Jag har sytt ännu en påse eller projektpåse eller vad man nu ska kalla den. Jag kommer ha den som projektpåse så vi kan väl kalla den för det. Det hela började med att när jag blev klar med broderiet för humlorna så kände jag att jag ville fortsätta brodera något. Så jag kollade i samma bok där humlorna fanns och såg ett litet broderi där det var franska knutar tätare nedtill och mer glest upptill. Det broderiet satt i en broderiring och färgerna var typ kalas-stämning, tänk liksom sånt färgglatt strössel som man hade när man var liten. Jag har ju ärvt en del broderigarner och även köpt lite själv och den färg som jag hade mest olika nyanser var grön. Jag kände nämligen inte för att köra strössel-färg utan kände att jag ville hålla mig lite mer neutralt. Så jag bestämde mig för att klippa ut ett linne/bomullstyg som jag skulle brodera franska knutar på och sedan sy en projektväska av det tyget.
Så det första jag gjorde var att brodera ungefär en miljon franska knutar (ja det kändes som det iaf). Men det gick ändå ganska bra, en sida blev gjord framför tvn samtidigt som jag kollade på ett spels-event. Och den andra sidan som blev lite tätare med knutar även uppåt blev gjord en eftermiddag hemma hos en vän när vi hade en liten handarbetsträff. Jag bestämde mig för att inte bry mig om hur baksidan såg ut eftersom den ändå inte skulle synas. Så där går det verkligen trådar huller om buller. När jag var färdig med broderiet var jag lite fascinerad över baksidan också och tänkte några sekunder att det kanske vore snyggt att ha som framsida också.
Sen var det dags att ta tag i att sy. Det dröjde några dagar kan jag säga, men tillslut åkte symaskinen fram. Varför är det alltid så ”jobbigt” att ta fram symaskinen? Det tar verkligen alltid emot även om jag tycker det är kul. Men antar att en anledning kan vara att jag syr så sällan så jag glömmer bort maskinens inställningar mellan gångerna. Hur som helst åkte maskinen fram och jag tog fram ett grönt tyg som jag hade liggandes, samt ett gammalt lakan som jag använde som innetyg. Sen började pusslandet av hur stor väskan skulle bli och klippa ut alla bitar, stryka allting och sy.
Det som jag gjorde annorlunda med denna påse var att jag sydde dit en annan bottenfärg, det har jag aldrig gjort förut. Sen valde jag också att sy på en ficka på innertyget. Tycker det passade perfekt med det gröna tyget som ficka också och en ficka behöver man ju alltid ha till småsaker som stickor/virknålar osv. Jag har ju sytt på handtag förut (tex seglar-påsen jag gjorde i våras), men denna gång sydde jag hela handtaget i tyg. Förra gången hade jag köpt en rem som jag använde som handtag. Sen var jag lite tveksam på hur jag skulle göra angående snörena som drar ihop påsen. Jag funderade några dagar och tänkte ett tag köpa något rep till det. Men sen bestämde jag mig för att sy ett litet rep bara själv i det gröna tyget och jag tycker det blev väldigt bra!
Tycker verkligen om hur väskan blev. Att göra något med tyget innan man sydde det var superkul. Det känns som man arbetat lite mer med slutprodukten liksom, inte bara sytt ihop färdiga tygbitar. Sen var det kul att göra en annan färg på botten också, känns lite mer arbetat också! Påsen känns också unik och jag har också minnen inbroderade i väskan liksom. Det var helt enkelt ett kul och lyckat projekt!
Grundmönstret jag utgått från är: http://anettemcl.blogspot.com/2016/06/beskrivning-till-pasen-som-passar-det.html
Jag har dock ändrat måtten på min väska och sytt på handtag.
Men åh vad fräckt att du broderat den! Trodde först det var tryckt på tyget när jag först såg den 🤩
Så himla inspirerande!!
Tack så mycket! Eller hur, blev verkligen över förväntan bra 🙂
Pingback: Vad hände med min Make Nine 2022 – litevirkning