Hjärtekatten Julius

Hjärtekatten är ett projekt dit man får skicka in handvirkade hjärtekatter som man virkar av vilket garn man vill. Sedan skänks de bort till universitetssjukhusen i Lund och Göteborg. När det föds barn med hjärtproblem som behöver opereration så får dessa barn en egen hjärtekatt. Denna kan användas pedagogiskt eller som tröst och glädje till barnet. En kompis för livet helt enkelt. Med ett lagat hjärta – precis som barnet.

I början av februari såg jag att @tappadbakomenmaska skulle ha en CAL (crochet along) för hjärtekatter nu i februari. Jag hade tänkt att pausa att göra hjärtekatter ett tag nu eftersom jag gjorde tre stycken i november och jag har inte så mycket tid till att hålla på med handarbete just nu. Men när jag fick syn på CAL:en så kunde jag ändå inte motstå att vara med. De går ju så snabbt för mig att göra en nu för tiden. Eller ja, snabbt och snabbt, det tar ju säkert runt 10-15 (?) timmar ändå om man räknar ihop allt, men det är snabbare än när jag var nybörjare på virkning iaf.

Hur som helst så letade jag lite i min garngömma denna gång och hittade ett grått garn som jag hade två små nystan kvar av och ett vitt som också var lite kvar på. Jag virkade på med det gråa garnet fram till det tog slut och det räckte nästan till hela katten! Endast typ tre varv på ena benet fick bli vitt där det egentligen ”skulle” ha varit grått. Eller ja, egentligen och egentligen, jag tycker det är charmigt med hjärtekatter när de får ett eget uttryck som gör de lite unika så jag tycker absolut inte det gjorde något att benet fick en vit liten rand på sig. Snarare tvärt om som sagt.

Jag döpte den till Julius eftersom den blev klar dagen då Julius hade namnsdag. Har ju sagt det förut men det sättet är min ”go to” när jag inte kommer på något klockrent namn till katterna direkt. Tycker iaf han blev riktigt fin och första gången på länge jag gör en katt med lite verklighetstrogna färger. Det var en rolig virkning helt enkelt!

Jag använde mig av:
Svarta Fåret, Tilda
Järbo, 8/4 (till ögon)
Virknål nr: 3.0
Stoppning

Är du sugen på att virka en hjärtekatt finns alla instruktioner om hur du gör här: https://www.hjartekatten.se/

Mössan Untra

Jag har inte haft någon riktigt varm mössa på evigheter. Den mössan jag brukar använda är min virkade blåa mössa som jag tycker är jättefin och sitter bra på mitt huvud. Men problemet med den är att när det är riktigt kallt eller blåser mycket så går kylan rakt igenom så det knappt känns som man har en mössa. Är väl egentligen mer en höst/vår-mössa eftersom jag gjort den i så tunt garn.

Så när Järbo släppte sitt nya garn Svensk Ull beställde jag 3 härvor. Två som skulle gå till julvanten 2020 och en som jag tänkte göra en mössa av. I ett av deras häften fanns mössan Untra med och den såg riktigt simpel ut så jag bestämde mig för att sticka den. Eftersom den bara är stickad med räta och aviga maskor så var den även perfekt att öva upp en teknik för rätt aviga maskor.

Jag stickade med stickor nr 4 och på bara fyra kvällar var mössan färdig. Det gick så snabbt att jag själv knappt hann med. Jag valde att sticka den största storleken av mössan och egentligen hade jag nog kunnat ha den mellersta storleken eftersom mössan är i resårstickning. Men den blev ändå bra och passar på mitt huvud. Men stickar jag en till så ska jag nog testa en storlek mindre iaf för att få den lite tajtare på huvudet.

Jag hade premiär med mössan (och No frills) i lördags ute på isen och pimpelfiskade. Mössan höll också värmen och vädret var helt underbart vackert. Det är så fint med vinter och sol!

Jag använde mig av:
Järbo, Svensk Ull (Gotland Gray)
Rundsticka nr 4


Mönster hittas i deras ”Svensk Ull – Mönsterhäfte 5”, eller https://www.jarbo.se/sv/untra-enkel-ribbad-mossa.html

  • Inläggskategori:Mössor
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

No Frills Sweater // Inga Krusiduller Sweater

Ända sedan september har jag stickat på denna tröja och nu är den äntligen färdig. Det tog oväntat långt tid, då min tanke från början var att jag skulle kunna ha den i höstas. Tänk vad optimistisk man kan vara ibland! Nu blev det ju inte riktigt så men jag har iaf en tröja som kommer passa perfekt till nästa höst!

Jag startade som sagt upp den i september och körde på ganska bra i några veckor. Jag minns att jag satt typ en hel lördag för att försöka få till förkortade varven som var precis i början av tröjan. Det var ganska svårt tyckte jag eftersom jag aldrig hade gjort det förut. Jag tyckte att maskorna också blev lite ojämna (vilket visade sig stämma sen), men jag stickade vidare ändå. Jag stickade en bit ner på kroppen och ville sedan göra ärmarna innan jag avslutade kroppen för att vara säkert på att garnet skulle räcka på ärmarna. Det momentet att kolla upp hur jag skulle påbörja ärmarna blev alldeles för jobbigt där och då så jag la undan tröjan i typ tre månader. Oktober och november kom och jag övergick till att sticka sockor och hjärtekatter istället. Hela december var galen i skolan så då fanns ingen ork till tröjan heller. Men i slutet av januari plockade jag fram den igen och la upp ärmarna (vilket såklart var jättelätt så jag förstår inte varför det var en sådan stor ”spärr” att inte orka med ärmarna…?). Hur som helst gick det superfort att sticka och helt plötsligt var jag färdig med hela tröjan. Äntligen!

