inte behärskar en teknik så bra att ändra och göra som man vill. För varje sak måste man då kolla upp eller prova och tänka mycket kring, och sånt tar mycket energi. Stickning sitter liksom inte i mina händer och huvud så som virkningen gör.

Så ja, det blev ett ganska misslyckat projekt men jag tänker ändå visa upp det. Allting kan man inte bli nöjd med!

Jag använde mig av:
Garn: Scheepjes Sunkissed (color 16)
Stickor: 3.0mm
Nål

Mönster finns i tidningen Stickat & Sånt nr 1, 2021

Och ja, avigsidan ska vara utåt på denna tröja. Den är designad så.

Att lära sig sticka aviga maskor

Enda sedan jag började sticka har jag tyckt att mina aviga maskor har blivit väldigt ojämna. Jag tyckte det var lite konstigt i början när jag bara testade och sticka fram och tillbaka och fick så himla ojämt resultat. Jag minns att jag sökte runt på det men allt jag kunde hitta var att ”övning ger färdighet” ungefär och att det berodde på att man kanske spände sig mer på antingen aviga eller räta varv. Jag tyckte att det var lite konstigt med tanke på att jag fick väldigt jämt resultat när jag stickade runt runt, samt att jag i stort sett alltid har haft bra ”fasthet” och lagom med drag i händerna när jag virkat. Jag har aldrig behövt kämpa för att virka hårdare eller lösare. Min virkfasthet har funnits hos mig sedan start i stort sett.

Under hösten har jag stickat på en tröja som hade förkortade varv uppe vid halsen. Det innebar att man stickade fram och tillbaka en bit . När jag hade gjort färdigt de varven och började på slätstickning så såg jag som en kant där jag bytte mellan fram och tillbaka och slätstickningen. Jag funderade inte så mycket vidare på det och har låtit mig sticka vidare på tröjan. Igår blev tröjan klar och jag blockade den och fick då återigen en funderare på varför jag får en sådan skarp ojämn kant uppe vid halsen. Det är synd att det blev så för tröjan är så fin men kanten syns så tydligt och jag vill lära mig varför det blev så där.

Tänkte vidare att det måste ju nästan ha att göra med mina aviga varv så jag bestämde mig för att testa sticka en provlapp ”fram och tillbaka” igen för att få koll på mina aviga varv. Jag startade att göra så som jag har lärt mig i somras och mycket riktigt fick jag ett ojämt resultat. Sedan ”youtuba” jag lite och hittade en annan teknik att göra aviga maskor på som kallades ”norsk vis”. Det blev genast bättre och jag blev lite glad. Efter det kollade jag vidare igen och hittade ännu ett sätt vilket jag tror är det ”vanliga svenska viset” att sticka en avig maska på. Resultatet: helt jämt och fint!!

Efter min lilla provlapp skickade jag en film på hur jag har stickat aviga maskor till en kompis som är bra på stickning. Hon kom fram till att jag har stickat vridna aviga maskor. Så himla skönt att ha kommit fram till varför det har blivit så himla ojämt resultat alla gånger jag har försökt med stickning fram och tillbaka. Inte konstigt när man har stickat på fel sätt! På resårstickning har det dock inte märkts så himla mycket. Men nu är det bara att vänja om sig och göra rätt så jag får ett finare resultat. Övar redan på en resårstickad mössa som jag startade igår!

Under lila markör: så som jag stickat aviga sedan i somras. Mellan lila och grön markör: norskt vis. Över grön markör: ”vanliga” aviga maskor.

Ett första försök till stickning

Dagen jag väntat på så länge har äntligen kommit. Det har tagit tid och jag har tänkt tanken länge, men jag har inte varit redo förrän nu. Alltså i slutet av juni testade jag på stickning för typ första gången i mitt liv! Jag vet att jag har stickat i syslöjden någon gång samt med farmor när jag var liten men det är ingenting jag minns någon teknik av. Så jag är/var på ruta ett kan man verkligen säga.

Ett första försök till stickning resulterade i dessa små provlappar. Jag ”youtubeade” fram hur man lägger upp maskor, hur man gör räta maskor och hur man gör aviga maskor. Tog bara ett ullgarn jag hade hemma och några stickor som jag har ifrån farmor. Satte igång och tittade långsamt på klippen samtidigt som jag försökte härma. Jag tyckte det var halt och saknade virkkroken, tyckte garnet bara gled helt okontrollerat. Dessutom blev de aviga och räta maskorna väldigt olika tajta. Men jag fortsatte och körde och den vita ”provlappen” växte fram. Jag gjorde bara räta och aviga maskor lite slumpmässigt fram och tillbaka. En fördel som jag dock märkte nu när jag skulle lära mig att sticka och redan kan virka var att jag förstod mycket lättare vad en maska var. Jag kunde se maskorna som blev och förstod hur de var uppbyggda. Det hade jag problem med när jag började virka. Men är dock livrädd för att tappa maskor för då har jag ingen aning om hur man får tillbaka dom än så länge!

Eftersom jag planerade att göra en tröja i ett garn gick jag vidare till det garnet (gråa) och gjorde en ny provlapp. Sen gjorde jag också ett försök med magic loop på en rundsticka. En aning klurigt innan man fick in tekniken!

Efter lite mer stickprojekt i sommar (som kommer upp på bloggen snart), kan jag säga att det är roligt att sticka. Dock känner jag mig inte lika ”hooked” på stickning som jag har känt på virkning. På något vis känner jag att tålamodet är sämre och jag vill helst av allt bara kunna sticka utan att behöva lära mig det. Men jag jobbar på det och känner ett litet smått beroende på gång. Mest av allt vill jag sticka kläder som faktiskt går att använda. Där sitter hela min motivation just nu iaf!