Garnet jag har använt är Kid Silk och Arwetta Classic. Det var första gången jag använde båda dessa garnen och jag gillade dom ihop. Superkul att testa använda mohair också, och resultatet blir ju så mycket fluff! Vem gillar inte fluff liksom?

Storleksmässigt blev den här tröjan verkligen helt perfekt. Den sitter inte för tajt eller för löst utan den är verkligen som gjord för mig. Ärmarna blev precis lagom långa som jag gillar. Jag provade också på en superstretchig avmaskning på ärmarnas resår denna gång, efter att jag tyckte min Ankers tröja blev lite väl tajt med vanlig avmaskning. Så dessa ärmars resår tar inte emot någonting när man sätter på sig tröjan och det gillar jag verkligen. Sen kan vi också lägga någon sekund på att kolla på färgen på tröjan också? Hur fin är den inte?! Tycker det blev en jättefin nyans med mohairen och arwettan ihop.

Invigde tröjan på isen en solig vinterdag

Enda tråkiga med denna tröja är väl just de förkortade varven. Eftersom jag stickade fel sorts aviga maskor så syns kanten väldigt tydligt från när jag övergick från att sticka förkortade varv till slätstickning uppe vid halsen. Det är faktiskt väldigt tråkigt eftersom tröjan blev så bra i allt annat, men försöker att ändå tänka bort det och se det som att jag faktiskt lärt mig något nytt av det också! Och att jag har lyckats sticka en hel tröja! Nästa stickade tröja kommer jag dessutom veta hur man ska göra för att det inte ska bli så här, och detta är faktiskt bara min andra stickade tröja någonsin så jag är riktigt glad i att passformen blev så himla bra.

Jag använde mig av:
5 nystan Arwetta Classic (136 Mässing)
5 nystan Drops Kid Silk uni color (30 Curry)
Stickor 4mm (kropp), 3mm (resår)


Mönster hittar ni här: https://www.ravelry.com/patterns/library/no-frills-sweater

Att lära sig sticka aviga maskor

Enda sedan jag började sticka har jag tyckt att mina aviga maskor har blivit väldigt ojämna. Jag tyckte det var lite konstigt i början när jag bara testade och sticka fram och tillbaka och fick så himla ojämt resultat. Jag minns att jag sökte runt på det men allt jag kunde hitta var att ”övning ger färdighet” ungefär och att det berodde på att man kanske spände sig mer på antingen aviga eller räta varv. Jag tyckte att det var lite konstigt med tanke på att jag fick väldigt jämt resultat när jag stickade runt runt, samt att jag i stort sett alltid har haft bra ”fasthet” och lagom med drag i händerna när jag virkat. Jag har aldrig behövt kämpa för att virka hårdare eller lösare. Min virkfasthet har funnits hos mig sedan start i stort sett.

Under hösten har jag stickat på en tröja som hade förkortade varv uppe vid halsen. Det innebar att man stickade fram och tillbaka en bit . När jag hade gjort färdigt de varven och började på slätstickning så såg jag som en kant där jag bytte mellan fram och tillbaka och slätstickningen. Jag funderade inte så mycket vidare på det och har låtit mig sticka vidare på tröjan. Igår blev tröjan klar och jag blockade den och fick då återigen en funderare på varför jag får en sådan skarp ojämn kant uppe vid halsen. Det är synd att det blev så för tröjan är så fin men kanten syns så tydligt och jag vill lära mig varför det blev så där.

Tänkte vidare att det måste ju nästan ha att göra med mina aviga varv så jag bestämde mig för att testa sticka en provlapp ”fram och tillbaka” igen för att få koll på mina aviga varv. Jag startade att göra så som jag har lärt mig i somras och mycket riktigt fick jag ett ojämt resultat. Sedan ”youtuba” jag lite och hittade en annan teknik att göra aviga maskor på som kallades ”norsk vis”. Det blev genast bättre och jag blev lite glad. Efter det kollade jag vidare igen och hittade ännu ett sätt vilket jag tror är det ”vanliga svenska viset” att sticka en avig maska på. Resultatet: helt jämt och fint!!

Efter min lilla provlapp skickade jag en film på hur jag har stickat aviga maskor till en kompis som är bra på stickning. Hon kom fram till att jag har stickat vridna aviga maskor. Så himla skönt att ha kommit fram till varför det har blivit så himla ojämt resultat alla gånger jag har försökt med stickning fram och tillbaka. Inte konstigt när man har stickat på fel sätt! På resårstickning har det dock inte märkts så himla mycket. Men nu är det bara att vänja om sig och göra rätt så jag får ett finare resultat. Övar redan på en resårstickad mössa som jag startade igår!

Under lila markör: så som jag stickat aviga sedan i somras. Mellan lila och grön markör: norskt vis. Över grön markör: ”vanliga” aviga maskor.